ÅU 12.01.2018 04:00

Sex av tio stugägare som inte är bosatta i stugkommunen ställer sig positiva till så kallade dubbel kommuntillhörighet. Det här framgick i den så kallade Stugbarometern mars 2016. Det handlar om en enkät som omfattade 5 000 fritidsbostadsägare samt statistik och forskningsdata.
Dubbel kommuntillhörighet, eller dubbelt kommunskap som det ibland kallats, skulle vara ett system där stugägare som är mantalsskriva i en annan kommun skulle få samma service som de fast bosatta invånarna. Möjligtvis skulle de också ha rätt att rösta och ställa upp i val.
Med rättigheterna skulle det såklart komma också skyldigheter, som att betala kommunalskatt (eller att en del av skatten som betalas till mantalsskrivningskommunen skulle styras till stugkommunen).
Olika visioner om det här har förekommit redan länge. Det starkaste stödet för en sådan modell har hittats inom centerns led. Frågan fanns bland annat på agendan för Matti Vanhanens (C) regering 2003–2007.
Gränsen mellan fritidsboende och fast boende suddas ut, och målet med dubbel kommuntillhörighet skulle vara att engagera stugägare och ge dem möjlighet att påverka. Ett annat mål är givetvis också att skattepengar skulle styras från städer till stugkommuner.
Nästa vecka är det centerministern Anu Vehviläinen som får en rapport om dubbel kommuntillhörighet. En arbetsgrupp har som en del av projektet Framtidens kommun analyserat för- och nackdelarna med en möjlighet att vara skriven samtidigt i två kommuner.
Det är svårt att tro att arbetsgruppen kommer att leverera något riktigt revolutionerande, något sådant som inte sagts under alla dessa år. Sannolikt blir det i alla fall en upprepning av de förvaltningsmässiga svårigheterna som skulle följa av dubbla hemorter. Redan år 2005 konstaterade Skärgårdsdelegationens dåvarande ordförande Mikaela Nylander (SFP) att systemet skulle bli fruktansvärt byråkratiskt och dyrt. Skärgårdsdelegationen förespråkade istället att kommuner med stor fritidsbefolkning skulle grunda kommittéer med representanter för såväl kommunen som stugfolket, för att den vägen skapa ett gemensamt forum.
Maktfrågan är knepig. Det finns kommuner där de fritidsboende är fler än kommunens egna invånare. Om dessa deltidsboende engagerar sig så kan man närmast tala on en ”kupp”, eftersom vi kan anta att åsikterna om hur en kommun ska utvecklas säkert går isär mellan de två grupperna.
Ett system med dubbel kommuntillhörighet låter fortsättningsvis som en jobbig idé. Det beror förstås delvis på att modellen är svår att som sådan foga in i nuvarande stat-kommun-upplägg – eller i det planerade stat-landskap-kommun-upplägget. Landskapsreformens pusselbitar borde läggas först.
En dag kan det förstås vara kommunerna läggs ned och beskattningen förs i sin helhet till en annan nivå. Den tanken är inte ens ny, utan föreslogs redan 2005 som en del av projektet för en reform av kommun- och servicestrukturen. Den dagen har vi kanske en annan form av regionala förvaltningsorgan som sköter grundläggande samhällstjänster – och tilldelas resurser enligt hur folk är bokförda på hel- eller deltid. Men dit kommer vi inte ens inom ett årtionde. Framtidens kommun-projektet siktar faktiskt på 2030.
Den krångliga och orealistiska visionen om dubbel kommuntillhörighet kunde i alla fall läggas på hyllan tills vi vet mer om alla andra reformer.
Det som nu är viktigare är att man i kommunerna inser den nya möjligheten att tillåta fritidshus bli omklassade till stadigvarande hem. Den nya markanvändnings- och bygglagen som trädde i kraft i maj ifjol erbjuder kommuner nya frihetsgrader då det gäller att låta människor mantalsskriva sig i den kommun där de har sin fritidsbostad – om givetvis ska uppfylla vissa minimikrav, precis som förr.
Det här handlar inte om en automatisk ny rättighet att bara omklassa sitt fritidshus utan om en byråkratisk uppluckring som på vissa håll innebär att kommuner egentligen kan anpassa sig efter den rådande verklighet där många stugägare de facto redan nu lever som egentliga invånare.
”Flera bor i dag i sin fritidsbostad, men är formellt skrivna någon annanstans för att de inte har tillåtits flytta till fritidshuset”, som Nina Söderlund skriver i den motion som ska behandlas av Pargas stadstyrelse på måndag.
Stadsdirektör Patrik Nygrén, som har berett ärendet, konstaterar att Pargas kunde informera fastighetsägare om hur de ska gå till väga för att ansöka om att ändra användningsändamålet för sin fritidsbyggnad till permanent boende – för att på så vis uppmuntra till att lämna in en ansökning.
Sannolikt är det många som inte vet vad den förnyade markanvändnings- och bygglagen ger för möjligheter. Den öppnar såklart ingalunda alla portar, men ger i alla fall kommunerna lite friare händer. I bästa fall kan små byråkratiska insatser på sikt ge ett klart plus på sista raden då det gäller skatteintäkter. Frågan om dubbel kommuntillhörighet kan vi titta på någon gång senare, kanske nästa årtionde.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln