Vårdarbristen är en nedåtgående spiral som drabbar framför allt äldre
Vården är det som oroar människor mest, konstaterade SFP:s partiledare Anna-Maja Henriksson under veckoslutets partifullmäktige i Åbo.
Akut personalbrist, långa vårdköer, utmattade skötare med ökande arbetsbörda och välfärdsområden som tampas med stora sparkrav drabbar framför allt äldrevården. Vårdkrisen kommer inte att snabbt kunna trollas bort via social- och hälsovårdsreformen och inte heller lösas genom att rekrytera utländska skötare. Till den insikten borde regeringen vakna, fort.
Omställningsförhandlingar har aviserats inom Egentliga Finlands väldfärdsområde Varha som strävar efter att spara 50 miljoner euro i år. På listan över sparåtgärder finns bland annat minskningar av bäddplatser, långvarig anstaltvård och dygnetruntvård för äldre.
I en insändare i ÅU (31.1) uttrycker vårdpersonalen vid den geriatriska avdelningen i Pargas, tidigare Malmkulla, sin oro över att avdelningen enligt planerna ska stängas och verksamhetsformen ändras. Det skulle innebära att 25 sjukvårdsplatser försvinner från Pargas och att vårdarnas arbetsuppgifter ändras markant. Personalen påminner Varha om att de anställda inte är “boskap som flyttas runt dit de behövs”.
Många vårdare känner sig otillräckliga och lider av etisk stress för att de inte kan erbjuda sina klienter ett adekvat bemötande. Hemvårdaren i den åboländska skärgården hinner inte sätta sig ner ens fem minuter hos den ensamma åldringen. Vårdaren på servicehuset sörjer när efterrätt får serveras bara till den som betalar 2 euro extra medan den dementa bordsgrannen blir utan. Skötaren får inte längre ledsaga den sköra från den närbelägna stödlägenheten till servicehusets matsal eftersom Varha inte vet hur en dylik tjänst ska faktureras.
Varken Varha eller Finland har råd att mista en enda vårdare.
I Turun Sanomat (2.2) säger Howard Catton, som är chef för det internationella sjukskötarförbundet, att vårdarbristen är en global utmaning. Före pandemin var underskottet cirka sex miljoner sjukvårdare globalt. Sedan dess har läget förvärrats, bland annat på grund av pandemin som dränerade många vårdare på ork och motivation.
Catton kritiserar också Finlands förfarande att rekrytera vårdare från andra länder som ett försök att lösa personalbristen. Enligt honom är det ingen hållbar lösning utan borde tvärtom ifrågasättas etiskt eftersom risken finns att sjukvården kollapsar i de länder där skötarna rekryteras. Utländska skötare borde också garanteras samma lön och fortbildningsmöjligheter som sina finländska kolleger.
Varje land behöver ett fungerande hälsovårdssystem. Det är grunden för allt annat. Ingenting fungerar om inte vården fungerar.
Därför måste beslutsfattarna förstå att investera i kunnig vårdpersonal med drägliga arbetsförhållanden, en lön som motsvarar kunnandet, möjligheter att avancera och en chans att göra sitt jobb på ett humant och etiskt hållbart sätt. Det är vi skyldiga vårdarna – och de äldre i samhället.
Nu pumpar vi bara in kall luft i en ballong och hoppas på att den mirakulöst ska lyfta och inte explodera.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.