Torsdag är bingodag i Kimito – men minst lika viktigt som spelet är gemenskapen
Emilia Örnmark”Iivari seitsemäntoista, Ivar sjutton. Bertta numero viisi, Berta nummer fem”.
Det högljudda sorlet av bekanta som träffas och glatt hälsar på varandra har tystnat i Sisu-huset i Kimito då Markku Räsänen greppar mikrofonen. Mer än femtio personer har samlats i salen och sitter nu koncentrerade och beredda med sina bingobrickor.
Emilia ÖrnmarkRäsänen snurrar med van hand hjulet med sifferbollarna och ropar ut siffrorna.
– Det är viktigt att man inte gör bort sig, som att tappa bollarna. Det har hänt. Eller att man säger olika siffror på svenska och finska, säger Räsänen innan spelet kört i gång.
Emilia ÖrnmarkSom en stor familj samlas tiotals trogna bingoentusiaster i Sisu-huset i Kimito varje torsdagskväll från klockan halv sju till nio. Timmen innan bingon ska köra i gång droppar folk in i jämn ström och parkeringen utanför fylls.
För en del är det viktigt att få den egna sittplatsen – då gäller det att komma i tid.
Det går ungefär fem minuter tills det hörs ett första ”Bingo!”. Titte Pohjavirta är den första som fått fem siffror i en rad. Priset i den här rundan är köpkort till mataffären.
Varje torsdag i tjugo år
Bingon har den tvåspråkiga föreningen Kemiön Sisu ordnat i nuvarande format sedan 2003, alltså i tjugo år.
– Bingovännerna tycker att sommaren då vi har paus är jättelång, tills de i september igen får samlas här kring borden, säger Tarja Wuorio.
Hon är sekreterare samt bingoansvarig i föreningen och en av de cirka tio aktiva som ordnar bingo här varje vecka. Den här posten har hon haft i tjugo år – varje vecka, varje torsdagskväll ställer hon upp.
Emilia ÖrnmarkFöreningen har ett avbytarsystem så att halva teamet får spela varannan vecka. Sex funktionärer behövs för att ordna en bingokväll.
För gemenskapen och spänningen
Längst fram i salen sitter Mona Karlsson med sina bingobrickor och -markerare. Bingon är viktig för henne, hon har varit med och spelat i ungefär tio år. Hon nämner det sociala umgänget som viktigast, något som var en del av hennes vardag då hon ännu jobbade i den numera stängda kiosken Jore Korv i Kimito.
– Här på bingon träffar man bekanta, det är en trevlig gemenskap. Man behöver ju inte vinna, det är roligt ändå. Sist vann jag ett köpkort, säger Karlsson.
Emilia ÖrnmarkInte fullt så länge har Hilkka och Pekka Moisio varit med.
– Vi har bott två år på Kimitoön, i Mjösund. På bingon har vi fått nya bekantskaper, säger de.
De deltar två till tre gånger i månaden.
Emilia Örnmark– Vi har vunnit köpkort och ungefär fem kilo kaffe på ett år! säger Pekka Moisio.
En av kvällens viktiga ingredienser är pausen, då det serveras kaffe och grillkorv.
Förr ordnades det varubingo i Sisu
Även på 70-talet ordnade Kemiön Sisu bingokvällar här på samma plats.
– Förr spelades det varubingo. Man kunde vinna till exempel länkkorv, kaffe och bröd. Bingon var mycket populär, vi brukar säga att bingon betalade den nya hallen, säger Wuorio, som redan då var en av de ivriga deltagarna.
Numera är det köpkort, kaffe och pengavinster man delar ut. Köpkortens värde som delas ut under en kväll uppgår till 800 euro. Att spela en kväll (tio omgångar) kostar tolv euro.
– Bingo är spännande! Dessutom har vi jackpoten som kan bli upp till femhundra euro. Det handlar om att få full bingo inom ett visst antal drag. Men också det sociala är viktigt, säger Wuorio.
Emilia ÖrnmarkPå 70-talet var deltagarna kring 100, mot 50-70 i dag. Enligt Wuorio är deltagarna främst från Kimito, men också från Dalsbruk och Bjärnå.
I dag är medelåldern kring sextio år, men under skolloven brukar också yngre vara med. Just den här kvällen förgyller Jemina Funck och Sanni Pöyhönen höstlovet med en bingokväll. De tycker att det är både roligt och spännande med bingo.
– Tidigare spelade vi ganska ofta, men nu blir det mera sällan, säger Jenny Pöyhönen som gör flickorna sällskap.
Även hon lyfter fram den sociala aspekten med bingokvällarna.
Emilia ÖrnmarkSportförening i grunden
Kemiön Sisu är en idrottsförening, men i dag är det bingokvällarna som är i fokus.
Föreningen grundades så tidigt som år 1952 och firade således 70 år ifjol med jubileumsbingo. Idrottshuset, som finns i ett bostadsområde ovanför gamla centrum, byggdes på 50-talet. Då var det volleyboll, men också friidrott, skidåkning och fotboll, som var i fokus för föreningen.
Volleyboll blev på 70-talet så populärt att salen förstorades i slutet av 70-talet.
Emilia Örnmark– Föreningen rev och byggde sedan nytt. Allt gjordes på talko, säger Wuorio om föreningens storsatsning.
Intresset för volleyboll har svalnat, men fortsättningsvis finns spelmöjlighet för herrar, damer och seniorer. Numera är salen ofta uthyrd, till exempel till Kimitoöns kommun.
Emilia ÖrnmarkWuorio ser orsaken i den numera småskaliga idrottsverksamheten att utbudet av hobbyer i dag är så stort.
Hyresgästerna och fastighetsbidragen i kombination med bingon viktiga för att täcka oljeuppvärmningskostnaderna på flera tusen euro i året.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.