Förflytta dig till innehållet

TPS-hockeyns mesta mästartränare hedras om en vecka – läser också ÅU nu och då

Lehtikuva/Roni Lehti
En medelålders man med glasögon
Hannu Jortikka bestämde sig i augusti för att avsluta tränarkarriären och fokusera på det goda i livet.

TPS-hockeyns mesta mästartränare Hannu Jortikka, snart 66 år, hedras i samband med hemmamatchen mot Ässät den 10 december.

Han blir den första TPS-profilen som under klubbens 100-årsjubileumssäsong får sin egen vimpel i Åbohallens tak – men i själva verket har han en stor del i sex stycken av de mästerskapsvimplar som redan hänger där.

Sex FM-guld, tre och tre i följd, gav honom en självskriven plats bland TPS-hockeyns allra största profiler – och öknamnet ”Midas”. Allt han rörde vid tycktes förvandlas till guld.

Känslosamt värre redan i oktober

Jortikka hedrades redan en gång tidigare denna säsong, tillsammans med ett 20-tal andra spelare och tränare, i samband med hemmamatchen mot Ilves i mitten av oktober, då klubben firade sin 100-åriga historia.

Ingen som var på plats eller såg matchen på tv kunde undgå att märka hur rörd du var i samband med den tillställningen. Vad var det som gjorde just den kvällen så känslomässig för dig?

– Svårt att säga, men jag tror att det var kombinationen av att träffa så många av mina gamla adepter och minnen av då jag som liten pojkspoling hängde vid rinkkanten i Kuppis och såg hur de stora killarna spelade. Jag var åtta år då jag fick mitt första medlemskort i TPS. Det var nog en kombination av många årtiondens TPS-minnen som sköljde över mig där och då, säger Jortikka.

Karriären definitivt över

Efter 28 år som ishockeytränare på heltid tog Jortikkas senaste tränaruppdrag för U20-landslaget slut redan 2015 och sedan dess har han inte varit dagligen involverad i ishockeyn. Men det definitiva beslutet om att tränarkarriären är över kom först i augusti i år.

– Jag tror inte att dagens hockeytränare kommer upp ens i närheten av 28 år. Jag hann ändå se en hel del av världen som tränare i Schweiz, Sverige och senast i Ryssland för ett tiotal år sedan. Men TPS har alla dessa år legat närmast hjärtat.

Tog första stegen i Uleåborg

Karriären började ändå som juniortränare i Uleåborg, dit en ung Jortikka som nyss avslutat den egna spelarkarriären värvades.

– Jag träffade Paavo Pikkarainen på en ligatillställning och han började övertala mig om att komma till Kärpäts juniorer. Jag svarade då att jag kommer om klubben fixar ett jobb som byggmästare. I Uleåborg tränade jag först B-juniorerna och senare A-juniorerna till FM-guld. Det var meningen att jag skulle fortsätta som assisterande med Pentti Matikainen i Kärpät i ligan 1986–87, men i stället kom Hannu Aravirta in på den posten och jag gick till HPK.

Under Jortikkas andra säsong i Tavastehus steg HPK till ligan – och från hösten 1988 tog han som blott 31-årig tränarnovis över storsatsande TPS, klubben i hans hjärta och all press som hörde till det uppdraget.

Hannu Jortikka

Kallas också: ”Jortsu”, ”Jore” och ”Midas”

Född: 16 december 1956 i Åbo.

Bor: halva året i Åbo och på stugan i Korpo, vintertid i Spanien.

Familj: frun Tuula, dottern Jutta.

Spelarkarriär: TPS, AIK (Sverige), HPK.

Främsta meriter: FM-guld 1976 i TPS.

Tränarkarriär: Kärpät (jun.), HPK, TPS, SC Bern (Schweiz), Malmö IF (Sverige), JyP HT, Jokerit, Amur Khabarovsk (KHL), Admiral Vladivostok (KHL), Finland U20.

Främsta meriter: OS-silver som assisterande tränare i Calgary 1988, 6 FM-guld med TPS (1989, 1990, 1991, 1999, 2000, 2001). Utsedd till Årets ligatränare (Kalevi Numminen-priset) efter samtliga sex FM-guld.

Tre och ett halvt år senare var han trefaldig FM-guldmedaljör och redan då en legendar i Åbo.

Den 10 december blir du först ut i det nya hedersgalleriet i Åbohallen, hur resonerar du kring det?

– Det är förstås en ära och en fin sak, men man ska komma ihåg hur många andra som också är delaktiga i alla framgångar. Utan alla dem skulle inga mästerskap någonsin ha vunnits. Det är spelare och ledare som också förtjänar all ära, säger Jortikka och nämner namn som Hannu Ansas, Hannu Virta, Kari Jalonen, Kalle Sahlstedt och Tony Virta.

Av de sex mästerskapen i TPS, är det någon som höjer sig ur mängden?

– Jag har sagt det till alla som frågat, den första titeln var en enormt stor grej både för mig personligen som nybakad ligatränare, men framför allt för Åbo. Det hade snackats så länge om framgång och förväntningarna var uppskruvade till max.

TPS-hockeyn lanserade faktiskt redan säsongen 1981–1982 sin slogan ”kulta on värimme” (guld är vår färg) som skulle bli synonymt med klubbens gyllene årtionden. På 13 säsonger vann klubben åtta FM-guld mellan 1988–89 och 2000–01.

– Veckorna efter mästerskapet våren 1989 var det ryggdunkningar var man än rörde sig i Åbo, det kändes verkligen som om hela staden var med. Men mästerskapet 2001 var det mest utmanande. I ärlighetens namn var vi knappast det bästa laget, men vi hade rutinen. Vi tappade Tomi Kallio och Kai Nurminen inför säsongen, men vår andrakedja med Ville Vahalahti, Tony Virta och Kimmo Rintanen axlade ansvaret.

Aktiv bänkidrottare som gillar innebandy

Han följer fortfarande aktivt med TPS förehavanden – inte bara i hockeyrinken utan också fotboll och innebandy. Kanalutbudet i tv:n täcker det mesta och TPS-matcherna försöker han alltid pricka in.

– Vi är en idrottstokig familj, min fru vann på sin tid FM-guld i basket för Turun Riento, dottern har spelat basket och tennis på tävlingsnivå och flera släktingar idrottar fortfarande i TPS. Det var väldigt bra att TPS förstod att haka på med innebandyn, det är fint att en förening kan upprätthålla verksamhet på toppnivå i flera grenar.

Jortikka tillbringar största delen av vinterhalvåret i Spanien, där han följer med bland annat fotbollsserierna.

– Synd bara att lokala klubben Malaga nu spelar i andraligan, men de var ju till och med i Champions League-kvartsfinal för tio år sedan. Favoritlaget är ändå Barcelona och visst kollar man in Spanien litet extra nu under fotbolls-VM.

Vem tror du vinner VM-buckan i år?

– Av det jag sett så här långt tror jag på Brasilien. De dominerade stort mot Serbien trots att matchen slutade bara 2–0 och de har visat klass.

Fick anbud ännu i fjol

Jortikka fick ännu i fjol en del anbud från Mellaneuropa, men kände inte att tillfället var det rätta. Beslutet att i höst definitivt lägga av var ändå rätt enkelt.

– Har man inte den passionen och drivkraften som behövs, ska man inte göra det här jobbet. Det blir ingenting av det om man inte är beredd att ge allt. Jag är tillfreds med beslutet och i den här åldern känns det som rätt läge att njuta av livet och resa i stället.

Läser ÅU då och då

Nere på spanska solkusten ser Jortikka så gott som dagligen ÅU i tidningshyllan i den lokala bokhandeln. Tidningen är också i övrigt bekant via svärfar.

– Vi har stuga i Korpo och svärfar har säkert i 20–30 års tid prenumererat på tidningen, så det blir nog att läsa den nu och då.

Dela artikeln

En kommentar: “TPS-hockeyns mesta mästartränare hedras om en vecka – läser också ÅU nu och då

  1. Kenneth Wilen skrev

    Rätt det Hannu Jortikka är rätt person att få utmärkelsen

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter