Stefan Holmström 08.05.2019 04:00

När ska husen vid Salutorget i Åbo spricka, rämna eller rentav välta ned i gropen? Det är lite den känslan man får efter att torgparkeringsbygget stoppats två gånger. Det blir lätt stora rubriker om ett projekt som väcker starka känslor.
Lite komiskt är det också ibland, trots allvaret, som när arbetet förra veckan stoppades för andra gången. Byggnadsinspektionen uppgav att en stopporder hade utfärdats – men på torgparkeringsbolaget ansåg de att den inte alls gällde dem, utan en entreprenör som arbetade med ett annat projekt i stadskärnan.
Hur som helst så får Åbo stor publicitet som en följd av projektet. Staden är också ett tacksamt mål som en följd av andra satsningar, som Logomobron och Kakolabackens bana. Dessutom känns det som om nyhetsrapporteringen i viss mån präglas till och med av en karmatanke som är kopplad till den så kallade Åbosjukan och alla rivna hus.
”Ni vet, de där Åboborna …”
Helsingin Sanomat vred till det riktigt ordentligt med en rubrik om hur torgparkeringsbygget naggar stadens trovärdighet i kanterna. Den intervjuade anonyma (!) experten, som enligt HS har tiotals års erfarenhet av hur man bygger på Åbolera, talar om onödiga risker:
”Läget är mycket värre än vad tidningarna låtit förstå”, enligt experten.
Artikeln illustrerades med bland annat en bild som visar en plåtremsa som fästs vid en husgrund för att dölja hur trottoaren sjunkit invid torget.
Ska vi då tro att torgparkeringsbygget stöter på sådana bekymmer att det enda vi får är en grop som fungerar som ett monument över misslyckade byggprojekt? Det är inte sannolikt. Knappast går det heller som med Olkiluotoreaktorn, vars tidtabeller justerats gång efter gång, och som allt mer påminner om ett kärnkraftsmuseum.
Torgparkeringsbygget hinner ännu ge många rubriker, om inte annat så om parkerings- och trafikfrågor. Det finns många som vill göra sig lustiga över det som görs i Åbo.
Ett exempel är från i vintras, då staden
erbjöd gratis parkering i centrum under
eftermiddagar och lördagar. Den sociala medier-aktiva Helsingforspolitikern Matti Parpala tyckte det här var något av det tokigaste på länge:
”Om man bjuder ut begränsade varor (p-platser), så hur kan de bli fler eller lättare tillgängliga? Var lär man ut sådan nationalekonomi, inte väl vid Åbo universitet?”
Lite skojigt, kanske, men i sin tweet missade Parpala poängen. Det finns ingen egentlig brist på p-platser i Åbo. Närmast handlar det om att tröskeln för att ta bil till centrum är hög som en följd av specialarrangemangen kring torgparkeringsbygget. Varan finns, men det är det uppfattade trafikstrulet som (möjligtvis) gör att folk kör till andra affärskvarter.
Turun Sanomat lyfte några veckor efter Parpalas tweet upp samma parkeringstema med en artikel som rubricerades ”Det här är från …” ja, just därifrån:
”Tämä on ihan perseestä”.
Bilisterna i Åbo ”rasade över gratisparkeringen. TS hade träffat fyra människor, två av dem var verkligt sura, och fick på så vis representera bilister överlag. Poängen var ändå relevant: när staden skulle stöda handeln i centrum med gratis parkering, så var det inte julshoppare som nappade på erbjudandet. Flera som skulle på krogrunda åkte in till centrum och så stod deras bilar där och blockerade p-rutorna hela veckoslutet.
Kortsiktiga beslut om parkering ger ofta kortsiktig godwill. Och här är vi inne på det som Åbo stad borde fundera på nu: vilken parkeringspolitik ska tillämpas i framtiden?
Som det ser ut nu ska utkastet för Åbo stads framtida parkeringspolitik offentliggöras inom maj månad. Sedan är det dags för utlåtanden och remisrunda.
Den här frågan är minst lika stor som hela buss-eller-spårvagn-debatten, eftersom parkeringspolitik är ett av de kraftigaste redskapen som finns för att utveckla en stad. Parkeringsfrågor kan låta som väldigt trista, men de utstakningar som görs kommer att vara avgörande för hurdan karaktär stadens centrum kommer att ha i framtiden.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln