Välfärdsområdet – en hemlig och dyr organisation
Välfärdsområdesval ska förrättas söndagen den 23 januari 2022. Förhandsröstningen börjar redan den 12 januari, om åtta veckor. Det finns risk att valet blir en flopp. För en stor del av väljarna är reformen närmast gäspig.
Den i högsta grad politiska reformen, att skapa välfärdsområden, väcker föga intresse bland den stora allmänheten. Informationen är knapphändig och likgiltigheten är utbredd. Även för dem som har ett hum om vad som komma skall, är framtiden oviss. Svagt intresse betyder också en försvagad demokrati.
Den högsta beslutanderätten i välfärdsområdet ska utövas av välfärdsområdesfullmäktige, vars medlemmar och ersättare väljs i januari. I Egentliga Finland väljs 79 fullmäktigeledamöter.
Valet ska vara direkt, hemligt och proportionellt samt grunda sig på lika rösträtt. Direkta val anses gynna demokratin, men i fallet välfärdsområden kan detta påstående ifrågasättas. Kommer makten i social- och hälsovården att flyttas från politikerna till läkarna och de ledande tjänstemännen i till exempel socialsektorn?
Mandatperioden för fullmäktige är fyra år. Välfärdsområdesvalet ska från och med 2025 förrättas samtidigt med kommunalvalet. Det första välfärdsområdesvalet ska dock förrättas som ett separat val. Helsingfors stad ska inte vara ett välfärdsområde och där ska inte förrättas välfärdsområdesval.
Förberedelserna inför valet sker i de inre politiska kretsarna och engagemanget verkar mera framtvingat än entusiastisk. Valsystemet som används i Finland gynnar i platsfördelningen de större partierna och grupperna. Rätt politisk taktik och en lyckad kandidatnominering kommer att vara avgörande för hur enskilda partier klarar sig. Då hela konstellationen är ny, behövs nya taktiska vägval. Valdeltagandet kommer att bli lågt, vilket försvårar den taktiska planeringen.
I framtiden, då kommunalval och välfärdsområdesval hålls på samma dag, kommer två samtida val att utmana även de skickligaste politiknördarnas taktiska planering.
Valet är en sak, men vad händer efter valet, då de nya fullmäktigeförsamlingarna inleder sitt arbete den 1 mars 2022?
Beredningen av reformen och utformningen av de kommande välfärdsområdena har kommit i gång, men endast cirka 12 månader återstår till start. Även beredningen av välfärdsområdenas organisation och den kommande verksamheten sker i det dolda.
Är det så att ingenting finns att berätta eller vill man försöka komma snabbare framåt genom att agera effektivt med låg profil? Genom att processerna kring valet och byggandet av de nya välfärdsområdena sker med låg profil, försämras demokratins förverkligande och invånarnas intresse förblir obefintligt.
För Åboland är det svårt att se ljuspunkter med det nya välfärdsområdet. Den som i reformen ser förbättringspotentialen för social- och hälsovården i Åboland, får gärna lyfta fram fördelarna. På sikt kommer delar av den verksamhet som nu sker lokalt i kommunerna att flyttas till centralorten i välfärdsområdet.
Vill Åboland uppnå den bästa möjliga strukturen för framtidens social- och hälsovård är det nu dags att agera, redan nästa sommar kan det vara för sent. Någonting konkret går det inte att skapa på 12 månader, men det går att åstadkomma en gemensam syn på hur Åboland vill ha det. Vill man att alla ska få vård och omsorg på sitt modersmål, måste den kommande strukturen stöda en sådan verksamhetsmodell.
Det finns en realistisk modell, som kan bära in i framtiden. Bygg en stark svensk- och tvåspråkig social- och hälsovårdsenhet vid Kaskisgatan 13 i Åbo. Denna enhet ska ha tillräckligt starka verksamhetspunkter i Pargas och Kimitoön. I Egentliga Finland fanns i början av året 27 353 svenskspråkiga invånare. Med en andel på 5,7 procent av befolkningen i Egentliga Finland, måste man föra samman servicen, för att kunna garantera service på modersmålet.
Det finns risk att välfärdsområdena går från att vara okända till att bli ökända. Det kommer att uppstå ett stort förvaltningsmaskineri, större än nuvarande, och byråkratin kommer att öka. Stora offentliga organisationers verksamhet kräver i dagens läge exakta regelverk och detaljerade planer. De första åren kommer välfärdsområdets fokus att vara på förvaltning, struktur och byråkrati, inte på social- och hälsovården.
Nuvarande regering har dessutom lovat att staten betalar de ökade kostnaderna i miljardklassen som reformen innebär. Vad händer den dagen då staten, med en annan regeringssammansättning, meddelar att Finlands ekonomi ska vara i balans?
En stark svensk- och tvåspråkig struktur utgående från Kaskisgatan 13, är den bästa garantin för kommande nedskärningsomgångar.
En bra sammanfattning av läget. Och en god insikt i vad som är realism, dvs. EN STARK sote-central vid Kaskisbacken som också erbjuder högklassig vård med verksamhetspunkter i såväl Pargas som på Kimitoön.
Reformer som luktar politik och ”kohandel” blir i allmänhet dyra, men
de snälla skattebetalarna ”pröjsar” och knyter näven i byxfickan….
Lågt valdeltagande talar sedan sitt tydliga språk som protest….
Han har rätt igen, herr redaktörn!