Förflytta dig till innehållet

Systematiskt arbete krävs för mera jämställda daghem – ”Barn ska få komma till ett daghem där kön inte är avgörande för hur barnet bemöts”

Arkiv/Annina Suominen
ett barn
Alla barn ska bli jämlikt bemötta men det finns brister i hur det sköts på daghem i Finland. Ny lagändring ska åtminstone göra målsättningarna tydligare då daghemmen ska integrera jämställdheten i arbetet tydligare i framtiden.

Kommuner har ofta jämställdhet nedskrivet i målsättningarna för småbarnspedagogiken. Men det är ofta organisationer eller enskilda personer som fungerar som stöd i det konkreta arbetet, konstaterar Sara Sundell.

Att jämställdhet ska integreras tydligare inom småbarnspedagogiken i framtiden kan med andra ord ställa större krav på de som ordnar småbarnspedagogiken.

Sundell leder jämställdhets- och jämlikhetsverksamheten på Folkhälsan. Hon har tillsammans med projektledaren Nea Alasaari på Kvinnosakförbundet Unionen gjort en rapport på beställning av Nordiska ministerrådet, som används som bakgrundsinformation då ny lagstiftning dras upp.

Finland är inte sämst på jämställdhet av de nordiska länderna och de självstyrande områdena då det gäller lagstiftning, praktiskt arbete och styrning, visar rapporten.

– Men det finns en hel del att förbättra. Finsk lagstiftning lyder att målet är att jämställdhet ska främjas inom småbarnspedagogiken men en konkret lag saknas.

Hon tog ingen plats över huvud taget, vilket betydde att hon inte var ett problem

Det saknas bland annat uppföljning och det finns heller inga krav på att personal som arbetar inom småbarnspedagogiken ska vara utbildad inom jämställdhet.

Ämnen som jämställdhet och jämlikhet kan ingå i utbildningar men erbjuds oftast som frivilliga kurser.

– Det handlar i grunden om att alla barn har likadana rättigheter oavsett kön, könsuttryck och könsidentitet. Men man kan arbeta med det på olika nivåer. Sverige och Norge har kommit lite längre än andra länder, där finns det kommuner som arbetar strukturerat med alla daghem och ser vad som fungerar. Till exempel arbetar en enhet i Uddevalla med fysisk integritet och våldsförebyggande verksamhet, säger Sundell.

Sundell ledde bland annat projektet ”Ett jämställt dagis” 2009 som involverade två av Folkhälsans daghemsenheter, en av dem Kastanjen i Åbo som fortfarande arbetar enligt principer om jämställdhet.

Inom projektet filmades vardagen på daghemsenheterna och Sundell analyserade hur personalen bemöter barnen. Sedan dess har hon utfört flera liknande projekt och resultatet överraskar alltid de som filmats.

– Varje gång kommer det fram saker som personalen inte alls har tänkt på. På ett daghem fanns det en snäll flicka som alltid gjorde vad man skulle göra. Hon tog ingen plats över huvud taget, vilket betydde att hon inte var ett problem som man måste sätta tid och energi på. Det betydde också att hon inte fick någon uppmärksamhet.

– Under en av dagarna som jag filmade så var det ingen av personalen som pratade med henne en enda gång då det gällde den ledda verksamheten. Det var jobbigt att titta på det här med personalen efteråt, för det var aldrig deras mening att göra något fel.

Vissa kan bli beroende av uppmärksamhet

Alla har ändå lika stor rätt att bli sedda och få uppmärksamhet.

– Det blir ofta så att de barn som är vilda, gråter eller är högljudda får mera uppmärksamhet. Det kan leda till att de blir beroende av att få uppmärksamhet genom sitt beteende. På Folkhälsans daghem har vi jobbat mycket med att fördela uppmärksamheten, att vissa behöver mera stöd än andra men alla behöver något. Vi har också ett utbud av utbildningsmaterial att ta del av.

För att alla barn ska få lika bra behandling inom småbarnspedagogiken i Finland är det bra om tydliga ramar ritas upp så att ett dagis inte är bättre än ett annat beroende på hur väl jämställdhetsplanen implementeras.

– Barn ska få komma till ett daghem där kön inte är avgörande för hur barnet bemöts. Men dit når man inte utan systematiskt och målmedvetet arbete.

– Det finns inga färdiga bottnar och strukturer. Det är upp till hur ambitiös man vill vara. Den bästa planen är en sådan som man lyckas integrera i den vanliga verksamheten, så att det inte känns som om det här är ”ännu en sak vi måste göra” för stressad dagispersonal.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter