"Tänk om myndigheterna skulle upprätta en webbsajt där man får anmäla den som begår fel!"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Coronakrisen väcker alla möjliga känslor till liv. En av de starkaste är indignationen över dem som bryter mot reglerna.
”Vad gör de där 70-plussarna i matbutiken?” ”Titta på gänget som spelar frisbee-golf i parken, utan att hålla skyddsavstånd!” ”En helsingforsare! Vad gör han i vår lilla by?” ”Hur täcks man hosta sådär oskyddat i bussen”?
Lusten att skvallra aktiveras. Tänk om myndigheterna skulle upprätta en webbsajt där man får anmäla den som begår fel! Den kunde tänkas bli populär. Fungera som en formell version av de sociala mediernas sociala kontroll.
Organiserat angiveri bland medborgarna är en välkänd metod under krig och undantag.
En av de mest kända angiveriorganisationerna i vår närhistoria är östtyska Stasi. Men också Finland har en historia av medborgarangiveri. Under krigsåren 1939-44 verkade tre organisationer (Maan Turva-Hembygdsfronten, SAT Suomen Aseveljien Työjärjeistö och VIA Vapaus, Isänmaa, Aselvejeys) med uppdrag att rapportera stämningsläget bland civilbefolkningen.
Högkvarteret för nätverken fanns på Berggatan 22 i Helsingfors. Angivarna, de så kallade agenterna, skulle ta reda på hur hemmafronten tänkte. Kring 18 000 finländare bidrog till det nationella underrättelsesystemet.
Till agenternas uppdrag hörde också att aktivt bearbeta befolkningens åsikter och att korrigera uppfattningar som sänkte stridsmoralen.
I Helsingin Sanomat (3.4 2020) berättas historien om en 90-åring som lämnar sitt FPA-kort, fullmakt till apoteket, inköpslista och en ansenlig summa pengar till en okänd hjälpare som ska handla mediciner och livsmedel. Det är sådan tillit som format Finland till vad vi har idag.
Det samhälleliga förtroendet – också för myndigheter – lyfts ofta fram som en förklaring till att finländarna är lyckligast i världen.
Vem vill vara opålitlig, en skvallerbytta? Vem vill ange grannar, arbetskamrater, släkt och vänner?
Forskaren Anna Kortelainen är en av författarna till en bok om de finländska underrättelsenätverken under kriget. Hon säger i en intervju för Yle (24.10 2019) att agentskapet sannolikt gav en känsla av att man är betydelsefull, har en uppgift, att man bidrar till ett högre mål.
Men de skriftliga rapporter som de civila agenterna lämnat förstördes till stora delar efter krigsslutet – för att förhindra att de skulle orsaka skada både för angivarna och de angivna.
I undantagslägen kan ens personlighet få skarpare konturer än vanligt. På gott och ont.
Bittra domar över medmänskligheten – till exempel på sociala medier – kan orsaka djupa sår.
I den uppskruvade stämning som råder just nu är det kanske läge till och med för bibliska citat: Ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.