Ta ett glas vatten
Kommer ni ihåg akrylamid? Det har gått över femton år sedan svenska forskare slog larm om det farliga ämnet. Fokus var inställt på chips, som enligt forskarna kunde ha särskilt höga halter av det.
Medier skrev om alarmerande höga värden och hur chips kan ge cancer. Det här skulle påverka livsmedelsindustrin i hela världen!
De som den våren 2012 hade sett fram emot myskvällar i soffan, med stora chipspåsar i famnen, hostade säkert till.
Det hela blev inte direkt muntrare då det visade sig att det mångsidiga ämnet akrylamid också används som en aktiv substans i tätningsmedel då man stoppar vattenläckage i tunnelbyggen. Tätningsmedel och chips, vilken kombination!
Ett knappt år senare var slutsatsen entydig: Akrylamid ger inte cancer. I alla fall gick det inte att påvisa en koppling till någon av de så kallade fyra stora cancersjukdomarna.
Tvärtom fanns det indikationer på att en hög konsumtion av akrylamid kunde minska (!) risken för tarmcancer.
Livsmedelsverket i Sverige slog fast att det inte är en poäng i att ändra matvanor på grund av akrylamid. Dessutom är det så att allt som man konsumerar för mycket av utgör en hälsorisk. Också akrylamid.
Frågan är vad som är en relevant risk. De som proppar i sig massor av chips borde kanske tänka på sin hälsa, jo, men inte på grund av akrylamid.
Det är för övrigt kaffe som nu är i fokus då EU synar eventuella risker med akrylamid.
Efter beskedet från Livsmedelsverket var det bara att sätta sig i soffan igen för att mumsa chips. Dessutom verkade det som om akrylamid rentav kunde ses som en indikator på att något är gott: ämnet sades uppstå då aminosyror och sockerarter hettas upp och ger den välsmakande stekytan på kött och den goda skorpan på brödet.
Källkritiska röster höjdes också då det visade sig att forskarna som gick ut och varnade för nervskador, cancer och bestående genetiska skador var pressade av budgetnedskärningar – och att alarmet hade tryggat tilläggsfinansiering för dem.
Larm avlöser varandra. Nu har vi ett nytt, inhemskt hot: I allas våra vattenkranar, varifrån vi tar världens bästa dricksvatten, kan det finnas nya skadliga ämnen. Det här gäller fastigheter där man inte bytt rören i en rörsanering (ett stambyte), utan valt en så kallad kallade sprutgjutning eller strumpning.
”Relining”, som svenskarna säger.
Branschorganisationen Fastighetsförbundet varnar för att en ny plastyta i vattenrör är det galnaste man kan göra i en fastighet hus (Helsingin Sanomat, 4.12). I HS-artikeln kan man läsa kommentarer av en VVS-expert och en byggchef.
Artikeln förklarar inte när värme-, ventilations- och sanitetsexperter blivit sakkunniga också då det gäller hälsa. Och när byggchefen sedan lägligt passar på att föreslå en rörsaneringsmodell som kunde ersätta sprutgjutning eller strumpning, blir man som läsare något tveksam till det medicinsk-vetenskapliga innehållet.
En tjänsteman från Miljöministeriet får också kommentera uppgifterna, dock utan några som helst hänvisningar till bevisade hälsoeffekter.
Tekniken är alltså det ”galnaste” alternativet, enligt Fastighetsförbundet, utan hänvisning till forskning som tyder på risker. Logiken haltar. En hänvisning till hur ett ”vatteninstitut” i Björneborg efterlyst forskning – år 2012 – är inget mycket till bevis.
Frågan gäller bisfenol A, BPA, en av världens vanligaste plastkemikalier. Svenska myndigheter har för flera år sedan studerat halterna i förnyade rör och inte kommit fram till några oroväckande resultat. Likväl är det bra att vara på den säkra sidan: För mycket av vad som helst är inte bra, så Sverige förbjöd i fjol användningen av BPA vid relining av dricksvattenrör.
Frågan är vad som är en relevant risk. BPA kan hittas i cd-skivor, byggmaterial, plastflaskor, matförvaringslådor, elektronik, tandfyllnadsmaterial, på insidan av förpackningar för livsmedel, såsom konserv- och läskburkar… Kanske vi kan minska intaget av BPA på andra sätt? Dessutom:
”I människor bryts BPA snabbt ner och ackumuleras inte i kroppen”, enligt Karolinska institutet
BPA kanske förbjuds också i våra dricksvattenrör, som en följd av en ny förordning som snart träder i kraft. Svenskarna har ändå fortsatt sprutgjuta och strumpa sina rör, så själva tekniken behöver ändå inte slopas.
Precis som i det svenska chipslarmet kan vi fråga oss vem det är som nu uttalar sig, vem kan dra nytta av lite uppståndelse. Riskerna i allt annat vi lägger eller inte lägger på vår tallrik är säkert enormt mycket större än det som kommer ur våra nysanerade rör.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.