Svårt för SFP att nå tio procent — "138 000 av 140 000 röster kommer från fyra valkretsar"


Mandaten är det som räknas, säger SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff. Foto: Stefan Holmström
I en kolumn i HBL (9.7.2019) undrar Pekka Mattila, professor vid Aalto-universitetet och vd för Aalto Executive Education, hur det är möjligt att utvecklingen i SFP:s understöd är så platt.
– Hur kan understödet vara så urvattnat då de som delar SFP:s liberala och allmänhumana linje i vårt allt mer urbaniserade land blir allt fler för varje år som går? frågar han sig.
Hans förslag är att SFP borde vinna fler röster genom att vara trogen den liberala nordiska agendan och ”släppa lite på tygeln i de mest marginella och endast språkdrivna frågorna”.
Då kunde SFP komma upp i ett väljarunderstöd på tio procent, bedömer han.
Inte antingen eller utan både och
SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff säger att partiets mål naturligtvis är att öka sitt understöd, men att det inte handlar om antingen svenska eller allmänpolitiska frågor, utan om både och.
– Redan på 1960-talet konstaterade vi att SFP inte enbart är ett språkparti. Vi har två ben att stå på, det språkliga och det liberala eller frisinnade. Men i finska medier tenderar allt annat än språket att komma i skymundan.
Att komma upp i ett understöd på tio procent skulle kräva en enorm ansträngning i hela landet.
I vårens riksdagsval kom nämligen ungefär 138 000 av 140 000 röster från de valkretsar där Svenska folkpartiet traditionellt är starkt, det vill säga Nylands, Helsingfors, Vasa och Egentliga Finlands valkrets.
Partiet räknar med en basväljarkår på omkring 50 000 röster i Nyland respektive Vasa valkretsar, omkring 20 000 röster i Helsingfors och ungefär 15 000 röster i Egentliga Finland.
– Även om vi skulle bli det största partiet i valkretsarna i Nyland och Helsingfors skulle vi ändå bara växa med någon procentenhet och komma upp till åtta procent på nationell nivå.
Samtidigt saknar partiet en organisation som kunde understöda en strävan att bli ett stort eller medelstort parti i hela landet.
– Vi har inte lokalavdelningar och inte människor som kunde hänga upp valaffischer i hela landet.

SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff, här tillsammans med partiordförande Anna-Maja Henriksson. Foto: SPT
Omkring 13 000 röster per valkrets behövs för ett mandat
Men utvecklingen går stegvis och partiet har ställt upp kandidater i fler valkretsar än tidigare. De ger tilläggsröster, men påverkar inte mandatantalet.
– Vi måste få omkring 12–13 000 röster i en valkrets för att få ett mandat. Trots fler röster i övriga Finland är vi fortfarande långt från mandat i andra valkretsar än i de fyra där vi traditionellt är starka. SFP:s mandat avgörs i dem.
Fredrik Guseff säger att det handlar om små marginaler. Om partiet hade fått 1 150 röster till i Nyland hade man fått ett mandat till.
– Det är det närmaste ett tilläggsmandat vi har varit sedan valet 2003.
Mandaten räknas
Enligt SFP:s partisekreterare är det inte ett väljarunderstöd på fem eller tio procent som är avgörande för partiets makt.
– Det är mandaten som räknas. Alla inser inte att Svenska riksdagsgruppen har tio ledamöter trots att SFP bara har ungefär fem procent av väljarunderstödet.
Han jämför med De gröna som nu har tjugo platser riksdagen och som under föregående riksdagsperiod hade femton mandat, men som hade tio mandat under perioden före det, trots att partiet hade ett högre väljarunderstöd än SFP.
– Också VF, som nu har sexton mandat i riksdagen, uppfattas som mycket större än SFP, trots att partiet under föregående period hade tolv mandat.

SFP:s valvaka i Åbo under riksdagsvalet i våras. ÅU-foto
Hur ska SFP då växa?
– Många partier skulle vara intresserade av en sådan hokuspokus-metod, om det fanns en sådan. De gröna hade jobbat sedan 1983 för att få ett väljarunderstöd på tio procent, trots att de har en stor väljarpotential. Snart kan man väl säga att Centern också är ett tioprocentsparti, så det finns en stor efterfrågan på hokuspokus.
SFP kan inte ha en linje där man överger svenskan, eftersom det är den bas partiet står på, säger Guseff.
– Genom vår kommunikation och i vårt agerande kan vi växa stegvis. I till exempel städer som Vasa och Jakobstad har vi ett större understöd än bara bland svenskspråkiga. I Esbo har vi gjort två goda val efter varandra och i Lovisa har vi majoritet på kommunal nivå, trots att svenskan är i minoritet i staden. Så möjligheter finns.
Förenta Norden.