Utbud möter inte efterfrågan i strömmingsfisket – kvoterna fyllda i maj, säger fiskförädlare
Arkiv/ÅU
Arkiv/ÅUÅU-foto
Våren är högsäsong för strömmingsfisket, men den långa vintern har ställt till det för Skärgårdshavets trålfiskare. Det har dröjt tills mitten av april innan vårfisket kommit igång på allvar.
Nagufiskaren Stefan Mickelsson, som fiskar strömming för livsmedels- och foderbruk, satte igång trålaren den 11 april.
– Hittills har jag dragit upp ungefär 80 ton vilket är ganska dåligt. Vanligtvis kan man fiska hela vintern och våren, men på grund av isen gick vi miste om ungefär en och en halv månad, berättar Mickelsson.
På våren är vinsten från fisket störst, eftersom det är då strömmingarna kommer in mot Bottenhavet för att leka.
– Isen tog fångst från fel ända, så att säga. På hösten är fångsterna så små att man fiskar med förlust.
Mickelsson tror att det är lönsamt att hålla på ungefär till månadsskiftet juni-juli.
Samtidigt är det snart fiskestopp längre norrut, där havet har varit så isfritt att företagen har kunnat tråla hela våren. Dessutom har den tillåtna strömmingsmängden i Bottenhavet sänkts med 40 procent jämfört med i fjol medan kvoten för Finska viken och Skärgårdshavet har höjts med 16 procent.
Strömmingsfisket regleras nämligen genom kvoter som bestäms av EU:s jordbruksministrar. Det finns en total nationell kvot som är uppdelad i regionala kvoter. Den fördelas på antalet verksamma yrkesfiskare i regionen. Varje fiskebåt har en bestämd kvot, som man kan komma överens om att hyra ut åt en annan företagare.
De regionala kvoterna höjs eller sänks beroende på hur mycket fisk som fångats i regionen året innan. Systemet slogs fast 2017, och dessförinnan begränsades fisket nationellt med tillfälliga förbud.
Fiskestoppet på bottenhavet innebär tidig semester också för strömmingsförädlingsföretagen. Åboföretaget Martin Kala hör till de största i den branschen. De står för ungefär 50 procent av all förädling av inhemsk strömming i Finland.
– Det ser väldigt dåligt ut för vår del. Vi har kontrakt med fyra trålare i Nystad och de fyller alla sin kvot senast i maj. Sen har vi ingen fisk kvar att ta av, och då blir det semester, berättar fabrikschef Jari Multanen.
Merparten av den fisk de köper in kommer från Bottenhavet, men vid behov köps också strömming från Skärgårdshavet.
– Strömmingarna här är mindre än de man får ute på öppet hav. Det finns efterfrågan på mer livsmedelsfisk, men företagarna i Åbotrakten säljer en stor del till foder. Det är mer krävande att fiska för livsmedel, eftersom man då måste ta i land för att tömma lasten oftare.
Kaj Mattsson på Åbolands fiskarförbund håller med Jari Multanen om att det finns svårigheter i att få utbud att möta efterfrågan. Däremot bestrider han att fisken redan skulle vara på väg att ta slut.
– Det finns både ofyllda kvoter och strömming kvar i haven. Men företagarna i Åboland säljer en stor del av sin fångst till Kasnäs fiskmjölsfabrik. Företag som Martin Kala har köpt sin fisk längre norrut och har inte anpassat sig till systemet med regionala kvoter.
Kaj Mattsson. Foto: Fredrik Häggman
Enligt Mattsson är systemet med regionala kvoter mer flexibelt, men det kräver en omställningsperiod inom branschen.
– Eftersom fisket är reglerat är konkurrensen hård bland uppköparna. Martin Kala borde själva vara mer aktiva för att hitta nya kanaler då deras gamla inte kan leverera.
Även om Mattsson ser vissa fördelar med regionala kvoter, påpekar han att det också finns nackdelar. Både han och Stefan Mickelsson anser att systemet innebär allt för häftiga kvotförändringar.
– Sänkningen av fiskekvoten i Bottenhavet med 40 procent är väldigt drastisk. Det är ett hårt slag att tvingas minska fångsten med nästan hälften och det försvårar planeringen av säsongen. Sänkningen borde i stället spridas ut över flera år, tycker Mattsson.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.