"Vad vore Kimitoöns Sagalundmuseum utan volontärer"
Här gör Sagalund-volontären Frey Fredriksson luffarslöjd. Han är en av cirka 30 frivilliga medhjälpare i Sagalund. Alla är inte med hela tiden men volontärerna är av avgörande betydelse.
För fem år sedan ansågs volontärer knappt önskvärda vid museer. Nu har vinden vänt i Finland. Volontärerna blir allt viktigare. Det ska diskuteras vid ett seminarium i Sagalund, Kimito den 9 mars.
– Vi har tack vare EU-pengar kunnat besöka museer runtom i Europa, tillsammans med museifolk från Stundars och Fiskars. Nu ska vi gå genom vad som var bäst, vad som förvånade, vilka idéer vi kan låna, säger Sagalunds museichef Li Näse.
– Vad vore Sagalund utan våra volontärer, som vi förresten har haft redan i 20 år. Men ännu finns mycket att göra. Vi fick idéer bland annat i gruv- och industrimuseet Beamish nära Newcastle, idéer som vi säkert kan använda i Dalsbruk, säger hon.
Vid seminariet får man höra om hur Fiskars åter sätter i gång mini-ångloket Lill-Bässen, hur luftfartsmuseet hittar volontärer, hur Stundars går framåt och hur man på finskt håll har ett projekt kring volontärer.
Kvällen före är det träff i Sagalunds bagarstuga, med diskussion om vad en sådan kan användas till. Här finns chans att bada bastu och se Pekka Turunens film om att rada en rund vedhög. Anmälan behövs till båda evenemangen men alla är välkomna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.