Recension: Två manskörer och en instrumentaltrio i samarbete
- IT TAKES TWO TO TANGO
- Konsert på Kåren sö 29.4
- Åbo Sångarbröder Musices Amantes & Män i arbetsför ålder
- Dirigent: Sam Fröjdö
- Medverkande: Trio BandArco (Sverige)
En talrik publik hade hittat till Kåren och manskörskonserten, som gick av stapeln på söndagen i Kårens stora sal, där stolarna oväntat hade radats upp längs långsidan, medan Trio BandArco samt ÅSMA och Arbiskören Män i arbetsför ålder uppträdde med Gunnar Cléments stiliga väggmålning som fond. Programmet innehöll folkvisor, körklassiker och nyare alster.
BandArco öppnade konserten snyggt och professionellt, men så musicerar Emma Nyberg (kontrabas) normalt i Sveriges radios symfoniorkester, medan Daniel Frankel på violin är konsertmästare i Västerås Sinfonietta och Jens Lundberg, bandoneon har internationella bragder bakom sig. ”Decarissimo” hette inledningsstycket, av Astor Piazzolla förstås och i god tangoanda. En timme senare i slutet av konserten blev det mera Piazzolla, ”Preparense”, en glad tango även den.
Körerna leddes av Sam Fröjdö och uppträdde till en början tillsammans i bland annat Unto Mononens ”Satumaa” och Gustav Ernesaks kända ”Hakkame, mehed, minema”. Den senare kunde ha sjungits något starkare och morskare, men bra även så här. En av höjdpunkterna var Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet”, i snyggt arrangemang av dirigenten och med konsertens kanske sonoraste solo av Jan-Ola Sunabacka. Bland annat här var även trion involverad i helheten.
Män i arbetsför ålder framförde propert och ganska säkert Leonard Cohen-klassikern ”Hallelujah”, här hörd i sångaren Andreas Söderholms färska arr, gjort med nyanskänsla och ganska körvänligt. Bra övad var tydligen också den andra av Ulf Långbackas Två sånger till texter av J L Runeberg, ”Vid en flickas fönster”. Texten väckte förstås igen publikens förtjusning. Miaå:s körsound var tydligt ”yngre” än i övrigt!
Ett särskilt fint arrangemang var förresten Fröjdös syn på folkvisan ”Uti vår hage”. Mindre trakterad var jag av arret för ”Plocka vill jag skogsviol”, men här vill jag gärna lyfta fram Johan Werkelins solo med spännande harmoniförvecklingar i gott minne och säkert framfört.
Lite Bellman gör ju alltid gott, även dagen före valborgsmässoaftonen. ”Klinga nu med klarinetter” sjöngs stadigt men i mitt tycke för långsamt och trögt. En bra sjungning och en bra sång kom mot slutet, den amerikanske singer-songwritern Billy Joels vackra ”Sångerna”, svensk text av Tomas Andersson Wij. Som extranummer fick publiken Sam Fröjdös skira tonsättning av Edith Södergran-dikten ”Nocturne”.
Men den svenska duktiga trions sista nummer, nämnt i början, var konsertens egentliga slut. I mitten av programmet hade de exekverat också ett stycke av Virgilio Expósito, ”Naranjo en flor”. Härligt musicerande.
Sedan kan man kanske tillägga att olika sångare ibland steg fram och läste upp intressanta synpunkter på mannen i olika roller eller åldrar. Stämningen på Kåren var god och åhörarna tacksamma för det hörda. Det gavs också möjlighet att efter konserten fortsätta att umgås, med servering av skumvin och plockmat.
Ingmar af Hällström
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.