Tre allvarliga båtolyckor med alkohol inblandat under veckoslutet – trots det bedömer sjöbevakningen att allt färre kör i fyllan
En kvinna dog natten till söndagen då en motorbåt körde upp på land i Tövsala. Föraren misstänks ha varit alkoholpåverkad.
Samma natt utanför Pyhäranta: en båt körde på en sten och förstörde motorn. Alkoholen misstänks ha andel i olyckan.
Natten till lördagen vid Ragnholm i Nagu: två personer skadades lindrigt då en motorbåt körde upp på strandklipporna. Föraren blåste 1,92 promille i alkometern.
Olyckorna är ett bevis på att alkohol och båtliv är en farlig kombination, säger sjöräddningsoperatör Dennis Leino på Västra Finlands Sjöbevakningssektion. Han bedömer ändå att antalet roderfyllerister utgör en minoritet av alla dem som rör sig på sjön.
– Vi påträffar alkoholpåverkade båtförare regelbundet, men antalet har inte ökat utan hållits relativt konstant och till med minskat något de senaste åren. På veckosluten är ungefär tio procent av dem som vi stoppar påverkade, på vardagarna är de färre. I allmänhet skulle jag säga att båtfolket sköter sig bra, men slutresultatet av alkohol och båtliv kan vara ödesdigra.
Två gemensamma nämnare där alkoholen är inblandad
De roderfyllerister som sjöbevakningen stoppar och är inblandade i olyckor rör sig i allmänhet i pulpetbåtar och andra mindre farkoster. Det finns också en annan gemensam nämnare, säger Leino.
– Det är oftast personer som kör inomskärs, från stuga till stuga på natten eller från gästhamnar till stugan. Speciellt nu när det börjar bli mörkt och dålig sikt utgör det en stor fara, både för dem som är i båten och för annan båttrafik eftersom risken för kollisioner ökar.
Den frivilliga sjöräddningen vill se mera övervakning till sjöss
Den frivilliga sjöräddningen har inte befogenheter att göra blåstest på båtförarna. Om man i samband med ett räddningsuppdrag misstänker att någon är berusad kallar man på polisen eller sjöbevakningen.
Samarbetet har fungerat bra och även om vi inte har några myndighetsbefogenheter har vi en lugnande effekt på båttrafiken säger ordföranden för Pargas sjöräddare, Kristiina Sunell.
– Vi patrullerar och syns mycket utanför gästhamnarna och vid farlederna. Det påminner båtförarna att iaktta gott sjömanskap och visa hänsyn till andra som rör sig på sjön. Men om resurserna bara räcker till skulle det vara bra med ännu mera myndighetsövervakning.
Sjöräddningsoperatör Dennis Leino säger att övervakningen redan nu är effektiv och att sjöbevakningens resurser är tillräckliga.
– Vi har ganska mycket övervakning då det gäller sjötrafiken. Det finns sådana som har blivit stoppade fem gånger på väg från Åbo till Nagu, men det beror lite på var man rör sig. De som är längre ut i ytterskärgården granskas mer sällan. De är vanare att vara på sjön, är nyktrare och vet att ta hand om sig. Inomskärs finns det mera stugor och gästhamnar och där används också mera alkohol, utomskärs är båttrafiken lite annorlunda.
Promillegränsen till sjöss är i dag en promille, en gräns som är alldeles för hög, säger Pargas sjöräddares ordförande Kristiina Sunell.
– Den borde vara samma som i vägtrafiken, 0,5 promille. Med den nuvarande gränsen tror man att alkohol och båtliv hör ihop, och det är förstås inte bra.
De olyckor som händer på grund av alkohol förorsakas oftast av förare som rejält överskrider gränsen på en promille, säger Dennis Leino på Västra Finlands Sjöbevakningssektion.
– Det är sällan som det händer olyckor där föraren har under en promille. Men eftersom promillegränsen nu är så pass hög räknar man kanske att man är nyktrare än vad man är.
Borde promillegränsen sänkas?
– Det kan jag inte ta ställning till, det får politikerna göra.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.