ÅU 22.02.2020 05:00

Säg mig vad du tycker om torgparkeringen och jag ska säga dig vem du är: Din politiska profil, din ideologiska hållning, din livsstil.
Torgparkeringsbygget i Åbo är ett faktum, men debatten är inte över.
Också den som saknar en passionerad åsikt om själva projektet, anar dess identitetspolitiska dimensioner.
Hur förklarar man annars de politiska konstellationerna inför en omröstning som rent tekniskt handlar om prislappen på en energilösning? Den ska fullmäktige på måndag fatta beslut om.
Samlingspartiet och socialdemokraterna – gammal, god Åboallians – håller ihop och röstar för att sätta minsta möjliga käppar i hjulet för att projektet snabbt ska avancera.
Misstänksamma Vänsterförbundet tänker rösta emot, likaså Sannfinländarna.
I ljuset av detta: Blir varje batalj som berör torgparkeringsbygget en uppvisning i politiskt identitet?
I så fall blir det mäkta intressant att se hur stadens näststörsta parti, De Gröna, tänker agera på måndag.
I ÅU igår sade fullmäktigegruppens ordförande, Saara Ilvessalo, att partiet ännu inte har en linje.
Man anar en strategernas kamp.
De Gröna har under de senaste tjugo åren styvnackat motsatt sig parkeringsbygget. Gröna politiker har flitigt ifrågasatt behovet av p-hallen. Man har problematiserat de signaler som bygget sänder gällande privatbilismen. Gröna politiker har misstänkt oheliga allianser mellan stadens politiker, tjänstemän och företag som gynnas av projektet.
Men politik är det möjligas konst. Demokrati kräver samarbete. Efter kommunalvalet 2018 seglade De Gröna sensationellt förbi SDP och blev näststörst i staden. Förutsättningarna för Samlingspartiets och SDP:s långa samregerande förändrades.
De Gröna bygger dock varken fler cykelvägar eller spårvagnslinjer på egen hand. Partiet behöver stöd av andra för att driva igenom sin politik.
Därför är (real)politik aldrig rent ideologiskt betingat.
Också SFP:s tre ledamöter röstar med Saml och SDP i fullmäktige på måndag.
Obestridliga faktum: Salutorget utgörs av en grop. Den kommer att fyllas av en parkeringshall.
Bygget går inte längre att stoppa. Samlingspartiets Olli A Manni sätter ner foten: De politiker som röstar nej i fullmäktige på måndag är med om att försinka projektet. Det kommer att kosta dyra pengar, inte minst för stadens näringsliv.
Vänsterförbundets Mervi Uusitalo förstår att politik också handlar om hur saker och ting ser ut och säger: Att vi röstar nej handlar inte om att retas eller hämnas. Vänsterförbundet är istället ”genuint oroligt” över att skattebetalarnas pengar slösas på ett för dyrt avtal.
Samma argument anfördes av De Gröna när partiet medverkade till att frågan överfördes från stadsstyrelsen till stadsfullmäktige.
Om man ställer sig ovanför själva sakfrågan – det eventuellt ofördelaktiga i avtalet mellan Åbo stad och företaget Tori Energia – närmar sig den politiska strategen dilemmat för De Gröna.
Bygget är ett faktum. Cynikern frågar: Lönar det sig därför längre för De Gröna att agera vakthund i varje vändning som berör torgparkeringen?
Eller har man mer att vinna rent politiskt på att sälla sig till Samlingspartiets och SDP:s läger? Kommer den eftergiften att belönas nästa gång då De Gröna behöver sossarnas eller samlingspartisternas stöd?
Politikerna själva medger naturligtvis inget som helst taktikerande av detta slag. Sällan är politisk taktik heller den enda drivkraften i ett beslut – också argumenten i sakfrågan väger tungt.
Här antydde Ilvessalo redan i ÅU De Grönas kryphål: Avtalet har skrivits om till det bättre, efter att De Gröna var med och förde ärendet från stadsstyrelsen till fullmäktige.
En seger har redan vunnits.
Den 13 april år 2013 skrevs i denna spalt, angående torgparkeringsprojektet: De finns få sanningar i politiken eftersom den i så hög grad har naturen av varierande infallsvinklar och betoningar.
Någon kan hävda att det finns en objektiv sanning gällande hur mycket staden borde betala för uppvärmningen av torgytan. Någon annan kan anse sig veta att den innovativa lösningen med solpaneler och värme som lagras i underjorden är tekniskt sett för riskabel.
Men så länge vi inte lever i en teknokrati kommer dessa ”objektiva sanningar” aldrig att ensamma styra beslutsfattandet. Gott så.
I realpolitiken är varje enskilt beslut en kugge i ett större hjul. Det hjulet snurrar (relativt trögt) i kraft av sakfrågor, taktik – och identitetspolitik.
 

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln