Tragiska lotsolyckan berodde på bristande regelverk och försvagad stabilitet – olycksutredningen är klar


Lotsolyckan ägde rum i december i fjol. Foto: Gränsbevakningen
Den 15 meter långa och snabbgående lotsbåten L-242 av märket Kewatec Pilot 1500 lämnade sin bas vid Emsalö strax efter klockan 16. Ombord fanns de två kutterförarna.
Avsikten var att hämta hem den lots som följt med fraktfartyget MT Sten Nordic från Sköldviks hamn i Borgå tidigare på eftermiddagen. Väderleksförhållandena var svåra med hård sydlig vind och kraftig sjögång.
Korsvågor fick båten att kantra
När kutterförarna hunnit upp fraktfartyget placerade de sig akter om det i skydd för vågor och vind. Fraktfartyget svängde sedan mot vänster för att skapa lä för lotsbåten, som också girade mot vänster i syfte att komma upp jämsides med fraktfartyget på dess vänstra sida, i skydd för den sydliga vinden.
Men samtidigt som fraktfartyget svängde utsattes lotsbåten både för de sydliga stormvågorna och för svallvågorna från fraktfartyget. Dessa kraftiga och höga korsvågor fick lotsbåten att kränga häftigt på ett sätt som gjorde att den förlorade i stabilitet.
I och med att stabiliteten gick förlorad lade sig lotsbåten på vänster sida, 20-30 meter från fraktfartyget. Klockan var då 16.56. Cirka 10 minuter senare vände båten upp och ned. Olyckan observerades från fraktfartygets kommandobrygga varifrån man kontaktade sjöräddningen.
– När båten lade sig på sidan började förarhytten genast fyllas med vatten eftersom den inte är hermetiskt tillsluten, säger Veli-Pekka Nurmi som är direktör för Olycksutredningscentralen.
– De två personerna ombord hann ta på sig räddningsdräkterna och försökte sedan ta sig ut genom den enda utgången, förarhyttens dörr, säger Nurmi.
Men i det skedet var trycket från vattnet utanför mot hyttdörren så stort att dörren inte gick att öppna. Några andra utgångar ur förarhytten fanns inte. Fönsterglasen i förarhytten är tjocka och låter sig inte heller krossas enkelt.
– Att det skulle finnas en risk för den här båttypen att kantra var inte något man förutsett. Därför fanns det inte heller några nödutgångar, säger Nurmi.
Nurmi konstaterar att lotsbåtar i allmänhet antas vara självrätande och säkra i alla förhållanden. Vid olyckstillfället bildade dock vågornas riktning, deras ökade höjd och lutning oväntade förhållanden för båten.
– Under de omständigheter som då var rådande räckte inte den kraft till som finns i båten för att den ska räta upp sig själv, säger Nurmi och konstaterar att den typen av situation var något som ingen hade förutsett.
Nurmi säger att man under utredningen gjort olika stabilitetstest som gett ny kunskap om hur lotsbåtarna reagerar i ovanliga förhållanden.
– Lotsbolaget har nu installerat nödutgångar i förarhytterna på sina båtar, säger Nurmi.
Lärdomar gav nya rekommendationer
Olyckan och den efterföljande utredningen har föranlett Olycksutredningscentralen att utfärda ett antal säkerhetsrekommendationer som riktas till olika aktörer.
För det första rekommenderar utredarna att Trafiksäkerhetsverket utfärdar regler för yrkesbåtar som beaktar de särskilda kraven relaterade till yrkesbåtars varierande användningssyfte och förhållanden.
Den andra rekommendationen riktar sig till lotsbolaget Finnpilot som uppmanas skapa ett system där avvikelser rapporteras så att tyst kunskap om tillbud och lösningar på problem förs vidare inom branschen. Bolaget uppmanas också ge sina båtförare mer utbildning.
Vidare rekommenderar man att Gränsbevakningsväsendet fortsätter att utveckla handlingsmodeller för olika räddningsuppdrag, även sådana som avviker från de normala nödsituationerna.
Slutligen rekommenderar Olycksutredningscentralen att Gränsbevakningsväsendet tillsammans med Social- och hälsovårdsministeriet förtydligar rutinerna för larmande av psykosocialt stöd vid sjöolyckor.
Det har funnits snabbgående lotsbåtar både på Nordsjön och i USA redan för över 45 år sedan. Har det faktiskt aldrig hänt motsvarande olyckor där trots att väderförhållandena kan vara betydligt värre? Om det har hänt, varför sprids inte informationen internationellt inom branschen? Är man inom branschen så rädd om sitt rykte att man medvetet förtiger negativa erfarenheter? Hur är det möjligt att ett statligt verk, Lotsverket och senare det statsägda Finnpilot inte försäkrat sig om att lotskuttrarna är självrätande? Jag trodde under hela min tid som lots att en lotskutter alltid rätade upp sig och inte kunde slå runt. Hur är det med försvarsmaktens snabba båtar, är de lika dåliga? Det har alltid varit svårt att kombinera snabbhet och sjösäkerhet inom båtbranschen.