Förflytta dig till innehållet

Var tredje dag anmäls någon försvunnen i sydvästra Finland – flera av dem hittas aldrig

TidningsurklippÅU;s arkiv
De flesta som anmäls försvunna hittas snabbt. Bild: Klipp ur ÅU:s arkiv

När en människa anmäls försvunnen finns det två huvudspår, säger kommissarie Marko Luotonen vid Sydvästra Finlands polisinrättning.

– Ett samtal till nödnumret kan leda till en omedelbar spaning. Andra fall går vidare till någon av våra utredare, säger Luotonen, chef för den lokala lägescentralen.

När någon ringer 112 handlar för det mesta om barn och äldre, den största gruppen ”försvunna”. De brukar oftast hittas snabbt, ibland med extern hjälp.

– Den frivilliga räddningstjänsten är guld värd då vi letar efter någon, säger Luotonen, som har 26 års erfarenhet av polisyrket och själv har letat efter borttappade med hund.

Många tekniska redskap

I det fall någon tappat bort sig i en mindre urban miljö används värmekamera.

– Vi har egna drönare och så kan vi få hjälp av Gränsbevakningens helikopter. På polisens lägescentral kan vi också fatta beslut om en omedelbar nödpositionering.

Om den försvunna inte har en mobiltelefon är det knepigare. Luotonen hoppas därför att anhöriga till personer med exempelvis minnessjukdomar skulle överväga tekniska lösningar, såsom gps-halsband eller armband. En försvunnen kan i så fall spåras upp snabbt.

– Det är bara att kolla på nätet, det finns massor av lösningar.

Poliskommissari vid dörr till polisstationStefan Holmström
Somliga människor väljer att försvinna, säger Marko Luotonen. Foto: Stefan Holmström

Hur många människor är det då som försvinner i Egentliga Finland och Satakunta, de två landskap som Sydvästra Finlands polisinrättning svarar för?

– I år har vi 117 anmälda fall. Därtill kommer de som anmäls till 112 men som löser sig så snabbt att de inte registreras som försvunna.

Det betyder ungefär en anmälan var tredje dag i polisinrättningens två landskap, Egentliga Finland och Satakunta.

Antalet är mycket högre än de antal gånger polisen går ut för att be om hjälp av allmänheten. Vissa fall löser sig så snabbt att ingen hjälp behövs, i andra fall handlar det om integritet. Polisen går inte automatiskt ut med namn och bild.

– Det är en sak då barn eller äldre försvinner, en helt annan då fullvuxna friska människor försvinner och det inte finns något som tyder på att något allvarligt har hänt.

Män är i klar majoritet bland dem som bokförs som försvunna.

Ibland räcker ett samtal

Luotonen vill skjuta ned en myt: Det är inte som i så många amerikanska tv-serier, att en person ska vara borta en viss tid för att polisen ska registrera denna som försvunnen.

Polisen väntar inte med åtgärder, men hur man går till väga styrs av så många faktorer att det inte går att ge en allmän redogörelse, säger Luotonen. Polisen kan exempelvis göra något så enkelt som att kolla upp om den försvunna har ett hemligt telefonnummer – ett sådant som kanske närstående inte ens känner till – och ringa det.

– Om ett fall går vidare till en av våra utredare kan det göras bankförfrågningar för att kolla om personen har använt sitt kreditkort.

Om man vet var den förvunna rört sig kan polisen också be att få se vad olika övervakningskameror har spelat in.

Sju har i år hittats döda

Trots att 117 försvunna i Egentliga Finland och Satakunta kan kännas som ett stort antal, är det en mycket liten andel som utsätts för brott. En klart större grupp är de som har tagit sitt eget liv, trots att antalet självmord i Finland har halverats sedan början 1990-talet.

Luotonen anser att det är rimligt att anta att flera av dem som aldrig hittas har begått självmord. En sjukdomsattack är en annan faktor, om personen rört sig i skog och mark.

– Av de personer som i år har anmälts förvunna i sydvästra Finland har sju hittats döda, säger Luotonen.

Då kan det behövas mer avancerade tekniska metoder, såsom dna, tandvårdsdata och fingeravtryck

TidningsurklippÅU;s arkiv
Varje år försvinner tiotals personer för gott i hela Finland.

Vissa av de mörka fallen klarnar först efter en lång tid. I fjol hittades resterna av ett kranium i Euraåminne. Det tillhörde sannolikt en man som försvann i Raumo för tolv år sedan. Han hade dödförklarats 2014.

För de mesta avskrivs ändå fallen både snabbt och utan dramatik. Somliga ”försvunna” har exempelvis bara beslutat att göra en spontan fiskeresa till Lappland; de kanske inte har nära anhöriga och tänker därför inte på att någon kanske kan bli orolig.

Det finns ytterligare en grupp, de som väljer att gå upp i rök, ibland genom att lämna landet.

– Om vi lyckas nå dem kan vi få höra att allt är ok och att de inte vill ha något att göra med personen som anmält dem försvunna. Det finns en hel del sådana fall.

Somliga av de mörka fallen förblir mörka. Varje år försvinner tiotals personer för gott i hela Finland.

– Tio av de personer som anmälts försvunna i år hos oss är fortsättningsvis borta.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter