Förflytta dig till innehållet

Valarbetaren funderar redan på nästa val

Arkiv

ARBETSMYRA. Anne Eriksson från Pargas är med som valarbetare för femtonde gången. ÅU-Foto


När Elisabeth Rehn ställde upp i presidentvalet 2000 var Pargasbon Anne Eriksson med första gången som valarbetare.
– En vän bad mig komma med i kampanjarbetet. På så vis halkade jag in på det här.
Det pågående presidentvalet är Erikssons femtonde som valarbetare för Svenska folkpartiet.
Också den här gången är det hela köret från allehanda jippon och utdelning av valreklam i postlådor i Pargas.
– Det är så roligt att jobba tillsammans och få möta människor. Inte skulle jag annars orka stå fyra timmar utanför Reimari.
Det hör också till att ibland få käbbla lite politik, säger Eriksson.
Hon kommer från Åbo där hon jobbar som universitetslärare, men är sedan 1998 Pargasbo.
Eriksson hör till den stora gruppen valarbetare, de tusentals frivilliga som ställer upp för sitt parti och dess kandidater. Partimyror kunde man väl kalla dem?
Hennes anekdoter från olika val är många, som då det var mycket snö inför presidentvalet 2006. Eriksson undrade hur hon skulle sprida Henrik Lax’ valaffischer.
– Jag satte affischerna i en pulka efter mig och bar en stege med andra handen. När jag trampade fram tänkte jag nog att vad det egentligen är jag håller på med.
När det var presidentval 2012, och Eva Biaudet ställde upp, var marken bar då Eriksson skulle dela ut tusentals broschyrer.
– Då satte jag valreklamen i en skottkärra och knuffade runt den i Pargas centrum. Jag gick ändå ut först då det hade blivit mörkt, för det kändes lite pinsamt.
Eriksson minns också uppståndelsen då tusen riksdagsvalsröster saknades i Pargas. Räknefelet hittades men det var många som hann bli riktigt oroliga.
När Eriksson ser tillbaka på de gångna veckorna tycker hon att många av de andra partierna varit ganska osynliga, inte bara i Pargas.
– Det var Cecilia (Achrén, kontaktchef på kretskansliet) som sade att hon hört en säga att hon sett bara SFP:s stånd på Salutorget i Åbo.
Utöver plakatställningarna och några banderoller är valet inte så påtagligt i gatumiljön.
– Däremot finns Väyrynens plakat längs hela Skärgårdsvägen.
Eriksson ser det som viktigt att alla kandidater får synlighet, också om många tror att resultatet är givet.
– Det är viktigt att alla hittar någon att rösta på.
Vandalism kan hon inte förstå. Om man inte tål en viss kandidat ska man ändå inte förstöra valreklam.
– Jag fick höra att Torvalds och Väyrynens plakat hade slagits ned till och med i lilla Iniö.
Eriksson funderar också över hur tufft det måste vara att som kandidat utstå så mycket spott och spe.

VALARBETAREN. Anne Eriksson kommer från Åbo, där bilden är tagen, på vägen till jobbet i Biocity. Sedan 1998 är Eriksson Pargasbo. ÅU-Foto


På valdagen är Eriksson valfunktionär i Pargas centrum, där man nu första gången använder elektroniska vallängder. De ska underlätta arbetet, men Eriksson undrar ändå hur det ska gå på sikt, då val kräver så stora insatser.
– Jag undrar hur länge vi har valdagar kvar?
Eriksson har varit kommunalvalskandidat, men har aldrig lockats starkt av tanken om en politisk karriär.
– Däremot sitter jag i revisionsnämnden, och där har vi ju koll på allt i Pargas, skrattar hon.
Rötterna till samhällsintresset hittas i barndomshemmet, där det talades mycket politik. Pappan var en genuin SFP:are, säger Eriksson, som för sin del är mån om att hennes tre vuxna söner ger sin röst i valet.
– När förhandsröstningen började sände jag dem Whatsapp-meddelanden om var och när de kan rösta.
En av dem svarade: ”Jag har gjort min plikt”. De två andra är det lite oklart med, kanske de vill hålla sin mamma i spänning.
Eriksson är själv en som röstar på förhand.
– Jag var en gång så sjuk att jag inte kunde gå och rösta. Sedan dess har jag aldrig lämnat det till valdagen.
Trots att presidentvalet inte är avgjort, funderar Eriksson redan på riksdagsvalet.
– Det är ett val som handlar om liv eller död för oss, på helt annat sätt än presidentvalet. Startblocken ska plockas fram nu.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter