Utan broms i samfärdseln
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kommer ni ihåg när det var sista skriket att ha cykel utan broms? Toppen inföll för ett antal år sen, kanske just före den stora finanskrisen, men de finns fortfarande här och där.
En artikel från 2007 handlar om hur populärt det är med såna, men påpekar att det ur laglighetssynvinkel kan vara problematiskt. En cykel ska ha en bromsfunktion, men hos de här cyklarna hänger den på cyklisten, att hen vet hur manövern går till för att få stopp i maskin.
Bromslöst var bara en del av cykelkulturen. Cykeln kunde också vara en statuspryl som ägarna kånkade upp till lägenheten dagligen. Ägarna slappnade aldrig av på kalasen om de visste att de hade sin ögonsten parkerad utanför.
De som satt som på nålar på kalasen hade svindyra åk med ständigt översedda bromsfunktioner, ohyggligt många växlar och konstruktion av någon överjordisk speciallegering. På den tiden kunde man ofta se rester av cyklar fastkedjade vid staket och lyktstolpar. Tjuvarna hade bastanta arbetsredskap och tog med sig det som lossnade. Nu finns stadscyklar och elscootrar, man kanske struntar i att äga cykel.
Bevittnade en gång en otäck incident orsakad av en bromslös. Jag gick längs Tavastgatan med nunan mot Nummisbacken och Studentbyn, en känd riktning från yngre dagar, men jag var kanske på väg till Iskeris simhall, jag brukade gå där medan den fanns.
Mellananmärkning: Åbo stad kunde ha haft iståndsättandet av Iskeris simhall som förslag i Medborgarbudgeten (som hittas blott under sitt finska namn Asukasbudjetti på stadens webb), om den bara fått plats inom de tre miljoner euro man låter invånarna rösta om. Bara jag får tid ska jag titta efter vilka övriga förslag som inte går att rösta på.
Om jag den gången var på väg till Iskeri var jag nästan framme när en cyklist stormade ner för Kinakvarnsgatans första del, som börjar där trapporna från Yliopistobacken slutar. Hen missade mig med en hårsmån men körde rätt in i en annan fotgängare som med ett kvidande ramlade omkull. Cykeln stannade också i krocken.
En skock fotgängare samlades runt personen på marken, och när vi förstått att inget i alla fall var brutet och att huvudet var intakt vände vi oss i ilska mot cyklisten. Vad i h-e tänker du på!
Cyklisten var en spinkig person som överskattat sin förmåga. För att stoppa en cykel utan broms måste man ha en viss kroppskompetens och blixtsnabb reaktionsförmåga. Cyklarna som har bara en växel och noll bromsar är skapade som vissa rovfiskar, de ska dundra fram och inte stanna upp hela tiden.
Cyklisten såg väldigt ångerfull ut, men var av allt att döma för förskräckt för att be om ursäkt. Vittnena tröstade högröstat offret tills hen fick nog och fortsatte, svajig av det inträffade, men oskadd. Alla fattade att vi bara hade turen att tacka för att det gått bra. Vi som såg det har rädslan kvar i kroppen än i dag, den aktualiseras när tvåhjulingar dyker upp ur intet och viner tätt förbi.
För nybörjare är installation av broms att rekommendera, läser jag hos en ganska omtänksam cykelcommunity. Man ska tänka på sin cykelerfarenhet och var man tänker cykla om man vill ha Fixed Gear, i Finland kort och gott fiksi. Bromslöst används annars mest av hängivna cyklister, sägs det.
Hängiven, det kan vara ett farligt ord.
Just hängiven såg ju finansministern ut när budgetramarna kom på tal. Jag skulle inte ha tänkt på bromslöst utan den minen. Själv har hon ändå antytt att broms finns.
”Personligen anser jag inte att vi kan göra ytterligare nedskärningar [i bostadsbidrag eller utkomstskyddet för arbetslösa].” Så citeras hon i Svenska Yle 12.4.
Jag irriteras över att hon får det att låta som en skamlöst bra nyhet. Och över dem som bokstavligen, och i annan bemärkelse, far fram som i en velodrom fast de befinner sig mitt i samfärdseln.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.