TEATER: Åbo stadsteaters ”Pukija” är en hyllning till det kollektiva, mindre synliga teaterarbetet
Kungen och hans lakej. Eller stjärnan och hans assistent. ”Pukija” (”The Dresser”) kräver två välkända skådespelare, som Esko Roine och Asko Sarkola, för att alla aspekter i förhållandet ska komma till sin rätt. Pjäsen hade premiär på Stadsteatern i Åbo 13.11. Foto: Otto-Ville Väätäinen
Pukija (The Dresser)
av Ronald Harwood
Översättning: Arto af Hällström
Regi: Pentti Kotkaniemi
Scenografi och dräkter: Peter Ahlqvist
Maskdesign: Jessica Rosenberg
Ljusdesign: Jari Sipilä
Ljuddesign: Jari Tengström
I rollerna: Asko Sarkola, Kirsi Tarvainen, Ulla Reinikainen, Esko Roine, Pihla Maalismaa, Mika Kujala, Kimmo Rasila
Premiär på Stadsteaterns lilla scen, 13.11.
”The Dresser” (”Påklädaren”) må vara Ronald Harwoods mest kända pjäs (som filmats med Anthony Hopkins), men ”Quartet” är definitivt hans mest kända i Finland. ”Kvartetti” gavs bortåt femhundra gånger på Stadsteatern i Helsingfors i en extraordinärt stjärnspäckad föreställning. Teaterns chef hette då Asko Sarkola.
Nu spelar Sarkola en huvudroll i ”Pukija” på Stadsteatern i Åbo mot en annan tidigare teaterchef. Esko Roine är känd för sitt teaterchefskap i Tammerfors, tillika som flitigt arbetande skådespelare.
”Påklädaren” är också en pjäs om teaterledning, hierarkier. Och om tidens obönhörlighet när det gäller det människolivet, när det gäller konstformen som lever av och på publikens intresse. Pjäser med teatermotiv har stor dragningskraft. Farsen ”Näytelmä joka menee pieleen” med premiär i fjol höstas har fortfarande några föreställningar kvar på Stadsteaterns stora scen.
”Påklädaren” har drag av komedi, dialogen är flödande och skarp. Upplägget ger insyn i verksamhetens icke-glamorösa sida. Teatergruppen det handlar om turnerar i 1940-talets England. Det är krig och föreställningarna störs av ideliga bomblarm.
Påklädaren som får valla och lirka
Teaterdirektören och gruppens stjärna kallas Sir, kort och gott. Esko Roines Sir har tagit platsen som alltings medelpunkt, men nu har åldern spelat honom ett spratt. Den inledande scenen får klara sig utan honom. Påklädaren (Sarkola) och teaterdirektörens hustru (Kirsi Tarvainen) utbyter information om hans tillstånd, av allt att döma har han råkat ut för en kollaps.
Men snart är Sir på teatern igen och alla får lov att samla sig för att kvällens föreställning ska löpa. Om huvudrollsinnehavaren knappt vet vilken pjäs som ska spelas, hur ska det gå? Påklädaren är den som får valla och lirka, men samtliga på och bakom scenen står på tårna.
Pjäsen är på ett allmänt plan ett studium av hur det går när systemets kraftcentrum försvagas eller fallerar. Pjäsen i pjäsen är också talande, dock mer för en publik som har Shakespeare på sina fem fingrar. ”Kung Lear” som står på programmet handlar ju om en gammal kung som ska ge makten vidare – han är illa föreberedd för det.
Den ständige huvudrollsinnehavaren har svårt att notera andras insatser och behov. Esko Roine har rollen som i sin tur har rollen som Kung Lear. ”Pukija” på Stadsteatern i Åbo är också en pjäs om teatern. Foto:Otto-Ville Väätäinen
Scenen – scenografin – visar teaterns inre, vad som sker bakom kulisserna. Från början har man full insyn i logen där Sir huserar, bistådd av påklädaren, som förvisso har ett namn, Norman heter han. Peter Ahlqvist har visualiserat ett ganska nedgånget teaterhus med vittrande väggar. De står pall, men är hårt prövade av de omskakande krevaderna där ute.
Ett fiffigt drag är att låta publiken se också pjäsen i pjäsen ur kulissperspektivet: borta i den mörka fonden kan man föreställa sig en annan publik som speglar oss som sitter i salongen i stunden. De här snabba ordlösa vändningarna är föreställningens hemliga trumfkort.
Samspelet mellan Roine och Sarkola är som mellan gamla bekanta – de är ju också det. Och rollerna får lämna sprickor synliga, så att åskådaren också tydligt kan se den kända skådespelaren vars namn finns i programbladet.
Kungens närmsta man. Asko Sarkola har rollen som påklädaren i Ronald Harwoods mest kända pjäs, som handlar om makt och hierarkier, men också om mänsklig bräcklighet och åldrande. Foto: Otto-Ville Väätäinen
Påklädarens roll innehåller mycket tal, Norman är förtjust i sin egen röst, sina anekdoter, sin känsla av betydelse. Sarkola behärskar svadan, osäkerheten syns i handrörelserna, de talar ett annat språk, ibland blir de för stora och markerade, distraherande.
Dock är pratet en del av Normans karaktär. Och en del av dramaturgin. Man snackar på, ser inte alltid vad som verkligen händer. Den maktfullkomliga och den som sopar banan för makten följs åt ända till slutet – och den av dem som blir kvar blir ett ingenting.
Det är den bittra konklusionen, en överraskning för den oförberedda, kanske också för åskådaren. Detta är ingen enkelspårig pjäs. Inte heller alldeles lätthanterlig. De mindre rollerna får snabba entréer, säger sitt och avlägsnar sig. Det är en bild av hur Sir vill ha det, men kan bli lite enahanda.
Hyllning till mindre synligt teaterarbete
Här finns också en episod som kvalificerar för hashtag. Irene, Pihla Maalismaa, ställer sig halvhjärtat in hos Sir, han svarar med att handgripligen granska hennes kropp. Ja, vad händer riktigt? Men Sir har inte längre makten, det står klart, och metoo-ögonblicket tycks upplösas.
”Pukija” blir, som den tar sig ut på Stasteaterns lilla scen, också en hyllning till det kollektiva, mindre synliga teaterarbetet. Det blir inte så explicit i replikeringen, men nog i andra detaljer.
Till exempel Mika Kujala och Kimmo Rasila som (på grund av att det står i manus!) inte får så lång tid på scenen, blir minnesvärt inramade av sina kostymer – som de bär väl! Det blir också på sitt sätt Ulla Reinikainens anspråkslösa allt-i-allo, i tweedkjol och kofta och med blick och ansvar för helheten. Hon är den som står stadigt kvar, vad som än sker.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.