Två olyckor som kunde ha blivit ännu värre – den ena gången lyckades släckningen, den andra gången gick mycket fel

Brandalarmet gick klockan 5.42 den 30 januari 2017 på Huntsmans pigmentfabrik i Björneborg. Elden spred sig snabbt till det 15 000 kvadratmeter stora taket.
Byggnaden var hög och vinden försvårade ytterligare släckningsarbetet. Stadens invånare uppmanades hålla sig inomhus. Närmare 200 personer deltog i operationen där fabriken kunde räddas och fortsätta sin verksamhet.
I släckningen användes bland annat en helikopter. Den kunde släppa ned 1 300 liter vatten rakt på lågorna, med bara några minuters mellanrum.
Det visade sig att processrör i fabriken också hade brunnit. Det här var något som inte hade förutsetts i fabrikens uppdelning i brandsektioner, som ska hindra elden från att sprida sig. Rören bidrog därför starkt till den lokala brandbelastningen.
Femtio vagnar rullade iväg
Drygt ett år senare hände en järnvägsolycka i Mäntyharju i Södra Savolax. Klockan 12.20 den 7 april 2018 meddelade en lokförare att han passerat tankvagnar som tydligen hade spårat ur. Lokföraren hann till och med känna en stickande lukt, trots att tåget han körde hade en hastighet av 80 km/h.
Det handlade om ett 600 meter långt vagnset med 50 ryska vagnar. De hade stått på samma plats i tre veckor, på ett stickspår långt från all bebyggelse. Orsaken var att det var rusning till Mussalö hamn i Kotka.
En dag satte vagnsetet sig i rörelse och rullade mot en stoppbock. Två vagnar spårade ur. Ur den ena rann 35 ton brandfarlig metyltertiärbutyleter (MTBE) ut. MTBE används som tillsatsämne i bensin.

Det var svårt för räddningspersonal att komma till platsen och få dit materiel. En tankbil med sug fördes till platsen med en tågvagn. Trots att endast en vagn läckte, hann ämnet sprida sig 80 meter från olycksplatsen innan det gick att få bommar i områdets diken.
Olycksutredningscentralen efterlyste bättre riskbedömningar för vagnar som står utanför så kallade TFÄ-bangårdar, avsedda för farliga ämnen.
– Säkerhetsnivån för cisternvagnar med farliga ämnen rasar när de förvaras utanför TFÄ-bangårdar, konstaterade centralens direktör Veli-Pekka Nurmi.
Det visade sig också att vagnarnas bromseffekt hade överskattats i relation till vagnarnas vikt, banans längdlutning och vädrets effekt på friktionen.
Ena gick bra, andra inte
Det fanns en stor skillnad mellan branden i Björneborg och de förrymda vagnarna. I Björneborg sköttes släckningsarbetet på ett lyckat sätt. I Mäntyharju var betyget underkänt.
Myndigheter och anda aktörer som deltog organiserade sig inte och efterskötseln misslyckades, skrev Olycksutredningscentralen i en rapport:
– Samarbetet förblev bristfälligt, och adekvat räddningsmateriel och resurser utnyttjades inte i situationen. Efter att räddningsverksamheten slutförts förblev det oklart vem som skulle ansvara för efterbekämpningen.
Det goda är att båda olyckorna kunde ha blivit ännu värre: I Björneborg kunde en okontrollerad brand ha krävt en evakuering av invånare, i Mäntyharju kunde flera hundratals ton MTBE ha runnit ut och kunnat fatta eld.
Källor: Olycksutredningscentralen, tidskriften Pelastustieto, Yle.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.