Två röda boxar och 65 gröna – Varför säger Åbopolitikerna att de vill stöda barn och unga, men ändå röstar de emot mer pengar?
Det råder stor enighet bland politikerna i Åbofullmäktige på måndagskvällen om att staden ska satsa på barn och unga, också och framför allt i ekonomiskt tuffa tider.
Grupperna i stadens skolor och daghem ska inte bli större.
För att förhindra utslagning ska staden få mer uppsökande ungdomsverksamhet.
Också förorterna ska få idrottsplatser och staden ska bygga en ordentlig skejtpark.
Och så vidare. Det är majoriteten överens om och så ska det bli.
Då alla vill satsa på barn och unga kan det först kännas aningen obegripligt att Johannes Yrttiaho inte får mer än en rösts understöd när han dels talar för att ge bildningsnämnden tre miljoner euro mer för att kunna undvika nedskärningar och dels vill att kommande sparåtgärder till ett värde av trettio miljoner euro inte genomförs.
När fullmäktige röstar om hans förslag lyser 65 boxar på skärmen gröna, det vill säga att 65 av 67 ledamöter röstar enligt förslaget från stadsstyrelsen och mot Yrttiahos förslag.
Bara två boxar lyser röda för Yrttiahos förslag: hans egen och Elina Sandelins röst.
Carina HolmDet finns många förklaringar till varför röstningsresultatet ser ut som det gör.
Yrttiaho och Sandelin är utestängda från Vänsterpartiets fullmäktigegrupp på grund av upprepade samarbetssvårigheter.
De må säga vad som helst och föra fram vilka förslag som helst, men för alla andra i salen är det helt otänkbart att ge dem något understöd.
Det beror på att de andra håller sig till överenskommelserna i borgmästaravtalet.
Att stöda ett förslag från Yrttiaho eller Sandelin – eller för den delen från coronapandemi- och klimatförändringsskeptikern Pauli Kossila – skulle vara väldigt svårt att förklara och motivera för någon annan och på gränsen till politiskt självmord.
Efter att Kossila, som kallar sig Förnuftets röst, försökt få de övriga att sluta tala om Rysslands angreppskrig på Ukraina och igen påstått att coronapandemin är ett påhitt, fick han sitta helt ensam utan sällskap vid ett stort bord i fullmäktigecaféet.
Inte heller hans förslag om att staden borde slopa coronavaccineringar och coronatest föll i god jord.
Alla hans förslag i salen förföll utan något som helst understöd. De noterades knappt av de andra.
Att strunta i frifräsarnas förslag är en markering. Varje gång.
Inte ens deras tidigare partier VF och Sannfinländarna stöder dem.
Samtidigt är de tre frifräsarna otroligt aktiva i salen och alla tre hör till de flitigaste talarna.
Det ger dem mycket synlighet, trots att deras inverkan på besluten är marginell eller direkt obefintlig.
Situationen blir lite märklig då många av de övriga fullmäktigepolitikerna från de andra partierna, som har den egentliga makten, aldrig säger ett enda ord från talarstolen trots att de väljs in i fullmäktige år efter år.
Deras talan förs av partiets gruppordförande. Deras åsikt har formats av borgmästaravtalet och av tidigare överenskommelser mellan partierna.
Det kan hända att många av dem är väldigt aktiva på gruppmötena inför fullmäktigemötena. Det är där gruppens gemensamma åsikt modelleras fram. De flesta partier accepterar en avvikande åsikt, bara den meddelas i förväg.
I salen ser de dock inte något behov av att stå upp och säga sitt, om inte det riktigt tänder till i någon fråga.
En sådan kan bli frågan om spårvagnarna ska återinföras eller inte i Åbo.
Vad säger borgmästaravtalet om det?
Jo, att spårvagnstrafikens kostnads- och lönsamhetskalkyler ska ligga till grund för beslutet om kollektivtrafiksatsningen som har stor betydelse för stadsutvecklingen.
I det här skedet kan den meningen rymma många olika synpunkter.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.