Upprop till spritsmugglare och deras bekanta: Gustav Wickström samlar in berättelser
Foto: Anja Kuusisto I Forum Marinums lager finns en torpedspets där Gustav Wickström visar flötena som var fästa i den. De var konstruerade så att de inte flöt upp genast. Foto: Anja Kuusisto
Att folk söp som aldrig förr när det var förbudstid i Finland; det är väl något som vi alla minns av historielektionerna. Kanske också några av filmer eller böcker kryddade romantiska skärgårdsäventyr om hur man fick tag på spriten har fastnat i folkminnet.
Men Gustav Wickström, Åbobo med stark Korpokoppling, han vill veta mer än så och framförallt vill han veta hur spritsmugglingen gick till i Åboland.
Faktum är att han redan vet mer än de flesta av oss, men inte nog. Han siktar nämligen på att samla in så mycket uppgifter om händelserna under förbudstiden att de fyller en bok.
– Från Korpo och Nagu har jag flera berättelser, vissa av dem är intervjuer jag själv bandat in i tid, säger Wickström.
”I tid”, säger han, eftersom de flesta som in vuxen ålder upplevde förbudstiden och smugglingen numera är döda. Förbudstiden i Finland gällde åren 1919 – 1932.
Hoppas få höra berättelser från Hitis, Dragsfjärd, Västanfjärd, Houtskär och Iniö
Berättelser från Hitis, Västanfjärd och Dragsfjärd hoppas han särskilt på, för spriten kom till fastlandet via de yttersta holmarna i Skärgårdshavet.
Men Houtskär och Iniö var också betydelsefulla rutter in mot Åbo.
Smuggelspriten kom från Estland och Tyskland och såldes framför allt till Åbos ”spritkungar”.
Skärgårdsborna fick ersättning för lotsning och för tillfällig lagring av kanistrar på sina holmar. De som hade pengar kunde själv också köpa mindre partier på spritskutorna ute i Östersjön.
Tullkammarens arkiv har bakgrundsmaterial
När Gustav Wickström samlat material är det förutom egna intervjuer också i tullkammarens arkiv han hittat uppgifter. Men någon dokumentation om hur smugglingen gick till med ett åboländskt perspektiv finns inte, och det är det han gärna vill skriva.
Det kunde bli i bokform, men i så fall tar det ett par, tre år innan vi är där.
– Smugglarna åkte ut och mötte försäljarna till havs. En vanlig metod var att lasta spritkanistrarna i en specialbyggd torped, som drogs efter båten under vatten. Om sjöbevakarna dök upp måste vajern till torpeden kapas för att undvika att bli tagen på bar gärning. Vid torpeden hade man fäst flöten men igen så fiffigt konstruerade att de flöt upp först senare, och inte genast avslöjade var lasten låg.
Torpeden byggde ofta ute till havs på någon avlägsen holme
Torpeden kunde byggas vid en sluttande klippa på avlägsna skär långt ute i havsbandet. På land var den alltid mycket tung och svår att förflytta.
I Forum Marinums lager finns spetsen till en sådan torped, och i själva utställningarna finns i nuläget några tioliters kanistrar inramade av vinkeljärn att beskåda.
En spritlast kunde uppgå till tusentals liter och omlastandet till havs skulle gå snabbt i mörkret. Åkte man fast var det ofta den fattigaste i laget som tog på sig skulden. Han fick sitta av straffet för att senare få penningersättning för sina vedermödor.
Enligt en berättelse fick en skärgårdspojke som straff att hjälpa till i jordbruket på en bondgård utanför Åbo. Till natten låstes han in, men det kändes ändå inte som något riktigt straff för honom, eftersom han där kom betydligt lättare undan än ute på hemholmen. Skärgården betydde på den tiden något helt annat än idag, ska vi minnas.
Förbudstiden har sin egen hysch-hysch-prägel
Gustav Wickström är en pensionerad läkare och forskare som fattat pennan i många olika sammanhang. Det senaste var boken om händelserna i Åboland år 1918, en tid som det funnits en del hysch-hysch kring, precis som förbudstiden.
– Det finns de som skämdes över vad släktingar och bekanta sysslade med, medan andra såg det som en naturlig binäring i skärgården. Oberoende av hur man i dag förhåller sig till den olagliga verksamheten, skulle jag vara väldigt tacksam för alla åbolänningar som har berättelser att dela med sig av.
– Kontakta mig gärna, säger Wickström.
Hans e-postadress är gustav.wickstrom@gmail.com och telefonnummer 044 556 7171.
Det som skulle vara intressant att veta är hur mycket var polisen och tullen inblandad och hur mycket mutor togs emot för att se mellan fingrarna, samt vad gjordes med det som beslagtogs. Massor hälldes ut men garanterat så for myndighetspersoner själv iväg med alkohol åt sig själv.