Teaterkritiker gillar "Erstans pärla": Teaterboulages revy är slagfärdig, inkluderande, varm och sarkastisk
Revyn ”Erstans pärla” hade premiär på fredagskvällen i Pargas. Här ”dagisbarnen”. Foto: Lasse Andersson/Henrik Zoom Photography
Teaterboulages nya revy, den sjunde i raden av revyer, heter ”Erstans pärla”, men utspelar sig allra mest kring en bekant gata i stan.
Där finns bland annat ett café med pepparkakor synligt i sortimentet, ett särpräglat konstnärligt företag, och en neonskylt med något på Par-. I en sketch träffas Terapibjörnen i ett må-bra-företag.
Och scenen är inte komplett utan polisstationen, där finns de välkända poliserna Pönttöperä (Riddo Ridberg) och Bojan (Regina Jahnsson) och deras dotter Majan (Veronica Siivonen) som också är polis. Men nu ska stationen stängas och gammelpoliserna gå i pension. Men någon slags fortsättning måste det väl bli på deras karriärer?
”Erstans pärla” innehåller nästa tjugo musikaliska nummer och runtomkring dem växer situationer som i sin tur binds ihop av ett sammanflätat berättande, ibland löst sammanhållet, ibland fastare. Humorn och satiren är utströdd med lätt hand, men visst knastrar det också till riktigt vasst ibland, det måste det göra.
Revy med två ramberättelser
”Erstans pärla” har noga taget två ramberättelser, en om flickan (Ida Pettersson) som vill bort från Pargas, där ingenting händer. Hon återkommer först i slutet på föreställningen, men ständigt närvarande är Johansson (Johan Fröberg) som vankar omkring och klagar på att det är ”döött yviallt”.
Revyn sparkar igång med att Johansson lyssnar på en känd radioröst i Vega Åboland som lägger ut texten om vad allt som sker i skärgården, men inget alls om Pargas. Han grimaserar fram en protest. Pargas har blivit ett slags genomreseby på vägen ut till Nagu och Korpo.
Johan Fröberg för upp denna Johanssons gester på ett universellt plan, så att var och en kan känna av en egen inre förbigångna gubbe. Han vill bli tilltalad, men frågas det om något säger han: ”Inga veit ja!”
Men alla befolkningsskikt tycks vara representerade på scenen. Förskolebarnen som är på promenad mot centralparken invaderar caféet på vägen dit. De har också åsikter om alltmöjligt, till exempel om lekplatsens utformning.
Barnen är helt obetalbara, alla har sitt eget kroppspråk och sin egen mimik, tillsammans är de ett myller. Mopopojkarna i en annan sketch är bara tre, de behöver också mer personligt utrymme, de ska spotta mycket, spottandet är skiljetecknen i deras tal, försök att sätta punkt i vilsenheten.
Byråkratin får pisk, det konkretiseras i Svante Karlssons ettriga byggnadsinspektör, en man som brinner för sitt uppdrag, som man brukar säga. Har han bestämt att alla svartbyggen och alla olovliga renoveringar ska avslöjas, så ska det bli så.
Finns det ingen särskild bestämmelse om fågelholkar, måste man anta att de ska bedömas inom byggnadslagen. Man ser en framtid för den här figuren i kommande revyer.
Här har vi Helmi Airisto, Pavel och Putte. Från vänster: Toni Lahtinen, Lisa Taulio, Jan ”Jante” Söderholm. Foto: Lasse Andersson
Första avdelningen är på ett sätt en uppvärmning – men med substantiella utvikningar – inför presentationen av Helmi Airisto, en skrupelfri rysk affärskvinna (Lisa Taulio), med två livvakter (Toni Lahtinen och Jan Söderholm), eller torpeder eller barnbarn, deras uppdrag verkar flytande.
Helmis affärer kommer att korsa polisklanens öden alldeles konkret. En låda med tvättade pengar (de är fortfarande fuktiga och luktar tvättmedel) hamnar på grund av en sammanblandning i polisens händer, och insatsen för att få rätt på lådan med korrekt innehåll (och Majan, som är kidnappad) kräver ett aldrig tidigare skådat uppbåd av poliser.
Revyn visar lite muskler inför strukturerna, att regionen har en bekymmersam åldersprofil, att infrastrukturen har slagsida. Det finns en massa affärer i stan, men var ska man köpa det man verkligen behöver?
Men människorna, i alla skepnader, visas stor välvilja. Att så många olika typer får plats är också ett statement.
Fast Airiston Helmi- affären är också i färskt minne när sångnumret ”Välkommen till Pargas (vem du än är)” stäms upp.
Sketcher och sång är optimalt arrangerade för att man inte ska glömma något. Finessen med årets revy är de ständigt närvarande underströmmarna, som är sarkastiska, samtidigt varma.
Dagisbarnen är höjdarnummer
Höjdarnummer är alla sekvenser med dagisbarnen, en topp är sångnumret där de uppträder med lekplatsskulpturen Lucius, som själv får bli solisten – Adrian Rantala som annars är gitarrist i revybandet Helmin Helmet, med Anton Elmvik som kapellmästare.
Verkligt avväpnande är också färjkarlskoreografin, där de som annars anonymt dirigerar bilar på färjdäcket får leva ut lite mer. Och Daniel Kavanders tafatta kille, som hittar sitt livs kärlek i Partels affär, han har ett slags jordad scennärvaro som får hans buttra roll att lysa.
Melodivalen till de nya sångtexterna korresponderar helt med revyns övriga tonläge, inkluderande med en glimt av alltmöjligt, skrattigt och kritiskt, i ögonvrån. Man håller sig till schlager och musikalmelodier mest.
Sången kan inte bli lika överväldigande som i ungdomsshowerna, där den utgör själva raketbränslet, men det här är en annan genre. Man njuter väldigt mycket av slagfärdigheten och tajmingen.
En läckerbit i miljön är också caféet, där innehavarinnan (Ami Taulio) bevarar en god gammal kultur som vägrar ha att göra med kaffevarianter som ”expresso” och ”al pacino ”och som anser att kundbetjäningen kan inskränka sig till ett ”Ska do ha någå?”
Ann-Christine Snickars
Återkommande profiler i Pargasrevyerna är poliserna Majan, Pönttöperä och Bojan, spelade av från vänster Veronica Siivonen, Riddo Ridberg och Regina Jahnsson. Foto: Lasse Andersson/Zoom Photography
Erstans pärla – wash & go
Texter: Daniela Franzell, Skini Lindgård, Andreas von Bergmann, textbearbetning: Riddo Ridberg, Skini Lindgård
Regi: Riddo Ridberg, Koreografi: Emilia Lindström
Dräkter: Charlotta Palander, Scenografi: Minna Ihalainen
Ljus: Magnus Arnar Sigurdarson, Ljud: Marcus Nordvall
Kapellmästare: Anton Elmvik
På scenen: Kajsa Sjöman, Veronika Siivonen, Jan Söderholm, Leila Biström, Erja Lindell, Liisa Taulio, Johan Fröberg, Svante Karlsson, Ami Taulio, Riddo Ridberg, Christoffer Rönnholm, Tobias Reuter, Carita Henriksson, Nina Båge, Marcus Nordvall, Marina Bergman, Toni Lahtinen, Anna-Leena Gröning, Ida Pettersson, Marika Laaksonen, Sebastian Allén, Daniel Kavander, Regina Jahnsson, Desirée Kavander, Mathias Bergman, Maj Björk.
Bandet Helmin Helmet: Veronica Lindholm, Oskar Yrjölä, Adrian Rantala, Anton Elmvik
Premiär 21.2 i PIUG, Pargas
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.