Carina Holm 08.10.2019 04:29

En jättesäck för trasiga jeans, en annan för virkade spetsdukar och en tredje för linnetyg. Här finns ett tjugotal säckar för olika textilmaterial.
Det är ett spännande pilotprojekt som pågår i en än så länge ganska tom hall på Hiisigatan i ett industriområde i Kärsämäki i Åbo.
Redan i höst ska insamlade avlagda kläder kunna skannas här i större skala för att det snabbt och korrekt ska gå att identifiera vilka material de egentligen är gjorda av.
Sedan ska de gamla tygstyckena rivas sönder till fibrer, som kan återanvändas.
I den tomma hallen ska en sorterings- och produktionslinje för textilfibrer byggas upp.
Ju bättre sorterade fibrer, desto större är förhoppningsvis efterfrågan på dem.
I gamla urtvättade t-tröjor ligger stora möjligheter, inte bara för Åboregionen utan för hela landet i bästa fall.
Ali Harlin, forskningsprofessor vid den teknologiska forskningscentralen VTT, ser exempelvis stora möjligheter i textilfibrer.
– Finland är ett råvarufattigt land. Men inom textilåtervinningen har vi på bara några år fått ett unikt branschnätverk att fungera i Finland, säger han.
Åboregionen har hållit sig väl framme. I pilotsyfte har kläder som inte längre går att använda som kläder redan samlats in i flera års tid.
Nästa steg är att skapa en kedja eller ett nätverk som verkligen använder de insamlade materialen på nytt sätt, så att det finns en mening och till och med en lönsamhet med insamlandet.
Syftet är att försöka skapa en ny fungerande väv av gamla lösa trådar. Bokstavligen.
Inom den cirkulära ekonomin talar man om värdekedjor. Och det är här utmaningen ligger.
Det finns redan nu finländska företag som använder spill från textilindustrin för att tillverka ny tråd och nya plagg. Men företag som Pure Waste Textiles är i dag främst verksamma i Indien, eftersom det är där klädindustrins spill uppstår.
Men välsorterade fibrer av finländska konsumenters slitna kläder ger nya möjligheter – i Finland, där den typen av råvara produceras.
Om sex år träder ett nytt EU-direktiv i kraft. Då måste avlagda kläder och hushållstextilier samlas in separat, så som man redan har gjort i Åboregionen.
Här har Sydvästra Finlands avfallsbolag tillsammans med andra aktörer, som forskare och företag, arbetat för att inte bara vara beredda, utan också ha lösningar att komma med och till och med att exportera när efterfrågan på sådana ökar.
Man har byggt upp ett referensbibliotek där algoritmer ska bidra till materialidentifieringen.
Tidigare har motsvarande teknik använts för att sortera plast. Att den nu används för att sortera tyg är nytt.
Den nya fiberproduktionslinjen som byggs i Kärsämäki i Åbo är också en del av pilotprojektet. Hittills har det nämligen inte funnits något ställe i Finland där man har rivit sönder avlagda konsumenttextilier till fibrer.
Till sommaren 2021 försöker man få så mycket kunskap och erfarenhet som möjligt för att sedan kunna gå vidare i större skala.
En aspekt är exempelvis kvalitetskrav, som först måste utarbetas och sedan fyllas, för att man ska kunna sälja återvunna textilfibrer.
Målet är intressanta produkter av hög kvalitet.
Mycket är ännu olöst.
Att skala upp något från småskaligheten i ett forskarlabb, att göra det på ett kostnadseffektivt sätt, att hitta potentiella användare, som ser möjligheterna och vågar satsa, att få lönsamhet i alla steg och att verkligen skapa en marknad som når ända ut till konsumenterna och in i deras plånböcker är inget man gör i en handvändning.
Det är uppmuntrande att man i Åboregionen har varit förutseende nog att bli ledande inom textilåtervinningen i landet.
Att vara först i landet, ja kanske till och med först också i större sammanhang med en fungerande värdekedja är inte fy skam.
Samtidigt ses textilfibrer allt mer som en ny och intresseväckande råvara, som tidigare bara har bränts upp utan att tas tillvara.
Det är fascinerande och väcker frågan: vad är nästa avfall som kan plockas sönder i sina minsta beståndsdelar för att bättre kunna återvinnas på den nivån?
Kan man i regionen se till att komma i framkant också gällande det, vad det än må vara?

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln