Valet i januari handlar om vården men välfärdsområdenas makt är begränsad – politikernas sits är omtvistad
Det blir välfärdsområdesval i januari i samband med att en helt ny förvaltningsnivå håller på att skapas för att ta över social- och hälsovården och räddningsväsendet.
Valet handlar om vården, ett högaktuellt tema. Inför det senaste kommunalvalet ansåg finländarna att vårdtjänster var det viktigaste temat, enligt en undersökning som gjordes av Stiftelsen för kommunal utveckling.
Det handlar också om stora summor pengar. Enligt Tarja Myllärinen, förändringsdirektör för vårdreformen vid Kommunförbundet, har välfärdsområdenas fullmäktige ändå inte så mycket makt i slutändan.
— Välfärdsområdena har strikta lagstadgade uppgifter och får inte gå utanför ramarna. Kommunerna har större frihet att bestämma om olika frågor, säger Myllärinen.
Välfärdsområdena har inte beskattningsrätt, utan finansieras genom statsandelar. Summan bestäms utifrån en uppskattning av behovet av vård och inkluderar bland annat tillägg för språkbehov. Pengarna är öronmärkta för de lagstadgade uppgifterna.
Centern gick nyligen ut med att alla kommuner borde ha åtminstone en hälsostation. Servicenätverket är en fråga som välfärdsområdena verkligen har befogenheter att besluta om. Enligt Myllärinen handlar det ändå om resurser.
— Välfärdsområdena är direkt beroende av statens bidrag.
Kommunförbundet”Ledamöter på tre nivåer ett problem”
Marianne Pekola-Sjöblom, forskningschef vid Kommunförbundet, säger att närservice är en av de viktigaste frågorna som välfärdsområdenas fullmäktige kommer att få ta ställning till.
— Enligt Kommunförbundets omfattande undersökning i fjol är det viktigt för kommuninvånarna att servicen framför allt är lättillgänglig och nära hemmet. Den utdragna diskussionen om vårdreformen har säkert oroat många kommuninvånare när det gäller närservice.
En av de mest omdiskuterade frågorna inför valet är ändå om riksdagsledamöter alls borde ställa upp i valet. Socialdemokraternas ordförande Sanna Marin har enligt Kuntalehti uppmanat riksdagsledamöter att ställa upp i valet för att locka väljarna till valurnorna.
— Jag är inte alls förtjust i tanken att riksdagsledamöter ska sitta på tre nivåer, säger Pekola-Sjöblom.
Av riksdagsledamöterna är 175 invalda i kommunfullmäktige och välfärdsområdena kan innebära ytterligare en nivå.
— Om de ställer upp så kommer de högst antagligen också att bli invalda.
Enligt Pekola-Sjöblom är tidsanvändningen ett problem, men det handlar också om hur korrekt det är att vara lokal beslutsfattare samtidigt som man beslutar om de lagar och bestämmelser som styr områden och kommuner.
— Åtminstone anser jag inte att motiveringen om att höja valdeltagandet håller.
En annan fråga är om mindre kommuner alls kommer att vara representerade. Pekola-Sjöblom tror att alla gynnas av att det väljs in ledamöter även från små kommuner.
— Trots att alla invalda representerar hela området så är det viktigt att det väljs in personer som förstår hur helheten ser ut i olika kommuner och hur invånarna påverkas där.
”Hoppas kommunalpolitiker kan se helheten”
Elsa Paronen, forskningschef vid enheten för ledning inom social- och hälsovården vid Östra Finlands universitet, säger att en av de mest centrala frågorna för välfärdsområdenas fullmäktige blir att klargöra arbetsfördelningen mellan områden och kommuner. Paronen ansvarade för beredningen av vårdreformen i Norra Savolax under Juha Sipiläs (C) regering.
— En fråga är hur det går med kommunernas förebyggande verksamhet då till exempel skolhälsovården flyttas över till välfärdsområdena.
Enligt Paronen är det ännu inte klart hur makten kommer att fördelas mellan kommuner och områden.
— Förmodligen kommer kommunalpolitikerna också att väljas in i välfärdsområdenas fullmäktige, så kommunernas ställning gentemot området är en svår fråga. Jag hoppas ändå att de invalda kan se på helheten och inte bara på den egna kommunen.
I bästa fall så kommer områdena att ha bättre förutsättningar att organisera vården än de små kommunerna. Men större enheter leder inte automatiskt till mer integration, enligt Paronen.
— Hittills har hälsovården gått först i den här reformen, men ur klienternas synvinkel skulle det vara viktigt att hålla fast vid att också socialvården blir en del av helheten. Jag är rädd för att socialvården och hälsovården kanske fortfarande kommer att behandlas som separata helheter i de nya välfärdsområdena.
Erik Sandström/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.