”Tove” är en fantastisk film — Alma Pöysti briljerar i huvudrollen
PressbildTove och Vivica. Alam Pöysti och Krista Kosonen tittar på mumintrollen på Svenska Teatern. Pressbild
Filmen ”Tove” berättar om en turbulent tid i konstnären och författaren Tove Janssons liv (Tove Jansson 1914-2001), och filmen är fantastisk. Den är som huvudpersonen själv: energisk, livsbejakande och visuellt kreativ.
Överraskande: alla skådespelare talar en naturlig och trovärdig finlandssvenska; svenska Shanti Roney (Atos Wirtanen), Krista Kosonen (Vivica Bandler) med finska som modersmål, och andra. Alla agerar perfekt i sina roller, klokt regisserade.
Alma Pöysti briljerar i huvudrollen, hon är fantastisk när hon målar, när hon blir förälskad. Hon är den energiska och livsbejakande, den arbetande och festande Tove Jansson. ”Tove” är Zaida Bergroths bästa film och intelligent skriven av Eeva Putro.
Berättelsen börjar när bomberna faller över Helsingfors och fortsätter en bit in på femtiotalet. Effektivt bildberättande från början: Tove dansar glatt ensam och i nästa sekund sitter hon i bombskyddet och ritar Mumintroll. Eljest bara.
Hon vill måla, bli en riktig konstnär, delvis för att pappa berömda skulpturen Viktor Jansson kräver det. Seriefigurer eller sagor för barn är inte konst.
Mumin är en naturlig del i historien och inget självändamål för den internationella marknaden. Filmen satsar på och lyckas med de filmiska kvaliteterna, för alla marknader. För det tidsriktiga filmfotot står Linda Wassberg.
En perfekt tidsbild, Helsingfors och Paris (filmat i Åbo)
Med enkla medel skildras bekantskapen med (och förälskelsen med olyckligt slut i) rikemansdottern och teaterförnyaren Vivica Bandler. Äktenskapet med Atos Wirtanen. Konstnärsvänner och ovänner. Livskamraten Tuulikki Pietilä dyker upp senare.
(Vivicas pappa var stadsdirektör Erik von Frenckell, han beställde av Tove stadshusets fresk, som finns att begrunda i Ateneum).
Mumintrollen blev en pjäs för barn på Svenska Teatern i regi och produktion av Bandler. De dricker vin i en saga för barn! Ledningen godkände inte whisky, påpekar Tove. Och tobaksrök.
En perfekt tidsbild, Helsingfors och Paris (filmat i Åbo). Och Tove hittar sig själv, sin konst och sin fria själ.
Något i manusets struktur saknas, en tydligare huvudkonflikt? Strax före mitten avtar den dittills upplevda intensiteten. Övermättnad? Men batterierna laddas och energin är på topp igen vid slutet då Tove Jansson dansar solo på klipporna i skärgården.
Dansen i början, dansen i slutet är sinnebilden för filmen ”Tove”!
Slutbilden visar den verkliga Tove som filmades av Tuulikki Pietilä (Toves och ”Tuutikkis” smalfilmer kan ses på Ateneum).
Film, berättelse och personer engagerar. En engagerande berättelse om bohemiska och festande, drickande, rökande, livsnjutande konstnärssjälar, fria själar, då och nu. Naturligtvis är det inte helt problemfritt att festa, skapa och älska. Ens i omvänd ordning.
Tove
Finland/Sverige 2020
4/5 i betyg
Regi: Zaida Bergroth
Manus: Eeva Putro
I rollerna: Alma Pöysti, Krista Kosonen, Shanti Roney, Eeva Putro med flera.
”Children of the sea”. Pressbild
Övriga premiärer
”Children of the sea ” är en anime, det vill säga en japansk animation. Filmen bygger på Daisuke Igarashis manga (tecknad serie) och är producerad av samma bolag som ”Spirited Away”.
Ruka är fjorton år och inleder sommarlovet med att besöka det akvarium där pappan arbetar. I en vattentank hittar hon en jämnårig pojke. Umi har levt i havet och är uppfostrad av sirendjur (sjökor). Meteoriter slår ner, valar vandrar och sjunger; forskarna är konfunderade.
” Children…” är underbart vacker; musiken och handmålade bilderna (tyvärr datoranimerade). Stad, landskap, närbilder och undervattensbilder fascinerar. Den till början magiska berättelsen tappar fart och vi är inte säkra på om vi förstår allt mot det kaotiska slutet. Karaktärerna förblir, trots ansträngningar, avlägsna. För djupa vatten.
Children of the sea (Kaiju no kodomo)
Japan 2019
3/5 i betyg
Regi: Ayumu Watanabe
Manus: Daisuke Igarashi
Musik: Joe Hisaishi
Animation
1:51 F7
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Efter att ha sett filmen i går kan jag varmt rekommendera den! Den ger djup åt Tove Janssons personlighet och gav mig genast lust att läsa på nytt alla hennes böcker – nu med lite nya ögon. Filmen är en kulturgärning. Visst var det ju HÖG TID att Tove fick sin film – och på klingande finlandssvenska. TACK!