Suspekta personer inom Sannfinländarna
Skyddspolisen har stoppat två politiska utnämningar bland Sannfinländarna. Hur står det till med etiken i politiken?
Inom politiken finns det många starka bakgrundskrafter. Ministrarnas medarbetare har en stor roll, då de politiska besluten fattas.
Till ministrarnas stab hör både statssekreterare och specialmedarbetare. Behovet av statssekreterare ska bedömas i samband med regeringsbildningen. Statssekreterarna har en betydelsefull post och ministern kan förordna statssekreteraren till sin ställföreträdare.
Specialmedarbetarna, som ofta är flera per minister, har en mindre officiell roll än statssekreterarna, men också de har ett stort inflytande på beslutsfattandet genom att de deltar i beredningen av besluten.
I augusti stoppades finansminister Riikka Purras förslag till specialmedarbetare av Skyddspolisen. Enligt uppgifter i Iltalehti har Skyddspolisen i början av september stoppat kommunikationsminister Lulu Rannes förslag till statssekreterare.
Både Purra och Ranne representerar Sannfinländarna. Det är minst sagt pinsamt att Skyddspolisen har stoppat två utnämningar samt att personerna inte fått grön ljus i säkerhetsutredningarna.
Syftet med säkerhetsutredningsförfarandet är att förebygga verksamhet som kan äventyra den nationella säkerheten. Hur är det möjligt att ett parti, som är det näst största regeringspartiet, förslår personer som inte får rena papper i en säkerhetsutredning till centrala politiska poster?
Vilket ansvar har de politiska partierna när det gäller enskilda partimedlemmars kompetens och tillförlitlighet att utses till viktiga politiska uppdrag? Sannfinländarnas försök att utse personer, som enligt Skyddspolisen inte är pålitliga, till betydelsefulla politiska uppgifter, visar att partiernas ansvar är nästan obefintligt. Det här är oroväckande och visar på brister i det politiska systemet.
Eftersom det är uppenbart att man inte kan lita på partiernas bedömning av olika personers lämplighet till politiska uppdrag, är det oroväckande att de som utses till ministrar inte behöver genomgå en säkerhetsutredning.
Kan vem som helst bli vald till vilken uppgift som helst inom politiken? Svaret verkar vara ja. Är det endast Skyddspolisen som kan stoppa personer med en tvivelaktig bakgrund från att nå toppositioner inom politiken?
Politik och etik börjar kännas som ett allt mera omaka par. Nyttobetonade politiska avgöranden kör i dagens läge allt oftare över moral och etik. Det här är en farlig väg att gå.
Trots att det främst är Sannfinländarna som stuckit ut i olika tvivelaktiga och oetiska sammanhang, måste alla politiska partier bära sitt ansvar för att det politiska systemet inte möjliggör att suspekta personer får ett stort politiskt inflytande.
En öppen demokrati fungerar endast så länge man värnar om etiken inom politiken. De senaste månaderna har varningsklockorna ringt för ofta.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.