Natalie Skogman 15.06.2024 04:00

Vi möter upp den skivaktuella artisten vid ett kafé en regnig och tidig torsdagsmorgon. Hon parkerar sin knallröda vespa utanför och vandrar in med den bubbelgumsrosa hjälmen i handen.

En del kan känna igen Alica Viitanens ansikte om man besökt Bar Ullakko på Eriksgatan, som hon är delägare i. Andra känner igen henne från de akustiska gigs hon gjort runtom Åbo som sångaren Aicha.

Viitanen växte upp i Lappland vid gränsen mellan Sverige och Finland, med mamma från svenska sidan och pappa finska. Hon har bott i bland annat Stockholm och Melbourne innan hon för fem år sedan flyttade till Åbo.

– Det fanns egentligen inte någon mening med att jag kom till just Åbo, jag gjorde det rent på intuition för att jag ville testa på någonting nytt.

– Jag flyttade hit några månader innan coronapandemin bröt ut, så det var en ganska konstig tid i mitt liv då jag inte kände någon här. Men på senaste tiden har jag börjat känna att jag faktiskt är Åbobo, säger Viitanen.

En framgångssaga inleds

Viitanen flyttade till ett hus i Norrstan där också många andra unga bodde som hon blev bekant med. Hon fick jobb inom restaurangbranschen och därifrån började livet rulla på.

Genom gemensamma vänner träffade hon producenten Matias Pasonen. Han hade hört Viitanen uppträda, och en barkväll för drygt två år sen gick han upp till henne och sa att de borde göra ett projekt tillsammans.

Projektet resulterade i Aichas första album Era, som de spelade in i Pasonens studio på Västerlånggatan.

– Vi märkte snabbt att kemin mellan oss funkar bra och båda hade några genomförbara idéer. Det tog inte lång tid innan vi började jobba på två låtar, lika fort bestämdes det att vi kör på och göra en hel skiva, berättar Viitanen.

– Mitt sound och min bakgrund är präglad av R&B och soul, jag har alltid tänkt att det är sådan musik jag ska göra. Eftersom Matias har en väldigt elektronisk bakgrund tänkte jag först att det här inte kommer att gå.

– Den största utmaningen var kanske just det att jag inte kände att våra stilar passar ihop. Men det var kanske också för att jag aldrig tidigare skapat någonting själv, jag har alltid sjungit covers. Nu känner jag ändå att jag också kan äga den riktningen och rösten som jag fann under inspelningen.

Aicha

EP:n Era utkom i slutet av april efter två års arbete. Den består av sex låtar som alla är skrivna och framförda av Viitanen själv.

– Skivan är ganska tungsint och handlar mycket om omöjligt kärlek. Min favoritlåt är kanske därför ”After all”, för den är mest lättsam. Jag skrev den när jag var jättelycklig och småkär. Jag var i Australien och jag kände mig så fri efter allt det som varit. Låten har mycket känsla och jag blir glad när jag lyssnar på den, säger Viitanen.

Någon desto längre paus blev det dock inte för Viitanen, som redan börjat jobba på nästa projekt.

– Jag har ganska dåligt tålamod så för mig är två år en lång tid. När jobbet var klart för min del och det bara var Matias mixande kvar så började jag redan skriva på nästa album. Det var som att min hjärna blev tom och jag blev jättekreativ.

– Kanske det beror på våren, sommaren och värmen men jag har haft ett sådant otroligt flow på senaste tiden.

Från härmskrika till självlärd sångfågel

Viitanen berättar att hon redan som fjortonåring började skriva egna låtar och hur hon sedan barnsben älskat att uppträda.

Om helgerna när hon hjälpte sin mamma med att städa och baka så var det ofta Survivor-albumet av Destiny’s Child som spelades i bakgrunden. Den unga Alica Viitanen lärde sig engelska genom att hon sjöng med till texterna, och sjunga lärde hon sig genom att imitera artisternas sångröster.

– Min största styrka har alltid varit det att jag är så skicklig på att imitera. Det är också anledningen till att jag blivit så bra som jag blivit. För jag är ju bra på att sjunga, jag känner på riktigt att det är det enda jag kan. Men det är på ett sätt också skönt, för det är något som ingen kan ta ifrån mig.

Genom att imitera favoriter så som Amy Winehouse, Rihanna, Emeli Sandé, Seinabo Sey och Cherrie och därefter även manliga artister som James Arthur och Prince hittade Viitanen sitt signatursound.

Hon beskriver sin sångröst som väldigt låg, den bästa av två världar, skum och lite udda.

– Varför ska jag sjunga högt om det låter bättre när jag sjunger lågt? Lauryn Hill är kanske den största anledningen till att jag vågade bli tjejen som sjunger lågt. Jag kan inte riktigt förklara det men när jag sjunger lågt så känns det så mjukt och skönt, det är den bästa känslan i hela världen.

Alica Viitanens mamma såg någonting utöver det vanliga och uppmuntrade henne att fortsätta med det hon är bra på. Det vill säga sången och musiken.

– Att jag först nu börjat göra musik får mig ibland att fundera om jag är för gammal eller om det är för sent. Jag kan ju inte bli någon 30-årig popstjärna, och det kanske jag inte heller vill bli. Men eftersom att musiken alltid varit med i mitt liv kan jag ibland undra varför det här inte har hänt förrän nu, säger Alica Viitanen.

Natalie Skogman

Något som möjliggjorde skapandet av debutskivan är faktumet att Viitanen numera är delägare i Bar Ullakko. När erbjudandet kom så kändes det naturligt att tacka ja.

– Det är klart att man inte har mycket fritid som företagare, men det ger mig mycket spontan tid vilket man behöver om man ska skapa någonting. Det tillåter mig att jobba med musiken och ger mig utrymme och frihet att tänka på min framtid. Jag använder också stället som en liten studio.

I höst väntar studioinspelningar och planen är att nya låtar ska släppas innan årets slut.

– Jag har skickat förfrågan till alla festivaler i Finland om att få uppträda nästa sommar. När jag blundar så ser jag mig på den stora scenen, det är klart. Drömmen skulle vara att uppträda på Kesärauha och Flow Festival, och varför inte i Sverige också. Men jag känner att grunden måste vara här i Finland, jag vill först lyckas och bli sedd här, säger Alica Viitanen.

– Jag håller nu på med ett projekt på finska, vilket ges ut till näst. Det känns annorlunda och mera personligt att skriva på finska, men jag skulle inte enbart vilja sjunga på finska.

– Planen är att göra ett akustiskt och organiskt album med låtar på kanske både finska, svenska och engelska. Jag har inga problem att göra det ena nu och det andra nästa månad. Som oberoende artist kan jag göra hur jag vill, jag får experimentera och testa mig fram.

Är det viktigt för dig att fortsätta vara en oberoende artist, eller skulle du ta emot skivkontrakt om du fick chansen?

– Halva mitt liv har jag levt utan internet och sociala medier, jag har heller aldrig varit särskilt intresserad av den delen eller av att vara offentlig. Fast jag är bekväm med människor så är jag blyg med uppmärksamhet.

– På sätt och vis vet jag inte heller riktigt vad det innebär att vara kommersiell. För mig är Aicha och Alica samma människa. Jag tror inte att jag skulle kunna separera de två, och det vill jag inte heller.

– Därför skulle det vara svårt för mig att vara under ett skivbolag, men klart att det är något jag drömt om i hela mitt liv. Fram tills vi började jobba med Era så visste jag inte heller att man kunde bli artist utan ett skivbolag. Det är kanske inte lika stort när man gör allt själv, men det kan bli det.

Aicha spelar skivan i sin helhet samt akustiska covers på Domkyrkotorgets uteservering i dag, lördagen den 15 juni klockan 17.

Natalie Skogman
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln