Förflytta dig till innehållet

Trassliga thrillertrådar möts i Helsingfors


 ”Mannen från Amman” är Benjamin Laustiolas tredje bok om det som kallas Helsingfors undre värld, och lite om Barry Landstam, taxichaufför (nu författare in spe), hela tiden dragen till brottsutredningar, fast inte officiellt, som hans hustru som jobbar inom kriminalpolisen.
Romanen lutar, som sina föregångare mer mot thrillergenren än den renodlade kriminalromanen. Och liksom i föregångarna är lokaliteterna många. I ”Nattens väktare” (2011) fanns en koppling mellan Rwanda och spelklubbar i Helsingfors, i ”Mörkrets änglar” (2014) rörde man sig österut, till Ryssland och Asien, kvinnohandel huvudspåret.
Den nya boken aviserar sin geografiska utgångspunkt i världen redan i titeln. Bokens huvudperson, en finländsk kille, kidnappas som femåring av en terrororganisation under familjens semesterresa i Turkiet, och uppfostras till krigare. När han väl är vuxen blir illegal vapenhandel hans specialitet. Men snart skall han vara med om något stort.
Huvudpersonen uppträder under berättelsen gång under olika namn, tills han återtar sitt ursprungliga, Jukka Teräs. Han har från det barn han var blivit en oövervinnelig stålman. Men att avläsa honom som ett studium av en mansroll är att pressa ut för mycket av storyn.
Men det är synd att författaren omgående skrev den förtvivlade familjen som förlorat sin son ut ur berättelsen. Kvar blir bara brodern, medlem av ett kriminellt mc-gäng i Helsingfors. Och de kommer inte att mötas, men förvecklingarna är många innan handlingstrådarna, som är viktigare än människorna, korsas i Helsingfors, där Olympiastadion ska sprängas, med jättelik blodspillan som följd.
Då har man redan rört sig över flera kontinenter, sett en skymt av Usama bin-Ladin och stiftat flyktig bekantskap med dem som är terroristerna på spåren. Berättelsen upparbetar en lite för hektisk rörlighet för att vara en hophållen thriller.
Men många läsare gillar genren främst för dess ingredienser, och då blir utdelningen ganska riklig. Huvudpersonen har berättelsen hela tiden en viss distans till, det är svårt att riktigt känna hans puls. I stället är den återkommande bipersonen Barry inopererad som ett extrahjärta.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter