Ung och hungrig teater fyller 60 — sätter upp Kafkas "En svältkonstnär"
Turun ylioppilasteatteri. Foto: Turun ylioppilasteatteri
Mars månad är festivalmånad på TYT, man firar med musik och improvisation och en klassiker, ”Nälkätaiteilija” (”En svältkonstnär”) av Franz Kafka. I år firar studentteatern också sitt 60-årsjubileum.
Under alla år har man visat upp en oräddhet i repertoar och uttryck. Uthållighet har också behövts för att överleva rent materiellt. För tjugo år sedan beslöt staden dra in hyresbidraget, då var det på vippen att man inte hade kunnat vara kvar på adressen, Slottsgatan 23, ett idealiskt läge som kompenserar att det som spelplats inte alltid är helt smidigt.
Husfrågan slutade lyckligt. I fjol bråkades om en produktion, Samuel Becketts efterlevande hade fått nys om att ”Godot” skulle spelas med kvinnor i rollerna, det gick inte för sig. När upprördheten lagt sig blev lösningen en omarbetning så genomgripande att man kunde byta ut författarnamnet.
”Nälkätaiteilija” är en av tre föreställningar under festivalmånaden. Den spelas på en öppen scen, med sparsam rekvisita och en duk där man projicerar några filmsnuttar – det hör till standardingredienserna i dagen teaterestetik.
En av filmsekvenserna spräcker pjäsens interna tidsspann, landar på promenadstråket längs ån, där den konfronterar människor med frågan om svältkonst. Skulle det intressera?
Kort och lakoniskt
I Kafkas novell är svälten en egen konstart. Den börjar med en kolsvart raljant ironi: förr i världen var det en god affär att vara svältkonstnär, annat var det då!
TYT:s scenuppsättning känns mycket texttrogen, deras blodisande bidrag är förstås att de förkroppsligar hela berättelsen i handfast presens på scenen.
Pjäsens ”huvudperson” är en docka i full storlek, ett ofullständigt skelett som saknar ben. Det inbjuder också till oöm behandling. Det har en mask som bryskt rivs av och som under föreställningens gång får gå från hand till hand och skådespelarna gestaltar svältkonstnären i tur och ordning.
Kafkas berättelse är kort och lakonisk. Intresset för konsten dalar drastiskt, svältkonstnären beslutar sig för att erbjuda en cirkus sina tjänster. Det är inte bättre där. På TYT:s scen blir detta ett eko av episk teater, ganska mycket av dess traditioner glimtar fram: skelettet som åskådningsexempel, att roller framförs turvis eller kollektivt, att publiken drivs att applådera svältkonstnären.
Föreställningen är kort, knappt en timme lång, mörk, rått humoristisk och dynamisk. Associationerna är förstås klara: att satsa på konst är i dag är att lära sig vara svältkonstnär. Hur dum kan en människa riktigt vara?
Övriga föreställningar i mars är en musikalföreställning, ”Läsnismusikaali” som görs av teaterns improgrupp Läsnäolopakko och ”What if?”, som är en dansföreställning som förkroppsligar de mest fantasifulla infall, högtflygande abstrakta eller ganska konkreta.
Hur vore det om tyngdlagen inte fanns? Eller om precis allt gick att förverkliga? ”What if?” lämpar sig för en bred publik, ålder eller modersmål spelar ingen roll.
Föreställningarna går omlott till och med den 24.3. I sommar spelar man i omgivningarna i Vanhalinna, det har redan blivit tradition.
I höst kommer Eeva-Liisa Manners ”Poltettu oranssi” (Bränd orange), om psykisk sjukdom, om kraften att vara sig själv, ett pjäsval värdigt en mogen teater med unga aktörer och ung publik.
Nälkätaiteilija (En svältkonstnär)
av Franz Kafka
Scenmanus: Olavi Ermala
Regi: Helka Ermala
Scenografi och dräkter: Kanerva Pärnäinen
Ljuddesign: Helka Ermala och arbetsgruppen
Ljusdesign: Jouni Kekkonen och Helka Ermala
I rollerna: Olavi Ermala, Nuppu Ervasti, Joona Pyökki, Jere Rostedt
Föreställningar på Turun Ylioppilasteatteri 5.3-24.3.
Ann-Christine Snickars
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.