TPS igen en pålitlig poängmaskin – styrkan kollektiv snarare än individuell
Mats LundbergDen inledande tredjedelen av grundserien i ishockeyligan är för TPS del avklarad efter matcherna mot Helsingfors IFK på fredag och mötet med Jukurit i S:t Michel följande kväll. Trots kännbara spelartapp efter andra raka finalnederlaget förra säsongen har mycket, om än inte allt, gått enligt ritningarna för tränaren Jussi Ahokas och hans skyddslingar.
Efter en stark vändning och segern över Kärpät hemma i Åbo på onsdagen avancerade TPS i ett huj fyra placeringar i den jämna tabellen och ligger för tillfället på tredje plats.
Även om det är en utmaning som heter duga är ambitionen att förgylla silvermedaljerna från 2021 och i år med ett guld nästa vår. Mycket ska förstås klaffa om den målsättningen ska bli verkliget, men om man siktar högt brukar man i alla fall nå trädtopparna.
TPS förfogar över ett jämnt och svårbesegrat manskap där nästan ingen enskild spelare i lyskraft överskuggar de övriga. Det skulle i så fall vara blott 23-årige målvakten Lassi Lehtinen som i somras värvades från moderklubben Lukko i Raumo.
Lehtinen blev redan förrförra säsongen tungan på vågen i finalserien då ligans närmsta granne snuvade TPS på titeln med 3–1 i vinster. Också i år har han varit säkerheten själv med dussinet segrar i de matcher han hittills startat. Av de uttalade förstakeeprarna är det bara Lukkos nuvarande etta Artiom Zagidulin som har ett bättre facit än Lehtinen.
Bland utespelarna är det efter Markus Nurmis och Juuso Pärssinens flytt till Nordamerika ingen som samlat speciellt många poäng. Nye fransosen Anthony Rech toppar lagets interna skytteliga med sju mål och tre assist. Med det befann han sig efter onsdagens omgång på en blygsam 36:e plats i sammandraget.
Lagkaptenen Juhani Jasu som aldrig gjort sig känd som någon stor poängplockare, steg med sina två fullträffar mot Kärpät till andra plats i TPS lista. Bara en sån sak.
Med andra ord är det inte där lagets styrka står att finna. I stället är det jämnheten och det att alla kopiöst jobbar och hjälper varandra som gör att de svartvita är att räkna med också i år. I denna enighet är ingen som är mer värd än nån annan och ingen faller heller ur ramen.
Pålitligheten för också det goda med sig att TPS ger sig själva chansen att vinna varje kväll. Formtoppar och tillika dalar går egentligen inte att urskilja. Längsta förlustsviten sträcker sig över två ynka matcher, medan segerraderna varit både längre och oftare förekommande under seriens första tredjedel.
Två matcher återstår till första landslagsuppehållet då Åbohallen efter en paus på tio år igen är skådeplats för Karjala-turneringen. Under tiden får de spelare som inte är bokade för internationella uppdrag möjlighet att i nästan två veckor ladda batterierna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.