Svenska regissören Michaela Granit känner sig hemma i Korpoström: "Stugan är fylld av historier och minnen"
När Michaela Granit var barn brukade hennes familj packa bilden full och ta alla husdjuren med till landet. Foto: Jessica Gröning
Michaela Granit utbildade sig inom regi och skådespeleri i Paris, och arbetade som skådespelare i ungefär tio år. Hon letade dock ständigt efter sina egna berättelser och började snabbt skriva pjäser själv. Som 30-åring debuterade hon som regissör på Göteborg stadsteater.
I dag regisserar Granit allt från nyskrivet material till klassiker.
Lång historia i Korpoström
Stugan i Korpoström har funnits i familjen i över hundra år. Granits pappa är finländare, men flyttade till Stockholm som 10-åring. Granit har därmed alltid haft en stark koppling till Finland. Sedan barndomen har hon spenderat somrarna i Korpoström.
Stugan i Korpoström ligger precis vid havet. Michaela Granit tycker om att njuta av utsikten under morgonkaffet. Foto: Jessica Gröning
— Under en lång period var det just Korpoström som kändes mest som mitt hem. Platsen är fylld av historier, berättelser och minnen.
Många av Granits minnen på stugan är lyckliga, där gemenskapen är en viktig faktor. Men bland alla barndomssomrar i Korpoström finns också mindre trevliga upplevelser.
— Jag gick igenom en vildare period som barn. Då bröt jag till exempel benet och skadade mig när vi lekte i höstacken. Jag minns också en gång då vi blev fast i en kraftig storm när vi seglade med pappa.
Jobbet en del av stugvistelsen
Kreativiteten frodas på stugan i Korpoström. Här känner Granit sig fri, och inspireras av möten med människorna i närheten. Det finns en generationsöverskridande tradition av berättande på stugan. Släkten är nära, bland annat Granits bröder och mor har också stuga i området.
I verkstaden arbetar Granit med sina projekt. Byggnaden fungerar också som sovplats för gäster. Foto: Jessica Gröning
Vardagen på stugan består till viss del av arbetet med projekt i verkstaden. Det sker oftast på förmiddagen, då får hon mest ro. Men online-möten kan också ske andra tider. Granit har bland annat ett regiprojekt på gång i Danmark. Stugan har aldrig enbart varit en avslappnande semesterplats.
— Farfar jobbade alltid på stugan, medan farmor arbetade i trädgården. Som barn hämtade vi mjölk från kossorna på ön, vilket var en fantastisk upplevelse. Det finns kvar klara spår av bönder, fiskare och sjöfarare här.
Segling nära hjärtat
Då Granit inte arbetar älskar hon att segla i skärgården. Det bästa med seglingen är att upptäcka nya öar. Familjen har ofta packat en matsäck och tagit sig till öar för att bada i havet och ta det lugnt. Seglingen hör till släktens historia, och Granit lärde sig av sin far hur man läser av väder och vind och hur man tar i land.
— Lyckan när man hittar en ny ö är svår att toppa, ännu idag. Seglingen har nog vissa saker gemensamt med regissörskapet. Båda kräver intuition och snabba beslut.
På stugan finns det rum för att tänka och vara för sig själv. Men släkten och bekanta finns alltid nära då umgänge lockar. Foto: Jessica Gröning
Andra hobbyer på stugan är bland annat läsning, svampplockning, promenader och cykelutfärder till byar i närheten. Också underhållsarbetet på stugan finner hon lustfyllt.
— Jag gillar att se landskapet här som ett öppet rum. Jag kan skapa det rum jag vill. Det här saknar jag i Stockholm.
I Korpoström har familjen ofta firat olika högtider. Midsommaren firas med släkten utanför stugan med god mat och dans. Födelsedagar har firats ute på gården eller på en ö i skärgården. Julen och påsken har också tidigare firats här med familjen.
— Då vi samlas med bekanta för umgänge här kan det bli upp till hundra av oss på plats. När barnen var små spenderade vi varje skollov på stugan.
Bekant med Finland via jobbet
Arbetet har tagit Granit till olika platser i Finland. Hon har bland annat bott i Åbo och Helsingfors, och säger att hon trivs i båda städerna.
— Jag tycker om att arbetet får mig att utforska nya städer. Åbo var tidigare ganska obekant för mig. Jag har lärt känna staden bättre, bland annat via filmprojektet Dream Business som finns på Yle Arenan. Nu tycker jag att staden är riktigt trevlig.
Början till arbetet i Finland blev uppsättningen av Susanna Alakoskis roman ”Svinalängorna” vid Wasa teater för tio år sedan. Samarbetet med Alakoski fortsatte med pjäsen ”Lyckliga slut”, som består av 17 berättelser om kvinnor som har kommit vidare från destruktiva relationer.
Samarbete finns också med finländska skådespelare. Granit har bland annat jobbat med Linda och Tobias Zilliacus (som intervjuades i ÅU i onsdags).
Granit regisserade pjäsen ”Morfars Mauser”, som hade premiär under våren på Lilla Teatern. Pjäsen är skriven av Marcus Rosenlund, och är en stark och drabbande skildring av mobbning.
— Pjäsen råkade komma precis då coronaepidemin började leda till restriktioner i Finland. Vi hoppas att föreställningen kan få ett vidare liv senare istället.
Michaela Granits farmor arbetade mycket med blomrabatterna på stugan förr. Även idag är blommorna uppskattade på gården. Foto: Jessica Gröning
Michaela Granit
Ålder: 58
Född och bosatt i: Stockholm
Sommarstuga: I Korpoström
Familj: Har en son och en dotter med sambon Ivan. Katten Nami hör också till familjen.
Yrke: Regissör, manusförfattare och projektledare. Arbetar just nu på distans med bland annat en nyskriven opera i Danmark.
På fritiden: Jag kombinerade mina fritidsintressen med mitt arbete, så gränsen mellan arbete och fritid är svår att dra. Men tycker om att läsa, skriva och skapa överlag.
Äter helst på sommaren: Fisk och grönsaker.
Dricker helst på sommaren: Kaffe och vin.
Gör helst på stugan: Fixar i trädgården, seglar och umgås.
Favoritutflyktsmål i skärgården: En ö som jag inte har upptäckt än. Jag besökte till exempel nyligen Måskläpparna.
Bästa sommarminnet: När vi samlas på stugan och umgås med familj och vänner, mötena med människorna som uppstår.
Värsta sommarminnet: Som 5-åring fick jag blindtarmsinflammation på stugan. Då blev det bråttom till sjukhuset i Åbo. Situationen blev snabbt livsfarlig. På sjukhuset pratade alla finska som jag inte förstod, och jag kände mig ensam.
Läs även den här intervjun med Michaela Granits farfar, Nobelpristagaren Ragnar Granit, som ÅU publicerade i juni 2017:
Korpo var klippan i Ragnar Granits liv
Jessica Gröning
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.