Emilia Örnmark 09.04.2023 04:001

Det är inte alla som stiftat så nära bekantskap med en kattuggla som djurvännen Anders Ginlund i Tappo, Västanfjärd. Det var en kväll i mars som ”Toivo” kom på besök, kanske för att be om hjälp av människan.

– Det var halvskymning, jag hade varit i stallet på morgonen och också bässarna var skötta. Jag stod utanför ladugården och trodde det var snö från taket som landade på min axel. Men till min förvåning såg jag att det var kattugglan som tagit mark. Eller i det här fallet axel, berättar Ginlund.

De två tittade på varandra och Ginlund hann tänka vilken tur det var att han bar glasögon – ugglor kan vara aggressiva. Han drog sedan slutsatsen att ugglan var här för att söka hjälp.

Snabbt insåg Ginlund dock att ingen kommer att tro denna historia ifall han inte lyckas få ett foto på ugglan. Därför traskade han i väg med ugglan till den bekanta grannen, som lär ha fått hjärtat i halsgropen. Ugglan flög sin kos, men återvände senare.

– Då hade den blivit så tunn att jag kände bröstbenen på den. Jag satte den i en låda på bastupallen och ringde Åbo Djurskyddsförening som var villiga att sköta ugglan.

Arkiv/Emilia Örnmark

Släpptes fri efter vård

I Åbo stannade Toivo ett par dygn, blev ringmärkt och fick näring. 250 gram gick den upp i vikt, från sina ynkliga 400 gram.

– Ugglor blir främmande för sitt ursprung om de sitter i bur för länge och den blev orolig.

Toivo fick därför så pass snabbt återvända till Tappo, där Ginlund själv fick äran att släppa ugglan fri.

Enligt Ginlunds uppgifter ska en normal kattuggla väga mellan 500 och 700 gram. Toivo hade antagligen haft problem att hitta föda efter vårens rikliga snöfall.

Rikedom att få möta ugglor på nära håll

Sedan Ginund tog farväl av Toivo har ugglan inte setts till på gården. Men Toivos partner, senare kallad ”Toivoskan” besökte också Ginlund under dessa dagar – även den ugglan fick Ginlund ta i sin famn. Den var dock i bättre skick och behövde ingen vård.

– Visst är det en fin känsla. Det är en rikedom att ha fått känna dessa kattugglors närhet, säger Ginlund.

Han önskar rikta ett tack till djurskyddsföreningen för visat intresse och hjälp. I inlägget i gästboken från djurskyddsföreningen finns en anteckning om att Toivo vid återkomsten kände igen husets värd och att föreningen här känner att det finns en stor kärlek för naturen och dess invånare.

Väntar mer fågelbesök

Det här är inte första gången ÅU:s läsare får ta del av djurhistorier från gården i Tappo. Vi har tidigare kunnat berätta om fiskmåsen Martti, som varje vår uppenbarar sig på gården.

– Ja, måsen väntar jag på! I fjol kom den i mitten av april. Den är döpt efter president Ahtisaari , eftersom de har samma gångstil. Kommer han i år blir det 24:e året, säger Ginlund.

Arkivbild

Att det är samma mås vet man, eftersom den som ung skadade sitt ben. Den brukar hålla sig i knutarna till någon gång i augusti. Här serveras det nämligen knackkorv.

– Den tar fler åt gången och sväljer dem hela. Det går nog åt tio till tolv korvpaket per sommar, räknar Ginlund.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln