Våga visa tröttheten
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Robin Sjöstrand
Jag är trött. Jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig har varit tröttare i hela mitt liv. Möjligen någon enstaka dag, men aldrig i ett så här ackumulerat tillstånd. Orsaken är snart sex månader gammal och har svårt att sova på nätterna – något han uttrycker genom att skrikvråla högt en gång i timmen under dygnets mörkare timmar.
Innan jag fick barn var jag övertygad om – som man ju är – att om man bara är lugn och trygg med barnet så kommer det aldrig att få svårt att sova. Men att vara lugn och trygg blir svårare och svårare ju fler nätter man inte har sovit. Saker som normalt inte ens får en att lyfta på huvudet kan efter ett antal sömnlösa nätter trigga en mental kollaps och få en att planera utförligt hur man lättast säljer en bebis på torget.
Och trots att alla som själva har barn kan nicka igenkännande när jag berättar hur trött jag är, så finns det ofta en underliggande ton av ”skyll dig själv” i förståelsen som man möts av. Tröttheten är helt enkelt något jag får leva med, och klara av, för jag har själv valt att skaffa barn – och barn har man skaffat genom hela historien. Bevisligen.
Den västerländska kulturen har utvecklats med vår frihet och självständighet i centrum. Med alla fördelar det har fört med sig så finns också en del nackdelar och när det gäller barnuppfostran så är de särdeles stora. Jag tänker inte påstå att det här är något jag själv tänkt på innan jag själv fick barn – det vore hyckleri. Men nu har jag definitivt lagt märke till att som småbarnsförälder i vårt samhälle är man ganska utlämnad.
Medan många kulturer runt om i världen lever enligt principen att det krävs en hel by att uppfostra ett barn, eller åtminstone en hel släkt, så ska vi i västvärlden klara oss själva. Och helst ska det hela instagrammas så att alla ser hur underbart föräldraskapet är.
Mina tankar går nu i motsatt riktning, nästan som i protest. Våga visa hur tungt det är att vara förälder. Våga berätta att just i dag är du riktigt jäkla trött på din unge och måste komma bort. Våga be om hjälp. Det lär ändå finnas människor som du vill att ska vara involverade i ditt barns liv, så det är kanske dags att involvera dem.
Sist och slutligen är det bättre för dig själv, din partner och din omgivning om ni alla slipper vara totalt slutkörda. Det är, förstås, också betydligt bättre för ditt barn.
För trots allt så älskar jag min son och hans leende när han ser mig gör mig lyckligare än något annat på jorden.
Jag skulle inte byta ut honom mot något. Förutom under vissa nätter.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.