Svårt med verklighetssinne i skolfrågor
Kimitoön och Hangö har få elever som börjar sin skolgång, samtidigt har också de två kommunerna den största andelen invånare som är över 65 år.
I Finland finns flera områden där elevantalen i skolorna minskar. I Sydvästra Finland kommer många kommuner de närmaste åren att bli tvungna att fundera på vilka åtgärder man ska vidta med skolnätet.
Att diskutera skolor och elevantal verkar vara en svår sak. Politiker undviker helst hela diskussionen och tjänstemännen levererar hoppfulla svar och vill ge ett sken av att solen skiner, trots att det enligt elevprognoserna ska regna på många orter.
En skola har en stor betydelse för den ort där skolan finns. Ju mindre kommun och ju mindre by, desto större är skolans betydelse för sin näromgivning. I vissa fall handlar det inte ens om rationella funktioner eller fördelar, utan om symbolvärdet.
Det är alltid en förlust för lokalsamhället då en skola läggs ner, men vissa gånger finns det inte andra alternativ. Även inom skolvärlden pågår en tudelning. I flera stora städer kämpar skolorna med att lokalerna blir för trångbodda, men mindre orter har svårt att fylla klassrummen.
Även i ÅU:s granskning av skolorna i Åboland och Västnyland syns en ökande tudelning, också inom kommunerna. Skärgårdsförhållanden och överlag glesbygd behöver andra kriterier än större tätorter då man jämför olika skolor. I vissa fall kan avståndet till närmaste skola motivera att man upprätthåller små enheter.
Frågan om när en skola ska anses vara liten har många svar. Men om en skola har färre än 10 elever på någon årskurs, kan man kalla skolan liten. Ett av huvudargumenten i skoldiskussioner brukar vara att en skola kan skapa inflyttning till byn. Det finns en viss sanning i påståendet, men varför fylls inte byarna redan nu av nya invånare, om små skolor har en så stor dragningskraft?
När ÅU berättade om antalet elever som ska börja i första klass i Åboland och Västnyland, sticker Kimitoön och Hangö ut i jämförelsen. I dessa kommuner är det inte bara antalet barn som är ett problem. Även den stora andelen invånare, som är 65 år eller äldre, skapar huvudbry för kommunerna.
I Kimitoöns kommun finns en skola, Amosparkens skola, som har ett lite mera stabilt elevunderlag. I de övriga skolorna är det under tio elever som börjar i årskurs ett. För Kimitoöns del är det bra att man redan tidigare haft mod att se över skolnätet, annars skulle situationen i dag vara ytterst besvärlig.
När man tittar tio år framåt, kan det på Kimitoön igen bli aktuellt att justera skolnätet. Förändringsbehoven kommer inte att handla om kommunens ekonomi, utan om att det finns för få barn. För Kimitoöns kommun är elevunderlaget en kritisk fråga också med tanke på framtiden för Kimitoöns gymnasium. Ett Kimitoön utan ett gymnasium ser annorlunda ut än dagens Kimitoön.
Hangö stad har definitivt samma problematik som Kimitoön. I Hangö är dock skolfrågorna mera akuta än i Kimitoön. Någonting bör göras i Hangö. Även i Hangö kommer det dalande elevantalet att hota gymnasiernas existens.
Pargas valde nyligen att sätta huvudet i busken i skolfrågorna. I Pargas är skolnätet en svår fråga. Få kommuner är så splittrade som Pargas. Elevunderlaget i vissa delar av Pargas är oroväckande lågt, men det är också svårt att hitta nya lösningar som fungerar i Korpo och Houtskär. Sammanfattningen för Pargas del är att staden har många väldigt små skolor.
Raseborg är geografisk en stor stad, men inte riktiga lika splittrad som Pargas. Raseborg har många skolor och inte heller i Raseborg har det varit möjligt att hitta en ny optimerad modell för undervisningen. I Raseborg är de många byarna en av stadens rikedomar och styrkor, men samtidigt utgör de en bromskloss för att utveckla staden.
I S:t Karins växer den svenskspråkiga befolkningen och S:t Karins svenska skola mår bra. Diskussionen om årskurs 7-9 kan bli aktuell i framtiden, om de svenskspråkiga i staden fortsätter öka.
I Åbo börjar 134 svenskspråkiga barn sin skolgång. I Åbo har de senaste årens utmaningar handlat om att skolornas lokaler har blivit för små. I Åbo kommer det också att behövas nya lösningar under de kommande åren. Hur ska man hantera en situation där elevantalet ytterligare ökar?
Efter årsskiftet blir skolorna kommunernas huvudbusiness. Vad ska kommunerna diskutera i framtiden, om man inte vågar föra realistiska diskussioner om bästa möjliga undervisningshelheter? Det är ändå inte någon enkel väg kommunerna har framför sig. Diskussioner om skolnätet skapar många starka känslomässiga argument och realismen kommer snabbt i bakgrunden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.