Carina Holm 22.02.2019 04:10

Död havsbotten är inget roligt. Den luktar väldigt illa eftersom den innehåller giftigt svavelväte och ser ut som sjuklig gråsvart kompakt lera.
Död havsbotten uppstår när syrebristen är så allvarlig att havsbottnen blir helt syrefri.
Utan syre – inget liv.
Också små bottendjur som man inte kan se med blotta ögat behöver syre för att andas.
Utan syre, inga mikroorganismer eller bakterier, som behövs för att bryta ned döda fiskar och växter som sjunker ner till havsbottnen.
Syrebrist förvärrar övergödningen.
I mitten av februari meddelade Finlands miljöcentral att syreläget i Finska viken är exceptionellt dåligt i år.
Uppgifterna bygger på resultat från forskningsfartyget Aranda, som har undersökt Östersjöns kemiska och fysikaliska tillstånd mellan den 22 januari och den 1 februari i år.
Finska vikens djupa bottnar är för tillfället syrefattiga och på de värsta ställena till och med syrefria.
Det mest uppseendeväckande med resultaten från Aranda är, enligt specialforskaren Harri Kankaanpää vid Finlands miljöcentral, att fosforkoncentrationen i vattnet var så hög för årstiden, medan syrehalten i Finska viken och i Östersjöns norra bassäng var så låg.
Så här låga syrehalter upptäcks bara en eller ett par gånger per årtionde i Finska viken.
Syrebristen i de djupaste områdena också i Bottenviken har förvärrats.
Också Skärgårdshavet fick besök av forskningsfartyget Aranda under sin resa.
Syrehalterna i de yttre delarna av Skärgårdshavet uppges vara normala för årstiden.
Men det fanns tecken på att nivåerna av fosfat i ytvattnet var högre än vanligt.
Det är kanske tidigt att påminna om sommarens kommande algblomningar redan i februari. Miljöcentralens första algrapporter kommer i början av juni.
Men förhöjda halter av fosfater och låga syrehalter bådar inte gott.
Samtidigt kan forskarna vid Finlands miljöcentral konstatera att den yttre fosforbelastningen som rinner ut i Östersjön har halverats under 2000-talet.
Det är en god nyhet, mycket god, men det räcker inte.
Det tragiska är att även om man skulle lyckas stoppa alla utsläpp av fosfor och kväve som rinner ut i vattendragen och vidare ut i Östersjön kommer havet fortsättningsvis att lida av den interna belastningen, då lagrade näringsämnen frigörs från havsbottnen och på det sättet bidrar till övergödningen.
Det betyder inte att vi kan rycka på axlarna och ge upp. Långt ifrån.
Miljöcentralens äldre forskare Pekka Kotilainen sammanfattar läget när han säger att Östersjöns situation bara kan förbättras genom långsiktigt internationellt samarbete.
Östersjöns tillrinningsområde är ungefär fyra gånger större än själva Östersjön, där fjorton stater med sina närmare nittio miljoner invånare bidrar till utsläppen av både gödande ämnen och miljögifter från såväl industrier som lantbruk.
Enda sättet att stoppa övergödningen av Östersjön är att fortsättningsvis minska utsläppen av gödningsämnen från land.
När den omfattande rapporten om Östersjöns tillstånd, ”Havsmiljöns tillstånd i Finland 2018”, publicerades i fjol i december av över åttio finländska experter, betecknas Östersjöns helhetstillstånd som svagt, men spår av förbättring märks.
Speciellt de kraftåtgärder som har gjorts i östra Finska viken har glädjande nog burit frukt.
I rapporten har man för första gången också beräknat de ekonomiska effekterna av om Östersjöns tillstånd skulle förbättras så mycket att det kunde betecknas som gott.
I så fall kunde det till och med handla om 430 miljoner euro per år.
Om ej om i vägen vore…
Vägen från svagt till gott är dock inget man klarar av i en handvändning.
I dag har hotet från mikroplast i haven tagit mycket av uppmärksamheten från övergödningen.
De årligt återkommande algblomningarna har blivit just årligt återkommande.
Tyvärr är hotet från plastskräpet inget ersättande hot.
Östersjön måste tackla bägge parallellt.
Eller rättare sagt: det är vi, alla nittio miljoner som bor och verkar runt Östersjön, som måste fortsätta jobba för vårt närhav, så att vi kan simma både i sommar och kommande somrar.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln