ÅU 21.02.2018 07:00

Debatten om skärpt vapenkontroll väcks varje gång det sker en masskjutning någonstans i västvärlden. I år har nyhetsflödet dominerats av USA, med 18 skolskjutningar på 45 dagar.
Lyckligtvis är det strunt.
Det har inte skett 18 skolskjutningar på 45 dagar i USA, trots att uppgiften spridits av bland annat många etablerade medier, som ABC, BBC, NBC, Time och Huffington Post.
Antalet omfattar alla vapenrelaterade incidenter nära skolor, påpekade Washington Post. I ett fall gällde det en man som sköt sig i en bil på en parkeringsplats utanför en skola som hade stått tom i ett halvår, ett annat var då skott avlossades en kväll nära en skola.
Det ”rätta” antalet skolskjutningar, då? Fem, enligt Washington Post. Då räknas de som skett under skoltid, på en skolas område, och som resulterat i att någon skadats.
Det stora antalet döda i skolskjutningar är hur som helst hårresande. Meningen är inte att avdramatisera det som skett i USA, bara att belysa att mycket att det som vi hör inte stämmer. Nyheter från de starka lobbningsgruppernas USA är ofta vilseledande eller chockerande, såsom den så kallade vapenlobbyns argument mot strängare lagar. Masskjutningar följs också av talrika fejknyheter. Det som vi ”vet” om USA går sällan att tillämpa i diskussioner om våra vapenlagar.
Det finns också mytbildning om Finland. En myt är uppgiften om att det endast i USA och Jemen finns fler vapen, i relation till antalet invånare. Uppgiften kommer från en schweizisk studie av 34 länder 2007. I den adderades schablonmässigt en viss mängd olagliga vapen till de lagliga vapnens antal. Många lagliga vapen betydde automatiskt många olagliga vapen, enligt studien.
Till det här kan tilläggas att hagelgevär i vissa länder inte bokförs som vapen, utan som lantbruksredskap, vilket ytterligare försvårar jämförelser.
Finns det då en korrelation mellan vapenlagar och masskjutningar? Det är ju den frågan som i första hand är i fokus. Vi kan se på Australien och Storbritannien, för vilka år 1996 var en vändningspunkt: I Australien sköt Martin Bryant 35 personer, i Storbritannien dödade Thomas Hamilton 16 småbarn. Båda länderna skärpte sina vapenlagar. Under en amnestiperiod lämnades 162 000 vapen in till brittisk polis. Därefter upphörde masskjutningarna i Australien (en ”masskjutning” är då minst fem dödas). Innan de nya lagarna skedde masskjutningar oftare än vartannat år: 13 under perioden 1979–1996. Efter 1996 har endast en masskjutning skett i Storbritannien, då Derrick Bird sköt 12 människor 2010.
Korrelation? Ja. Men i vilken utsträckning, det kan såklart ingen svara på. Ingen kan ändå förneka att rätt riktade vapenlagar har en effekt. Hur de sedan ska riktas, är föremål för debatt.
Här kan vi backa lite.
Det har skett skolskjutningar med dödlig utgång också i Finland: i Raumo 1989, i Tusby (Jokela) 2007 och i Kauhajoki 2008. Det var efter Kauhajokifallet som polisen började kolla upp dem som hade vapentillstånd. Ungefär 40 000 personer – av totalt 670 000 med vapentillstånd – synades lite noggrannare. Ett resultat var att över 900 tillstånd drogs in. Polisen skärpte också sin praxis för nya vapentillstånd redan innan nya lagar stiftades. Det här välkomnades också av somliga vapenhandlare. I Tavastehus slutade Erämaailma-affären självmant sälja vapen till personer som inte fyllt 25.
”Jag förstår inte varför varje pojkspolking ska ha rätt att skaffa en pistol”, sade vd Jukka Niemi till Hämeen Sanomat.
Hans branschkollega i samma stad, Seppo Kastepohja, var av samma åsikt.
Det tog ändå en tid innan polis och rättsväsendet kom underfund hur de nya utstakningarna skulle tolkas. Där som Rovaniemi förvaltningsdomstol stämplade ”godkänt” på polisens alla vapenbeslut, korrigerade eller returnerade Åbo förvaltningsdomstol hälften av besluten. Polisdirektör Esko Rasi från Polisstyrelsen konstaterade i A-Studio att den nya prövningsrätten var något helt nytt för många poliser. Rasi tyckte att det bästa skulle vara att byta ut många av de poliser som då fattade vapentillståndsbeslut.
Senare skärptes reglerna ytterligare. År 2007 drogs 1 300 personers vapentillstånd in, året därpå 1 700, år 2009 över 2 000. Det har skett en hel del, under en lång tid, som en följd av de tragiska skolskjutningarna.
Tio år i rätt riktning, kan man säga.
Nu har vi då nya lagar, som trädde i kraft i december och i januari. Tillståndsprocesserna är smidigare, bland annat genom elektroniska ansökningar – utan att pruta på säkerheten, enligt statsrådet. Kravet på ett psykologiskt lämplighetsprov för dem som vill ha ett jaktgevär eller andra ”sedvanliga” vapen har slopats. Den som vill ha något annat får besöka polisstationen, precis som förr.
Lagreformen styrs av EU:s vapendirektiv men är också en justering av den strikthet som var en reaktion på skolskjutningarna. Det är lätt peka ut brister i det som gjordes efter 2008, men det går inte att förneka att vi kan tacka polis och lagstiftare för mycket: antalet indragna vapenstillstånd är en indikator på det här. Ett annat exempel är hur föråldrade lokala tillståndsdata, som ibland inte bestod av mer än gamla arkivlappar, uppdaterades till vettiga, moderna register. Resultatet: ett okänt antal räddade liv. Trots att antalet är x, går det inte att förneka att det mesta som gjordes efter 2008 var bra och rimligtvis har gett resultat.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln