Ungdomspsykiatrin får bli i Pargas, för den ska finnas nära ungdomarna
Socialarbetaren Minna Laitinen (t v) och sjukskötaren Johanna Lindholm är ÅUCS-anställda som jobbar vid ungdomspsykiatriska kliniken i Pargas. Foto: Anja Kuusisto
Merparten av de 160 registrerade ungdomarna kommer till ungdomspsykiatrikliniken i Pargas på egen hand.
Det är förklaringen till att polikliniken får bli kvar i Pargas, då ÅUCS flyttade barnpolikliniken till Åbo. Formellt sker barnpoliklinikflytten från årsskiftet, men barnpatienterna styrs redan nu till ÅUCS i Åbo.
ÅUCS tvåspråkiga poliklinik för ungdomspsykiatri i Pargas har inte ännu hunnit möblera om efter att barnpsykiatrikliniken flyttade ut, utan här sitter övergivna nallar och leksaker på rad i mjuka soffor.
Men i mottagningens mjuka säckstolar trivs också ungdomar. Och unga som behöver ungdomspsykiatrins tjänster finns det gott om.
”Överraskande många ungdomar behöver oss”
ÅUCS ledande socialarbetare Minna Laitinen jobbar tre dagar i veckan som Pargasenhetens socialarbetare.
Hon har jobbat som psykiatrisk socialarbetare i tio års tid, men Pargasjobbet började hon med först i somras och hon blev förvånad.
— Det här är ändå så små samhällen, Pargas och Kimitoön, men ungdomarna som har fått remiss hit är många.
160 ungdomar i åldern 13 till 17 år är registrerade vid polikliniken, några av dem kan ha slutfört sina besök och överförts till någon annan vårdform, men siffran är oberoende hög, säger personalen.
En del 12-åringar som har varit barnpoliklinikens patienter har fått fortsätta vid ungdomspolikliniken nu då barnpolikliniken har flyttats till Åbo, och någon kan få fortsätta ett tag efter att hen fyllt 18. I samma byggnad finns dock också vuxenpolikliniken, medan ÅUCS för cirka ett år sedan lade ned vuxenavdelningen i Pargas.
Multiprofessionellt team diskuterar fram rätt vårdväg
Ungdomarna som är poliklinikens kunder eller patienter har fått sina remisser från i första hand skolläkare eller hälsocentralläkare.
Vid polikliniken möts de vid sitt första besök av ett multiprofessionellt team som består av en läkare specialiserad i psykiatri, sjukskötare och socialarbetare samt en psykolog. I nuläget har kliniken ingen egen psykolog utan de svenskspråkiga psykologtjänsterna köps in som köptjänst.
När vården fortsätter ingår till exempel samtal med den psykiatriska sjukskötaren Johanna Lindholm, som vid dagen för ÅU:s besök har flera ungdomssamtal inbokade.
För tillfället är överläkaren Liisa Laula tjänstledig och läkaren Joanna Meurman som specialiserar sig i psykiatri vikarierar henne till årets slut.
Det finns två sjukskötartjänster, den andra som ingår i teamet jobbar mestadels på Kimitoön.
— Med teamet och tillsammans med patienten gör vi först upp en plan för den fortsatta vården. Senare kan vården fortsätta både så att vi besöker skolorna, och så att ungdomarna kommer hit, säger Lindholm.
Barn- och ungdomspolikliniken i Pargas ligger på hälsocentralsbacken. Barnpolikliniken flyttas, ungdomspoli blir kvar. Foto: Anja Kuusisto
”Viktigt att få finnas nära ungdomarna”
— Jag tycker det är väldigt bra och väldigt viktigt att vi får hålla den här enheten i Pargas med tanke på att ungdomarna oftast kommer själva till kliniken, och här jobbar vi nära skolorna, säger Lindholm.
Skolorna hon talar om är många, eftersom båda språkgrupperna berörs och det finns högstadier, gymnasier och yrkesutbildningar (Axxell och Livia) vars ungdomar kan komma i fråga.
— Depressioner, ångest, skolfrånvaro är exempel på orsaker till att ungdomar behöver våra tjänster. Men om en ung insjuknar berörs hela familjen och vi försöker ta hela familjen i beaktande i vårt arbete, säger Lindholm och Laitinen.
–Det här är en avgörande ålder i många ungdomars liv och det är ytterst viktigt att sätta in resurser på ungdomar som mår dåligt, för att undvika att de ska bli alienerade, säger Laitinen.
Ser positivt på sina jobb, och på ungdomarnas framtid
Det är tunga frågor som sjukskötaren och socialarbetaren jobbar med, men när jag frågar något om hur de själva hanterar sina jobb får jag väldigt positiva svar:
— Jag är många gånger förvånad över hur smarta och reflekterande ungdomarna är, säger Lindholm. De har utmaningar med sig själva och de kämpar, många kan ändå reflektera så klokt över sitt eget mående.
— När jag jämför med mitt tidigare jobb, säger Laitinen, så finns det ändå så mycket mer möjligheter med ungdomarna, vi kan på riktigt hjälpa dem.
Hon jobbade i flera år som socialarbetare med missbrukare, främst med drogberoende.
LÄS OCKSÅ: Förening ser med oro på psykiatriska barnpoliklinikens flytt
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.