Stefan Holmström 21.05.2021 07:00

Dåliga tider innebär inte att Åbo stad ska spara bort investeringar, säger Svenska folkpartiets Terhi Vörlund-Wallenius och De grönas Elina Rantanen. Betydelsen av att våga satsa är viktigt då staden växer.

– Vi måste se positivt på investeringar, som ett sätt för hållbar tillväxt, säger Rantanen.

– Investeringar behövs för de skapar jobb och det som på finska kallas ”pöhinä” (ungefär: positivt surr), säger Vörlund-Wallenius

Här tänker SFP och De gröna lite olika. Det här gäller exempelvis musikhuset.

– Gällande musikhuset är vi inom SFP ganska enhälliga. Det gamla går inte reparera. Jag skulle ändå inte vilja se bygget på Självständighetsplan. Det är inte en fråga om liv eller död, men visst är platsen lite väl liten.

Rantanen prioriterar ett centralt läge och gillar tanken om den så kallade kulturstranden vid Aura å.

Den så kallade Spindeltomten skulle i sin tur kräva sprängning av berg och man skulle nagga Samppalinnaparken i kanterna. Slottsudden skulle vara en fin plats men där byggs inget snabbt.– Det finns inte många platser.

Självständighetsplan är den vi nu vet, men det är inget jag låser mig vid, om vi hittar något annat bra som vi kan enas om.

Det finns en akut fråga som måste lösas, säger Vörlund-Wallenius.

– Det behövs en plan för symfoniorkestern, för det gamla musikhuset är i så dåligt skick att det kan bli ett användningsförbud. Det har redan varit nära att konserter inhiberas. En gång läckte taket, en annan gång var toaletterna ur bruk.

– Det här är något vi bara måste fixa. Det handlar inte om lyx utan ett konserthus för alla, säger Rantanen.

ÅU spelade in två av de frågor som ställdes till kandidaterna. Kolla in svaren!

Båda två hoppas på att vårdreformen avancerar, i någon form.

– Det här limbot som har pågått måste ta ett slut. Kommunerna har inte vågat investera i hälsovård, i byggnader eller personal. Det måste ta ett slut, säger Vörlund-Wallenius.

Hon har själv trott på att vårdreformen äntligen ska bli verklighet, men har börjat tveka igen.

Rantanen tror på själva reformen men oroar sig för tidtabellen. Många räknar med att de nya så kallade välfärdsområdenas inte hinner inleda sin verksamhet 2023.

– Om vårdreformen inte är klar före nästa riksdagsval (våren 2023) kan vad som helst hända. Det vi inte vill är att allt börjar om igen.

Rantanen gläder sig över att Åbo stad inte har väntat på att något händer utan har satsat på social- och hälsovården.

Anja Kuusisto

De två borgmästarkandidaterna oroas av de klyftor som kan finnas mellan olika serviceformer och betonar betydelsen av förebyggande åtgärder, inom välfärdssektorns alla områden.

– Vi måste säkert också prata om skattesatsen under de fyra kommande åren, säger Rantanen.

Ingendera kandidaten förespråkar en skattehöjning. De båda vill också avdramatisera skattefrågan, som är politiskt mycket laddad. Skatten är ett redskap och alternativ bland andra, enligt de två borgmästarkandidaterna.

– Inom SFP är vi för en moderat skattepolitik, så hemskt gärna höjer vi inte skatten, säger Vörlund-Wallenius.

– Det är inte det första vi gör, men något vi kanske måste ta till, säger Rantanen.

Vörlund-Wallenius pekar också på betydelsen av att aktivt locka företag, bland annat genom tomtpriser och -hyror. Hon känner själv en person som flyttade ett större företag från Åbo till Salo, då skillnaden var så stor.

Rantanen och Vörlund-Wallenius räknar med att borgmästaravtalet kan bli ett redskap som gynnar beslutsprocesser.

– Då det fanns ett så kallat Åboavtal så var beslutsfattandet i någon mån bättre och snabbare, säger Vörlund-Wallenius.

Båda politikerna har egen erfarenhet från fullmäktige av Åboavtalet, det vill säga en majoritetsöverenskommelse om de stora utstakningarna. Ett sådant gjordes upp för tre fullmäktigeperioder.

– Jag har hört att beslutsfattandet inte var så värst bra före det. Senare kom ändå unga politiker som såg avtalet som något odemokratiskt, säger Rantanen.

– Det ansågs vara något lurt över det hela, och visst blev det lite ett regering-opposition-upplägg, säger Vörlund-Wallenius.

Den fullmäktigeperiod som nu avslutas har inte haft ett Åboavtal, så borgmästarprogrammet kan i viss mån ses som en uppdaterad variant. Programmet bör innehålla konkreta utstakningar, som om antirasism, säger Vörlund-Wallenius, eller om miljölösningar, säger Rantanen.

– Med ett bra borgmästaravtal slipper vi diskutera de stora linjerna i fyra års tid, säger Rantanen.

Åbo stads första borgmästare ska hur som helst vara en chef, en pr-människa och en varumärkesbyggare, säger Rantanen. Ett uppdrag kunde vara att närma sig grannkommunerna.

– I Tammerfors har mycket gått snabbare framåt, vilket beror på deras regionala samarbete. Det ska vi försöka göra också i Åboregionen.

Som största stad bör Åbo ändå sköta det här diplomatiskt, anser Vörlund-Wallenius. Det här är logiskt då det finns konkurrens om invånare och företag.

– Det alldeles uppenbart att de mindre kommunerna har varit väldigt misstänksamma mot Åbo.

– Ibland får vi läsa i tidningarna vad de andra är på väg att göra, säger Rantanen, som räknar med att det här kan bli en fråga för nästa stadsstyrelse.

Vörlund-Wallenius är inne på samma linje, det behövs gemensamma mål för intressebevakningen.

– Det är det som är bra i Tammerforsregionen, de har talat med en röst.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln