Tioårige ukrainaren Markus kan redan räkna till tio på finska – är en av dem som flytt och går nu i skola i Åbo
Klockan klämtar två och flera grupper med barn promenerar ut ur Ilpoisten koulu i Ilpois. Inne i ett av klassrummen väntar ukrainske Markus Vivar But . Tioåringen är vid gott mod denna soliga men blåsiga måndagseftermiddag – i skolan har han spelat, lekt och pysslat samtidigt som han lär sig finska.
Markus är ett av de 22 barn som går i klasserna där utländska barn förbereder sig för att kunna övergå till vanlig finskspråkig skolundervisning.
Hittills har undervisningen varit lätt, tycker han, inne på sin fjärde dag i skolan. Barnen i Ukraina börjar i skolan ett år tidigare än barnen i Finland.
Han studerar finskan ivrigt och är stolt över att lära sig språket. Just nu är han den enda i familjen som kan räkna till tio på finska i familjen.
Hans pappas favoritord är just det – kymmenen. Markus har inte ännu själv ett favoritord, men säger att finskan är ett lite roligt språk.
Annina SuominenKring 40 ukrainska elever har börjat i Ilpoisten koulu eller Luostarivuoren koulu i Åbo efter att ha tvingats fly från kriget.
För en tid sedan var Markus på en familje- och släktresa resa till Egypten. Efter det kunde de inte återvända till hemmet i Kiev.
– Han är besviken på situationen. Barnen frågar mig ofta om allt är okej med huset och när vi kan åka hem igen, säger hans mamma Svetlana But.
Men Markus trivs också i Åbo. Det är inte hans första gång i stan, här har han firat jul en gång tidigare.
På fritiden spelar han spel på telefonen, tittar på videor och gör läxor. Hans favoritplats i stan är Finnkino – Star Wars är favoritfilmerna.
Förutom Markus och Svetlana består familjen av pappan Eliecer Vivar Acevedo, som är född i Kuba, och dottern Eva, 6 år. Familjens mormor har också kommit till Finland och bor tillsammans med dem i deras tillfälliga bostad på Biskopsgatan.
Att familjen valde just Finland beror på att man har finska vänner. Svetlanas bror är gift med en person från Åbo, så Markus har också kusiner som bor i stan just nu, som han umgås med på fritiden. Även de har tvingats lämna Ukraina.
Annina SuominenDet är nu lite över en månad sedan Ryssland, under ledning av Vladimir Putin , invaderade Ukraina. Att ett fullskaligt krig startade överraskade Svetlana But.
– Först trodde vi att det skulle ta en månad innan vi kunde åka hem igen. Men nu vet vi inte. Även om bombningarna upphör så kan det fortfarande finnas minor på gatorna. Det kommer att ta tid att röja upp, många städer är förstörda. Men jag hoppas att vi kan inleda nästa skolår på hösten i Ukraina.
Hon tycker att Rysslands agerande är obegripligt och hemskt.
– De förstör så mycket. Om man vill ha mera landyta och bättre ekonomi så måste det ju finnas något kvar. Det går inte att förstå varför de agerar som de gör.
Men hon konstaterar också att Ryssland länge nästlat sig in i Donbassregionen i östra Ukraina.
– Alla som har familj och styrka att åka har lämnat området. Resten är offer för situationen. De barn som gått i skola där de senaste åtta åren har fått nya historieböcker och lärt sig om historien på ett annat sätt.
Hon har frågat en lärare som undervisar där hur läraren kan klara av att göra det.
– Men hon är 70 år och behöver arbeta medan hon ännu kan. ”Vart skulle jag annars ta vägen”, säger hon. Hon behöver sin inkomst.
Svetlana But arbetar själv som marknadschef på ett IT-företag, vars internationella verksamhet delvis kan pågå trots kriget.
Maken arbetar inom livsmedelshandeln och säljer mat till butiker.
– Företaget är fortfarande i gång och det finns ett stort behov av livsmedel under kriget, säger Svetlana But.
Annina Suominen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.