Vägen uppåt har inte alltid varit helt rak för Wilma Murto

Det är med ett brett leende som stavhopparen Wilma Murto anländer till träningshallen i Kuppis.
Dygnsrytmen efter OS-äventyret i Tokyo är ännu svajig och gör sig med jämna mellanrum påmind.
De olympiska spelen förlöpte ändå helt enligt planerna och Murto slutade femma i stavhoppsfinalen, vilket samtidigt var den bästa finländska damprestationen i friidrott i OS sedan år 1996.
– Jag är väldigt nöjd över min prestation. Förstås irriterar det en aning att jag inte klarade av 470, då medalj var inom räckhåll, säger Murto.

Fattade staven som nioåring
Prestationen visar ändå prov på att Åbobon på allvar är tillbaka i den absoluta toppen inom stavhopp. Murtos färd dit har kantats av både djupa dalar och höga toppar, där allting fick sin start i byn Kuusjoki år 1998.
Idrott har präglat hennes liv sedan barnsben och redan som fyraåring blev friidrott en del av vardagen. Orsaken är enligt Murto att hennes fyra år äldre bror Kalle utövade sporten.
– Som barn var jag rätt vild och pratglad. Ser jag tillbaka på gamla videor är det lätt att konstatera att jag måste ha varit ett påfrestande barn att ha att göra med, säger Murto och skrattar.
Det talträngda sättet har hängt med fram till vuxen ålder. Murtos ögon glimmar också till då hon får prata om grenen närmast sitt hjärta, stavhopp.
Jag minns att bilvägen var tung för ett rastlöst barn som mig, men träningarna var skoj.
Wilma Murto
Orsaken till grenvalet är enligt Murto hennes mamma, som ansåg att den våghalsige grenen skulle passa som hand i handske för den då nioåriga dottern.
Grenvalet betydde ändå en knapp timmes bilfärd till Åbo, där träningarna ägde rum.
– Jag minns att bilvägen var tung för ett rastlöst barn som mig, men träningarna var skoj.
Potentialen i den blonde damen har det aldrig varit någon tvekan om. Att träna har heller aldrig varit ett problem för Murto, som sedan grenvalet tränat så mycket som träningsturer gett möjlighet till.

Rekorden blev en börda
Hon har också alltid hört till de främsta inom den egna åldersgruppen, men Murto anser själv det var flytten till Åbo år 2014 och påbörjandet av studier vid stadens idrottsgymnasium som blev språngbrädet till stjärnorna.
– Från den stunden tränade jag både morgon och kväll och började i princip leva som en professionell idrottare, säger Murto.
Som 16-åring debuterade Murto i U-20 VM i Eugene, USA och året efter fick de nationella medierna ordentligt upp ögonen för talangen.
Rekorden svängde ju upp och ner på mitt liv.
Wilma Murto
Under hallsäsongen 2015-2016 förbättrade Murto både på under 18-, 20- och 23-åringarnas finska rekord. I januari 2016 kom ändå fullpotten, då 17-årige Murto i den tyska staden Zweibrücken hoppade 471 och knep både världsrekord för under 20-åringar och ett nytt finskt rekord på seniornivå. Bägge rekord står sig ännu i dag.
– Rekorden svängde ju upp och ner på mitt liv.
I Murtos ord har ändå de fem år som gått sedan händelsen varit väldigt långa och innehållit både toppar och dalar. Det finska rekordet kändes också länge som en börda för den fortsättningsvis unge friidrottaren, som i fjol ännu med ålderns rätt skulle ha kunnat tävla i klassen för under 23-åringar.
– Det är alltid lätt att vara efterklok och de fina resultaten gjorde att jag hade problem med att vara avslappnad i tävlingar och lade stor press på mig själv, säger Murto.
Mentalt starkare
Utöver den mentala pressen har också skador spolierat stavhopparens framsteg, men det har hon nu lämnat bakom sig. Murto har ett starkt team runtomkring sig och är både fysiskt och psykiskt bättre än någonsin.

Hjälp har hon bland annat tagit av en idrottspsykolog, som visat sig vara ett korrekt val.
– På toppnivå är skillnaden så minimal att det lönar sig att dra i alla snören för att maxa resultaten. På den mentala sidan har jag gjort mycket arbete.
Den egna formen är nu på en sådan nivå att hon tror att hon när som helst förbättrar sitt personliga rekord. I sommar har hon ännu tre tävlingar kvar, vilket betyder att möjligheten till personligt rekord finns ännu denna säsong.
– OS-resan spelar ändå in, men vi får se. Formmässigt är det möjligt, säger Murto.
Blivande journalist
Till hösten sker också en förändring i livet för stavhopparen, som de senaste tre åren med fullspäckat schema sysslat med friidrotten. Nu ska det bli dags för medianomstudier vid Åbo yrkeshögskola.
Trots att det ska bli väldigt intressant är jag nästan mer nervös för studiestarten än vad jag var inför OS.
Wilma Murto
Studierna ska inriktas på arbete som journalist, vilket Murto ser som ett lämpligt komplement till tränandet. Galant klarade stavhopparen också av eldprovet då vi för en stund bytte roller. Nervös är hon ändå innan studiestarten.
– Trots att det ska bli väldigt intressant är jag nästan mer nervös för studiestarten än vad jag var inför OS.

Wilma Murto
Ålder: 23 år.
Hemort: Kuusjoki (i dag Salo).
Bosatt: i Åbo.
Beskriv dig själv med tre ord: Positiv, öppen och beslutsam.
Favoritmusik: Tävlingslåten Fall Out Boy – The Phoenix.
Favoritfilm: The Greatest Showman.
Gör helst på fritiden: Försöker att bara ta det lugnt. En annan stor passion är kaffe och har för tillfället lärt mig sju olika sätt att koka drycken på.
Bästa sommarminne: Sportbetonat, men mitt första U-20 VM i Eugene, USA år 2014.
Om du skulle få bjuda vilken person som helst på middag, vem skulle det vara: Gymnasten Simone Biles, hon verkar intressant och trots att hon fortsättningsvis idrottar är hon en ikon som jag gärna skulle lära känna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.