Tillsammans-temat för självständighetens jubileumsår känns lika angeläget nu som då det presenterades hösten 2015.
Överlevnad mot alla odds. Så rubricerade Wall Street Journal sin stora artikel om jubilerande Finland. WSJ tar avstamp i historien och nämner allt från Lenin till kalla kriget, men påpekar att det hela också handlar om ett framstegsjubileum, om allt det som finländare har byggt i hundra år.
”De har förvandlat en av Europas fattigaste utposter till en av de rikaste och mest jämlika stater i hela världen. Finland placerar sig högt i rankningar i utbildning, innovationer, politisk stabilitet och livskvalitet.”
Invånarna är också bland de mest nöjda och belåtna i hela världen, noterar WSJ i sin artikel på söndagen.
”Landets nordiska modell, byggd på robusta institutioner och ett starkt socialt trygghetsnät, är en fyr för utvecklingsländer, särskilt sådana som måste bygga upp allt efter en konflikt.”
De flesta skriver säkert under påståendet om att det handlat om överlevnad mot alla odds. WSJ nämner också hur Lenin såg det som solklart att Finland skulle kollapsa och blir en del av Sovjetunionen.
Likaså är det lätt att godkänna uppfattningen om ett framstegsjubileum. Framsteg trots mörka stunder.
Det är lätt att glömma allt det goda då man tragglar igenom mörka vårdreformsrubriker, läser om alla dem som har det verkligt svårt också idag, eller hör om hur barnfamiljer och alpackor schasas undan från offentliga platser då nazister ska demonstrera, som i Helsingfors.
Det otrevliga vi har omkring oss är ändå inget som direkt sätter samhället i gungning. Oddsen tyder inte på något omvälvande i ett läge då Finlands jubileumsår har nått sin final.
Men hur mycket ”tillsammans” blev det? Borde någon försöka räkna ut ett slutresultat, och i så fall: Vem är denna ”någon”?
Tillsammans-temat för självständighetens jubileumsår känns för övrigt lika angeläget nu som då det presenterades hösten 2015:
”Temat träffar mitt i prick, för samhället känns ganska splittrat. Det finns många krafter som strider mot varandra”, sade Johan Lindholm, informatör vid sekretariatet för Finland 100 år.
Enligt en undersökning för två år sedan hade över hälften av finländarna ”åtminstone ett hum om” att 2017 skulle bli ett speciellt år. Och det har det säkert varit, också för dem som inte direkt deltagit i något av de många 100-evenemangen. Det har helt enkelt inte gått att undvika självständighetsjubileet. Om nu någon har önskat det.
På finlandssvenskt håll satsade bland annat Kulturfonden stort med en särskild 2017-stödpott. Sammanlagt 34 samfund fick pengar för satsningar under självständighetens jubileumsår. Därtill fick flera 100-satsningar också stöd ur andra bidragskällor.
Hela Svenskfinlands fond- och stiftelsevärld kan väl rimligtvis också klassas som en av de hundra årens verkligt stora framgångar. Hur mycket hade inte blivit ogjort utan de resurserna?
Det blev såklart mycket krigsrelaterat. Det här stod klart redan långt före 2017.
Jubileumsårets mål var att belysa lika mycket nutid och framtid som dåtid. Men de flesta ville satsa på krig.
”Största delen av de som ansökt hade tagit fasta på den historiska aspekten. Vi var kanske lite besvikna på att så få hade valt dagens Finland och framtiden, sade kulturombudsman Annika Pråhl i februari 2016.
Undrar vad de som upplevt krig har tänkt? Blev det för mycket? Elisabeth Rehn, som upplevde krigstiden, tycker så:
”När Finland nästa gång firar ska vi lämna kriget bakom oss. Av hundra självständiga år har Finland varit i krig fyra. Under de 96 andra åren byggde vi upp välfärden”, säger Rehn i en intervju för HBL.
Kanske det är dags att upptäcka andra framsteg, som krigsskadesståndsåren. Framsteg? Jo. Slitet hade stora positiva följder på sikt. Där som kvinnor i många länder fick gå hem från fabrikerna då männen återvände, behövdes kvinnorna här i stor utsträckning i arbetslivet. Med den tidiga rösträttens arv som grund, gynnades jämlikheten stort.
Krigsskadesståndsåren byggde också upp välfärd för flera årtionden. När USA inte kunde stöda Finland öppet omvandlades ett gammalt lån till det att finländare fick studera vid amerikanska universitet. En betydande del av Finlands industrialisering och konkurrenskraft byggde på den professionalism och det nytänk som kom från detta utbyte. Litet är dokumenterat om dessa år. Ingenjörsförbundet samlade på 1980-talet minnen från krigsskadesståndsindustrin, men så mycket mer har det inte blivit.
Frågan är ändå om inte vårt skolväsende världshistoriskt sett är framsteget nummer ett. Barn vars föräldrar fick uppleva svält och tiggeri och gick i kläder donerade av Unesco fostrade barn som gavs chansen att utbilda sig till nästan vad som helst. Hur man än tolkar Pisa-resultaten så hittas rötterna till det goda här, därtill också i den senare grundskolereformen.
Då vi nästa år går vidare med att forma nationens berättelser så kunde vi gott titta lite mer på de senare årtiondens dåtid – särskilt som det finns så många som kan berätta så mycket om dessa framstegsår.
Överlevnad mot alla odds? Jo, och framför allt tack vare alla framsteg som fick människor att sikta mot bättre tider. Tillsammans. Det samma behövs också nu.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.