Carina Holm 01.11.2018 04:00

Vad är det som får människor att känna sig otrygga till exempel en kväll när de går hem från busshållplatsen?
Kanske det räcker att det är kväll och mörkt och att det är ett stycke att gå?
Vägen kan vara dåligt upplyst och eventuellt gå genom en fotgängartunnel som skrämmer, eftersom man inte vet vad som väntar utanför.
Det kan kännas skrämmande och otryggt att man går ensam från bussen, alternativt att man inte går ensam.
Kan man lita på sina sena medvandrare eller uppför sig någon hotfullt?
Också oberäkneliga personer kan bidra till känslan av otrygghet.
Buskage och andra sikthinder längs vägen kan kännas just som hinder för tryggheten. Vem döljer sig i skuggorna och med vilka avsikter?
Nedskräpning och trasiga parkbänkar eller skräpkorgar bidrar till intrycket att det här är ett ställe där man inte bryr sig, kanske ett ställe där något tråkigt kan hända. Det gäller att skynda på stegen.
I september fick Åboborna svara på en webbenkät om var de känner sig trygga och säkra i staden och vilka hot de upplever mot sin egen säkerhet eller mot sin egendom.
Enkäten var öppen för alla och 1 596 personer svarade på den.
Det är naturligtvis en droppe i havet med tanke på hur många Åbobor det finns, men det är ändå mer än dubbelt så många som svarade på motsvarande enkät för två år sedan.
Man kan inte kan dra några statistiska slutsatser, eftersom de som svarade inte är något representativt urval för Åboborna.
Samtidigt kan man fundera på vad som påverkar de här knappt 1 600 Åbobornas känsla av trygghet och säkerhet i sin hemstad och också på vad som har fått just dem att svara.
De har åtminstone använt en möjlighet att få sin röst hörd, eftersom enkäten är en del av en större helhet där staden försöker få fram nya lösningar för att stärka invånarnas känsla av trygghet och säkerhet.
Staden bygger också sina åtgärder på uppgifter från de egna sektorerna och från myndigheterna.
De enkätsvar som man fick in för två år sedan beaktades när staden gjorde upp en säkerhets- eller trygghetsplan.
Samtidigt kan staden konstatera att det som oroade de svarande för två år sedan fortfarande oroar i dag.
De som svarade nu upplevde störande beteende eller uppförande som det största problemet.
Också polisens minskade servicenivå eller närvaro är ett bekymmer liksom bilisternas uppförande i trafiken. Det skapar en känsla av otrygghet.
I bostadsområden som uppfattas som trygga upplevs trafiken som det största hotet. I bostadsområden som däremot uppfattas som otrygga upplever invånarna störande beteende som det största hot mot sin trygghet.
En ung man säger i sitt svar att det vid en viss undergång för fotgängare kan det finnas fulla människor, som skränar, tigger eller uppträder hotfullt ibland.
Av dem som svarade hade omkring femton procent råkat ut för någon form av brott. Cykelstölder upplevs främst ske i bostadsområdena, men inte i lika hög grad i centrum.
För två år sedan kände de Åbobor som svarade på enkäten sig otrygga i centrum på fredags- och lördagskvällar.
De som bodde i stadsdelarna Perno och Pansio var mer rädda för våld eller hot om våld än de som bodde i andra stadsdelar.
Å andra sidan bidrog känslan av gemenskap till att öka tryggheten för invånarna.
Sedan dess har staden satsat på Perno och Pansio på olika sätt. De är ofta pilotområden för olika utvecklingsprojekt och staden jobbar för att öka invånarnas känsla av delaktighet.
Gemenskapen lyfts fram också av stadsdirektör Minna Arve.
Hon sade nyligen, då stadens samarbete med stiftelsen ME-säätiö kring ett nytt verktyg för att förebygga utslagning och marginalisering presenterades, att hon vill att alla barn i Åbo ska ha en framtid att drömma om.
Hon hänvisade till stadens strategi, enligt vilken alla i Åbo ska känna att de hör till.
Åbo ska vara en gemenskap, där man som Åbobo känner att man hör hemma.
Målet är att få Åboborna att vilja vara med och bygga upp det gemensamma. Den som är med eller känner sig delaktig vill inte heller förstöra det man har varit med och gjort.
Att skapa en genuin gemenskap är lättare sagt än gjort.
Det är enklare att förbättra gatubelysningen och rensa upp bland tvivelaktiga buskage än att få alla som bor i en stad eller i en viss stadsdel att känna att de hör till.
Samtidigt är det viktigt att både staden och andra aktörer som till exempel organisationer och föreningar gör vad de kan för att skapa samhörighet.
Det gemensamma skapar trygghet, och i en trygg stad mår invånarna bra. Det mår också staden bra av.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln