Vägen från kolet både lokalt och globalt i Katowice
I två veckors tid försöker FN:s globala klimatmöte med deltagare från omkring 200 länder komma vidare med gemensamma klimatmål efter föregående stora klimatmöte som hölls i Paris.
Mötesplatsen är polska Katowice, som ligger mitt i Polens kol- och gruvdistrikt, där luftföroreningarna är så allvarliga att smog fortfarande hör till vardagen.
En orsak är fattigdom.
Enligt svenska Yles reportage (3.12.2018) värmer en stor del av stadsborna fortfarande upp sina bostäder med kol – eller eldar värmepannan med skräp och plast som förorsakar giftiga gaser.
En del av oljepannorna som de använder är så gamla att de i sig kan förorsaka att skadliga ämnen kommer ut i luften.
I Katowice använder sig polisens smogbekämpningsgrupp av drönare för att hitta skorstenar som släpper ut skadliga ämnen och bidrar till smogbildningen.
En liten kameraförsedd drönare spanar efter misstänkt rök medan en större drönare har mätutrustning som kan mäta halterna av gifter och andra skadliga ämnen i röken från skorstenarna.
Hittar poliserna någon misstänkt knackar de på.
Problemet är att många hushåll helt enkelt inte har råd att förbättra sitt uppvärmningssystem.
Enligt Yles reportage (3.12.2018) subventionerar staden Katowice moderna värmepannor med 80 procent, men att betala också 20 procent av vad en sådan kostar är för mycket för många.
Fattigdom är ett hinder för att minska på luftföroreningarna, okunskap ett annat.
Alla vet inte att det kan bildas giftiga gaser när plast bränns.
Det gäller inte bara i Polen, utan också i andra länder.
Vi i väst har relativt sett både råd och kunskap.
Ändå bidrar minsann också vi till luftföroreningar och ett förändrat klimat.
Delvis handlar det också om vilja.
Brasiliens nyvalde högerpopulistiska president har meddelat att Brasilien inte kommer att vara värd för ett planerat klimatmöte nästa år.
Att sticka huvudet i sanden och låtsas om ingenting löser få små problem och garanterat inte globala problem.
Söndagens Helsingin Sanomat (2.12.2018) listar med hjälp av nyhetsbyrån AFP några färska forskningsresultat om jordklotets tillstånd.
Några plock: De sjutton varmaste år som någonsin har uppmätts har inträffat under 2000-talet.
År 2018 var det fjärde varmaste någonsin.
Någon som fortfarande minns årets heta och obehagliga mardrömssommar med omfattande algblomningar och skogsbränder, också i Finland?
Koldioxidhalterna i luften var i fjol de högsta på tre miljoner år.
Också halterna av metan, som bidrar till växthuseffekten, har stigit drastiskt.
Utsläppen av växthusgaser verkar öka i år.
Om utvecklingen fortsätter på det här sättet når vi gränsvärdet för en värmeökning på 1,5 grader redan år 2030, skriver HS.
Dit är det futtiga tolv år.
Det handlar inte om någon avlägsen och abstrakt framtid.
Det handlar om några ynka år.
Förväntningarna på konkreta resultat från klimatmötet i Katowice borde med andra ord vara skyhöga.
Samtidigt vet alla att det är mycket, mycket svårt att nå resultat, som skulle vara bindande.
Målet med pågående klimatmöte är bland annat att enas om hur en minskning av utsläppen ska följas upp och hur länderna ska rapportera om dem.
För att verkligen lyckas med det borde det finnas globala sanktionsmöjligheter och en övervakande instans på världstäckande nivå.
Något sådant finns inte och är inte heller något som skapas i en handvändning, ens om viljan skulle finnas.
Ett av de riktigt stora problemen är att viljan saknas.
På ledarplats skriver Helsingin Sanomat i söndags (2.12.2018) att takten för att få till stånd internationella klimatavtal har varit långsam, men att de trots allt har blivit vägvisare för till exempel företag och innovatörer, som både har minskat sina utsläpp och ökat satsningarna på alternativ.
Och det är kanske det som är halmstrået som vi måste klamra oss fast vid.
För vad skulle alternativet vara, det vill säga att man inte ens skulle försöka diskutera och åtgärda klimatproblematiken globalt genom internationellt samarbete och internationella avtal?
Hur katastrofal skulle inte utvecklingen vara i så fall, med tanke på att den är ganska katastrofal redan nu?
Finlands strävan är att vara kolneutralt år 2045, Åbo stads strävan är ännu ambitiösare.
Redan år 2029 ska Åbo stad vara kolneutralt.
Heja, heja.
Oberoende av resultaten från Katowice behövs ambitioner och målmedvetet arbete, både på det lokala och det globala planet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.