Svenskans svängrum krymper, även i skärgården
Ingen förnekar att Åbolands skärgård blivit mer finskspråkig, kunde man läsa som rubrik i ÅU. Det är ingen nyhet, det är en realitet.
Det borde inte vara någon överraskning för någon att det svenska språket blir allt mindre i olika sammanhang i Finland. Det här syns i praktiken på många vis.
Det är inte överraskande att svenskan blir allt mera osynlig. Det handlar främst om att intresset för att hålla svenskan som ett levande vardagsspråk inte är stort. Det är allt färre som upplever det som viktigt att kunna använda svenska. Om de svenskspråkiga inte pratar svenska, utan byter till finska, är det inte heller värt mödan eller kostnaderna att erbjuda service på svenska.
Problematiken gäller inte i första hand antalet svenskspråkiga i Finland, det handlar om att det blir allt färre tillfällen att använda svenska. Särskilt inom servicebranschen anses det inte mera vara en fördel eller en styrka att erbjuda service på svenska.
År 1980 fanns det cirka 300 000 personer med svenska som modersmål i Finland, år 2020 var motsvarande siffra 288 000 personer. Det som också inverkar på svenskans ställning i vardagen är den stora ökningen av personer med ett annat modersmål än svenska eller finska.
År 1980 fanns det cirka 9 000 personer i Finland med ett annat modersmål än svenska eller finska, år 2020 var motsvarande antal nästan 460 000 personer. Denna siffra kommer ytterligare att öka kraftigt då Finland är i stort och akut behov av arbetskraftsinvandring, speciellt inom vårdbranschen.
Situationen är olika i olika delar av landet. Svenskfinland är ett samlande begrepp som beskriver många olika verkligheter i vårt land. I Egentliga Finland tyder mycket på att det endast är en tidsfråga innan svenskan blir ett språk som används i specifika samt inramade svenskspråkiga kyffen eller kontexter.
I Åbo är slaget om svenskan i det stora hela förlorat, svenskan har blivit en privat angelägenhet. Svenska pratar man hemma, med bekanta och i skolan, i skolan i alla fall under lektionerna. Tvåspråkighet i Åbo betyder att man byter till finska genast då inte alla i sammanhanget kan svenska.
Skärgården följer den allmänna trenden, trots att svenskan lyckats behålla sin position längre i den starka svenskbygden i skärgården.
När befolkningen i skärgården krymper, krymper också svenskan som språk. Den här utvecklingen kräver ingen särskild doktorsavhandling för att verifieras.
Befolkningsminskningen verkar fortsätta och befolkningsstrukturen förändras i skärgården. Det är svårt att få tag på arbetskraft, då allt flera bland befolkningen i skärgården är äldre än 65 år.
Arbetskraftbristen gäller inte bara turistbranschen i skärgården. Vi har framför oss en framtid där allt flera i till exempel vårdbranschen kommer att ha ett annat modersmål än svenska eller finska. Andra realistiska lösningar finns inte just nu.
Det finns orsak att fundera på hur man vill hantera den språkliga förändringen i skärgården eller om det överhuvudtaget är någonting man ska reflektera över?
Man kan välja olika infallsvinklar, men utan starka svenskbygder, blir svenskan allt mera osynlig i Finland. Att jobba för att svenska är och förblir ett livskraftigt språk i skärgården, är inte samma sak som att jobba mot andra språk. Det finns utrymme för alla språk i skärgården.
Intresse för och tillgångar till att hålla svenskan levande finns i Finland. De relativt stora resurserna som finns för bevarandet av svenskan och den svenska kulturen Finland har i dag en tendens att kanaliseras till vetenskapliga eller abstrakta projekt som ska var nyskapande. Dylika projekt är viktiga och behövs, men ska vi ha starka svenskspråkiga bygder i Finland, skulle det gälla att i Svenskfinland allt oftare rikta blicken mot marken i stället för molnen.
De resurser och krafter som finns i Svenskfinland verkar ibland leva och agera som om varje vardag vore söckenhelg. Större uppmärksamhet måste fästas vid att de traditionella svenskbygderna hålls levande. Nya svenskbygder kommer man inte att lyckas bygga upp. I synnerhet i södra Finland har svenska språkets svängrum krympt avsevärt och takten verkar inte avta.
Finns det inte en stark svenskbygd även i södra Finland, kommer det på längre sikt inte heller att finnas möjlighet att tala svenska i Finland. Skolor och media på svenska är enligt olika undersökningar de viktigaste elementen för att hålla svenskan livskraftig i Finland.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.