Tidigt i november
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Börjar testet ”Vilken Muminfigur är du?”, men tappar fart när en flik på skärmen tränger sig på. Där står att jag får rabatt på Muminprodukter om jag tar emot e-post. ”Want to hear the latest Moomin related news?”
Det är tidigt i november och jag tackar nej. När någon detaljstuderar alla steg på vägen där litteraturen omvandlas till föremål är det Mumin som blir främsta objektet.
”Hur gick det sen?” var för mig en gång också ett kärt föremål. Jag kramade boken (tuggade på den!), läste den i andanom fast jag inte kunde bokstäverna. Rimmen därinne kunde jag utantill, och när mina föräldrar läste den högt var jag ett litet eko: ”Hon mållade och sa: ’Ni töl, vad pingel ni i vägen föl’.”
Har alltid gillat Gafsan (den mållande). Men när jag första gången besökte Muminvärlden i Nådendal och frågade var Gafsan satt, fick jag veta att Gafsan var en okänd enhet där. Hur det gått sen har jag aldrig kollat, men det händer att företag och instanser med spår av kultur utvecklar sig till det bättre.
Därför finns också gott hopp om Radio Vega, där ledningen kanske lämnar uppfattningen om att en radiokanal ska vara alltmera lik sociala medier. Sådant är ju inte uppdraget så länge vi har ett land som ännu inte avvecklat public service.
Krafter finns som vill krossa public service och journalistiken – än så länge nöjer de sig med att trakassera utvalda journalister, gärna kvinnor. Jag vill inte leva i ett land där man kan skaffa sig inflytande med skrämseltaktik och hot om våld. Jag vill inte leva i en värld där det är den gällande praktiken.
Därför är det så nervpirrande att vänta på utfallet i valet där presidenten, fortfarande sittande medan detta skrivs, kampanjerat med en vokabulär som skulle ha fått en fotismatch på vilken nivå som helst att avbrytas, tjänstemän att få sparken direkt och vanligt folk att förlora huvuddelen av bekantskapskretsen.
Inte bara kampanjerat, förstås, han har hållit på så hela tiden. Vadsomhelst-pratet har blivit politisk taktik. Intresset borde då flytta sig från hans person till frågan hur det kan vara möjligt. Ett svar har varit att människor så starkt vill ha förändring att de är villiga att bortse från att presidenten öppet hånar olika grupper: kvinnor, svarta, olika etniska grupper. Ibland har man bortsett från det också om man tillhört de här grupperna.
Med förändring menar man i detta fall en konservatismens förändring, som betyder konservering av vissa värderingar som ofta kan vara rätt lurviga i kanten, för Trump buntas de för enkelhetens skull ihop i ”Amerika”.
Samtidigt i Finland: i en nyhetssändning från Sydösterbotten intervjuas en handelsman som för en egen kampanj genom att importera kepsar och sälja krimskrams med stjärnor och blåvita ränder. Hans inhemska favoritreferens är Kekkonen, men i sändningen plockar han också fram Irwin Goodman, som ska ha sagt till en journalist: ”Skriv vad du vill så länge mitt namn blir rätt.”
”The show must go on”, tillägger han, ordagrant, men med lokal accent. Och jag tänker att det är ofattbart (fast på ett sätt självklart) att han kan komma med på nyhetsplats. Men möjligt är att vi redan i dag (när detta kan läsas i bladet) vet om han kan fortsätta att sälja Trump-prylar de följande åren. I alla fall med vinst.
Själv gick jag tillbaka till Mumintestet, blev Muminmamman, Snorkfröken, Too-tikki, Snusmumriken och Sniff, i nämnd ordning. Men hur jag än klickade på alternativet ”Färggranna kläder” gick det inte att bli Filifjonka. Fastän november är Filifjonkornas månad, och hon kanske är den enda i Dalen som kunde fås att bära röd keps.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.