Våga tala om det svåra
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den 25 december i fjol skulle den norske författaren, konstnären och prinsessan Märtha-Louises exman Ari Behn 47 år fira jul tillsammans med sina tre döttrar. Den äldsta av dem, Maud Angelica, 16 år, hade målat ett porträtt av sin pappa som hon skulle ge till honom.
Medan hon ritade det tänkte hon på hur mycket hon älskade honom och hur spänd hon var på att se hans reaktion.
Men i stället för att glädja sin pappa med teckningen fick hon ställa den på hans vita kista i Oslo domkyrka.
Ari Behn hade begått självmord på juldagen.
Det kan vara svårt att förstå att någon väljer att ta sitt eget liv. Men när ångesten slår till som en rak höger i solar plexus och de mörka tankarna sprider sig som cancerceller i hjärnans alla skrymslen kan döden ses som det enda sättet att ta sig ur den psykiska smärtans tvångströja.
Behns död var en tragedi för familjen. Om möjligt blev sorgen ännu tyngre att bära eftersom han valt den sista och slutliga lösningen ur sin depression.
Därför var det modigt och starkt av familjen att inte hymla om dödsorsaken och i stället omedelbart efter hans död skicka ut ett pressmeddelande om att det var ett självmord.
Lika starkt var det av Sveriges före detta socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att i teveprogrammet ”Skavlan” berätta varför hon avgick från sin post i höstas: hennes man Thomas hade begått självmord.Hon ville genom sitt utspel bryta stigmatiseringen kring självmord och psykisk ohälsa och få folk att förstå att det är okej att söka hjälp och att ta emot den hjälp som finns att få.
Samma uppmaning gav Behns dotter Maud Angelica i sitt tårfyllda tal till sin döde pappa. Trots att hennes hjärta var krossat vände hon sig publiken och tevetittarna: ”Pappa kände att han inte hade någon utväg. Men där tror jag att han hade fel. Det finns alltid en utväg. Jag vill säga till alla som lider av mental ohälsa, att det alltid finns en utväg. Det finns folk där ute som kan hjälpa.”
Ingenting får vara så svårt att man inte vågar eller kan prata om det. Inte ens självmordstankar, ångest eller depression.
Lyssna därför på Maud Angelica. Ingen ska behöva uppleva sådan sorg och smärta som hon och hennes familj gjorde. Det finns alltid en utväg.
Svenskspråkig kristelefon 09-2525 0112 måndag och onsdag 16-20, tisdag, torsdag och fredag kl.9–13.
Kyrkans samtalstjänst 0400 22 11 90, varje kväll 20–23
www.sekasin247.fi Chat för 10–29-åringar (främst på finska).
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.