Terapiavtal gör att familjer hamnar i kläm i Pargas
ÅU-fotoÅU-foto
Vi kallar den sjuårige pojken för Sam. Som femåring rekommenderades han ergoterapi. Han har svårt att koordinera sina muskelrörelser och han har neuropsykiatriska störningar som tar sig uttryck i koncentrationssvårigheter och svårigheter att reglera sina känslor.
Familjen fick en betalningsförbindelse av Pargas stad och Sam inledde terapibesöken vid terapicentret Regnbågen i Åbo i augusti 2016. Sam besökte terapeuten en gång i veckan. Samarbetet fungerade bra och Sam gjorde stora framsteg.
I fjol våras beviljades han fortsatt terapi för att få stöd inför skolstarten hösten 2017.
I somras sade terapeuten upp sig från Regnbågen och blev privatföretagare i Pargas. Familjen tog emot beskedet med glädje och såg fram emot att slippa åka till Åbo för att träffa terapeuten.
De trodde att staden skulle förstå situationen och att betalningsförbindelsen från Regnbågen kunde flyttas så att de kunde fortsätta anlita samma terapeut som familjen upplevde som mycket kompetent och som har specialutbildat sig för att ta hand om barn med Sams behov.
Det visade sig vara omöjligt. Betalningsförbindelsen gick inte att flytta och familjen uppmanades att fortsätta terapin vid Regnbågen eller vårdcentralen Tutoris som staden hade avtal med, men med en ny terapeut.
Lyckligt ovetande om att Sam skulle vara tvungen att byta terapeut oroade han sig inför de förändringar som skolstarten skulle innebära. Han fick starka känsloutbrott och uppvisade självdestruktiva drag.
– Han gick ut i skogen för att svälta ihjäl, drog en plastpåse över huvudet och slog huvudet i väggen. Att i den situationen berätta för honom att han inte längre skulle få fortsätta hos sin terapeut som han väntat hela sommaren på att träffa var omöjligt, säger mamman.
Överläkare Katariina Korhonen förstod inte varför Sam inte kunde fortsätta med en ny terapeut. I ett mejl till mamman skriver Korhonen att folk kommer och går och byter arbetsplats. Det finns inga garantier för att en terapeutrelation ska fortsätta i många år.
– Jag hade hoppats på lite mera flexibilitet och förståelse från stadens sida. Jag är så trött på hur det har skötts, kanske det är tidspress eller okunskap kring terapins betydelse. Att byta terapeut är inte som att byta fönster och bara låta någon annan fortsätta arbetet.
– Det blir också dyrt. Det går åt många timmar att bygga upp ett nytt förtroende och komma till den punkt som man var med den gamla terapeuten. Alla vet att det förebyggande arbetet är värt att satsa på, men ingen gör det.
Dyrt har det blivit också för familjen. De valde att fortsätta terapin hos den bekanta terapeuten och stå för kostnaderna själva. Sedan hösten har de betalat cirka 2 000 euro för besöken och dessutom gick familjen miste om rätten att anlita FPA-taxi för besöken. Mamman har gått ner i arbetstid för att kunna föra pojken till terapeuten. Av ekonomiska skäl har hon i stället varit tvungen att jobba extra under veckosluten.
– När man har barn med specialbehov blir vardagen väldigt pressad och jag skulle ha behövt mina krafter till annat än att jobba extra under veckosluten.
– Jag förstår att det finns avtal och regler som staden måste följa, men jag ifrågasätter prioriteringarna. I stället för att anlita en lokal företagare, väljer staden att köpa tjänsterna till ett åtminstone delvis dyrare pris från Åbo. Vid offertrundan har man dessutom enbart beaktat priset och inte alls terapeuternas specialutbildning eller var terapin ges.
Familjen trodde att deras terapeut skulle ha haft möjlighet att delta i den nya offertrunda som ordnades i vintras, men hennes verksamhet var inte tillräckligt omfattande för att hon skulle kunna ge ett anbud. ( se anslutande artikel).
”Vi är bundna av avtalen”
Då Pargas stad konkurrensutsatte ergoterapin år 2015 ingick staden ett treårigt avtal med terapicentret Regnbågen r.f och vård- och rehabiliteringsföretaget Tutoris ab. Kontrakten binder staden under hela avtalsperioden och staden köper tjänsterna av serviceproducenterna som helhet, inte av en enskild terapeut.
Så länge avtalet med Regnbågen var i kraft var staden alltså tvunget att fortsätta köpa tjänsterna av föreningen, allt annat skulle vara ett avtalsbrott.
Så när Sams terapeut lämnade Regnbågen gick det inte att flytta betalningsförbindelsen och fortsätta köpa tjänsterna av henne som privatföretagare, förklarar överläkare Katariina Korhonen vid Pargas stad.
– Staden är bunden av avtalen och vi måste anlita den serviceproducent som har vunnit konkurrensutsättningen och med vilken vi har avtal med.
När ergoterapin konkurrensutsattes i februari år beaktades endast priset. Det är inget konstigt med det, säger Korhonen.
Krav på terapeutens utbildning och terapiomgivningen ställdes redan i själva offertförfrågan för att sålla bort oseriösa företagare i branschen.
Ett annat krav var att offertgivaren måste kunna ta emot minst 120 klientbesök per år. Det utesluter enmansföretag som till exempel Sams terapeut, men också det har sin förklaring, säger Korhonen.
– Antalet är inte speciellt stort, i praktiken betyder 4–5 barn per år och en serviceproducent måste också kunna ta emot nya klienter. Vi kan inte ha en situation där vi köper tjänster av 20 olika företag eller föreningar.
Vid offertrundan i februari valdes Folkhälsan, Regnbågen och Tutoris ab till serviceproducenter av ergoterapi på svenska. Den svenskspråkiga talterapin ges av Folkhälsan. Avtalen gäller till våren 2020 med en option på ytterligare ett år.
Pargas betalar cirka 540 ergoterapibesök per år på svenska och 670 på finska.
KOMMENTAR: Beklagligt men förståeligt
Det är lätt att förstå Sams mammas uppgivenhet och frustration över Pargas stads inställning till terapibehandlingen av hennes son. Som om inte livet skulle vara tillräckligt tungt med ett barn med specialbehov drabbas familjen nu också av ett ekonomiskt bakslag då den är tvungen att fortsätta terapin hos den bekanta terapeuten på egen bekostnad.
Men det är inte mycket Pargas kunde ha gjort annorlunda. Terapicentret Regnbågen hade vunnit offertrundan 2015 och staden hade ingått ett treårigt avtal med centret.
Att Sams terapeut slutade var inget som staden kunde förutse eller påverka. Sams terapi skulle ändå fortsätta och Pargas hade ingen avsikt att dra in den. Att det skulle ske med en ny terapeut var beklagligt, men staden hade egentligen inte andra alternativ.
Ifall staden hade fortsatt köpa tjänster av terapeuten som inte längre jobbade vid den förening som staden hade ett avtal med, kunde staden ha hamnat under Konkurrensverkets lupp som med Arkeaffären.
Lagstiftningen kring offentlig upphandling är en snårig djungel som inte ger mycket spelrum för flexibilitet som gynnar klienterna. Så trots att Pargas tjänstemannaledning har fått utse
mycket kritik och stadens rykte är kört i bottnen, så är allt ont som drabbar invånarna inte alltid ledningens fel.
Kim Lund
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.