Tårögd blomsterprotest utanför ryska konsulatet på segerdagen– ”Det är min förbannade plikt att vara här”
Det är en allvarsam samling människor som på måndagseftermiddagen samlas utanför ryska konsulatet i Åbo. Det är ingen slump att det är just den här dagen. I Ryssland firas segerdagen, men i Åbo hedrar man och minns alla dem som dött i kriget i Ukraina.
Kim Lund
Med stora blombuketter och Ukrainas blågula flagga i bakgrunden sjunger Emmi Kuittinen gråtkvädet ”En moders gråt över en stupad son”. Näsduken som hon håller mot kinden blir blöt av hennes tårar och i publiken lyfter en medelålders kvinna på glasögonen och torkar en tår.
Kim LundEn av dem som är här är Gösta Berg. Han bor i Köpenhamn, men har varit hemma över valborg och passar nu på att visa sitt stöd för Ukraina och det ukrainska folket.
– Det är min förbannade plikt att vara här och protestera mot kriget som ryssarna har inlett mot ett annat land. Det är inte så mycket annat jag kan göra. Men jag är besviken på att här är så lite ungdomar, var är alla studenter?
Kim LundI det ryska konsulatet är persiennerna neddragna och minnesstunden har knappast någon publik inne i den bruna tegelbyggnaden. Det syns inte heller någon hissad ukrainsk flagga i parken bredvid konsulatet, den som Åbobon Mikko Kiiskinen brukar hissa.
– Vajern försvann i natt, den är säkert hos ryssarna nu, säger han.
Kim LundKlädda i Ukrainas blågula färger står Niina Litja och Mikko Hanhiala och tittar ut över folksamlingen.
Arkiv/Kim Lund
– Vi kan inte göra så mycket annat än att vara här och visa vårt stöd, det är fint att det ordnas en sådan här minnesstund. Man blir förtvivlad och känner sig maktlös.
– Vi är ändå inte oroliga för att Ryssland angriper Finland. Jag har bara flickor som inte har gjort värnplikten, det skulle kanske kännas värre och osäkrare om det var pojkar, säger Litja.
Vid staketet mittemot konsulatet brinner några gravljus. Bredvid dem står Else-Maj Suolinna och Claire Bell. Else-Maj demonstrerar utanför konsulatet flera dagar i veckan, Claire brukar stanna upp då hon kommer från dagiset bredvid konsulatet.
– Jag läste på Facebook att det ordnas en sådan här tillställning och är därför här. Jag blir mer och mer förtvivlad då allting ser ut att bli värre och krigshandlingarna allt råare, man vet inte hur allt ska sluta.
Kim LundMinnesstunden avslutas med att folk plockar med sig av blommorna och sprider ut dem i Vårdbergsparken som en påminnelse om att vi inte ska glömma krigets offer.
Kim Lund
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.